Kategoriarkiv: boktips

Göra någonting av ingenting

Abstract in English below.

I somras såg jag en fin liten utställning i Rättviks kulturhus. Kerstin Anckert, som varit antikvarie på Dalarnas museum, har skrivit en bok om trasmattor. Nu ställde hon ut några av sina verk och även andra från sin samling. Boken heter alltså Trasmattor och andra roliga mattor och kan fås från henne själv, t x genom kerstin.ankert@bredband.net. I den skriver hon om egna och andras mattor av olika slag med olika tekniker, men alla har som utgångsmaterial kasserade textilier.


En av de mattor som visades var hennes egna trasrya, inspirerad av vårens gräsmatta med blå scillablommor.


Ur hennes samling visades en trasrya från en annan del av världen, Marocko. Den här mattan är vävd med trasor i många olika kvaliteter. En del av dem får nog klassas som ”fultrasor”, men de har inte sorterats bort av den här väverskan i alla fall.  Dessa mattor vävs i andra länder i Nordafrika också. De säljs som turistsouvenirer och kan rentav finnas på fina varuhus i London.


Utrangerade tyger behöver ju inte förvandlas till trasor för att man ska göra nåt av dem. En annan metod är att göra en klackmatta, där klackformade bitar av ylletyg monteras på en bottenväv. Väl beredda ylleväver rispas ju inte upp och passar bra till denna teknik. Klackbitarna förses gärna med ett enkelt broderi, så som på Karins julgransmatta.



En privatperson i Leksand har sparat små mattor tillverkade av en äldre släkting, Jakobes Anna Andersdotter (1856-1946). En av hennes söner öppnade en ekiperingsaffär i centrum. Allt eftersom säsongerna gick och tyger/kläder  blev omoderna, fick Anna ta hand om tygkuponger och andra rester och med hjälp av trampsymaskinen göra lappmattor. I dessa kan man hitta både uttjänta dräkttyger och konfektionsvaror.


På en annan utställning i Leksand, som jag ska berätta om längre fram, hängde den här textilen, tillverkad efter samma princip. Den lite enkla katalogen ger dock inte besked om tillverkare.


Kerstin Ankerts bok är väldigt trevlig att läsa och har många exempel på återanvändning av de mest förvånande material, både från hennes egen samling och andra. Den kan varmt rekommenderas.

Själv sitter jag och väver slut på en mattvarp i hemslöjdsföreningens lokal. Just nu är det trasrya, med både fin- och fultrasor, uppblandat med garnrester. Sängmattor har jag tänkt mig.


This blog post is on a book I bought and an exhibition I visited this summer. The subject of the book and the show were rugs made of reused textiles, a big issue in Sweden. The book’s writer showed her own carpets and some from her collection. Name of the book is Trasryor & andra roliga mattor (Rag rugs & other funny carpets) and can be bought from the writer, Kerstin Ankert at her web address: kerstin.ankert@bredband.net. Last picture shows my own ongoing rag rug.

Stickutställning i Uppsala

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.

Del 3 om textiltriennalen i Riga

Det fanns också några svenska deltagare, och en av dem var brodösen Jennie McMillen. I sina arbeten behandlar hon den pågående konfilkten mellan naturen och civilisationen. Den här heter In the forest och är ett utmärkt exempel på vad man kan göra med svart och vitt och nyanserna däremellan. Det här tar tid och man får allt lov att vara hängiven sin teknik!

Hsin Jung Hsieh kommer från Taiwan och har gjort en väv som jag tycker är en underbar metafor för livet. Jag citerar hennes egen text från katalogen: Warp is the direction of my weaving. Weft is like writng words, which means I can express my position and opinions. However, the messages are misrepresented which leads to different conclusions.

Christine Sawyer (England) har gjort ett vackert statement av en katastrof.

Och Naomi Vanjiku-Gakunga (USA/Kenya) får avsluta min serie av inlägg med ett verk som visar på bredden inom den här konstarten.

Notera dock att hon använt textila tekniker och garn för att sammanfoga plåtarna! Verket heter The Future Unfolds.

Jag köpte också en katalog, ett bastant verk med presentation av utställningen, juryns arbete och varje enskild konstnär med både porträtt, helhetbild och närbild av alla 84 verk. All text på både lettiska och engelska. Man verkar i Lettland ha vanan att skriva om alla namn till lettiska, och jag undrar verkligen om det ska vara nödvändigt. Den har ISBN 978-9934-538-19-3.

I samband med triennalen hölls ytterligare två utställningar, en på Nationalmuseet för konst med den lettiske konstnären Egils Rozenbergs, och en gästutställning från det nuvarande gobelinväveriet i Frankrike. Den första hade hunnit stänga men den andra tänker jag berätta om i ett kommande inlägg. Och jag vet nog vad jag ska göra igen om tre år!

Boktips igen

Boken jag ska skriva om nu är inte alldeles ny. Den kom förra året, men för mig var den en glad överraskning i våras.

Jag hittade den på Halmens hus i Bengtsfors, och alla har väl inte vägen där förbi kan jag tro. Även om det kan rekommenderas. Tagel av Bettina Wingolf är utgiven av henne själv, så om du inte hittar den någon annanstans får du vända dig till henne. Här är en länk till hennes hemsida för kontakt. Man kan titta in på den hemsidan bara för att bli på bra humör också. Den kan säkert också beställas i bokhandeln, ISBN 978-91-639-3079-9.

Hästtjejen Bettina Wingolf har under en lång tid ”snöat in” på materialet tagel och på alla sätt letat kunskap om detta, på museer och hembygdsgårdar och hos hantverkare och fabrikörer. Dessutom har hon tränat in ett antal gamla tekniker för tagelanvändning och gjort nya föremål. Allt detta redovisas i denna intressanta bok. Man blir förundrad över mänsklig påhittighet och över taglets många, nu bortglömda, användningsmöjligheter. Till exempel kan man lära sig att tillverka en galning och sedan spinna på den.

Boken börjar med en beskrivning av materalet och dess producenter, hästen och kon. Därefter följer ett avsnitt om olika metoder för spinning av tagel. Så följer avsnitt som behandlar de flesta tillämpningarna av materialet, nu och då. Rubrikerna är: Från häst till häst, Mera tagel, Husgeråd, Jakt och fiske, Arbete, Stoppningstagel, Borstar och penslar, Färg, Tyg, Mode, Musik samt slutligen Lite av varje. I nästan varje avsnitt finns beskrivning på något man själv kan göra.

Boken är en manifestation av kärleken till hästen och materialet den kan ge oss, till naturen och dess möjligheter, till människans påhittighet. Jag tycker verkligen det är bra att den nutida tekniken så (relativt) lätt ger människor möjligheter att dela med sig av sin kunskap. Och jag beundrar dem som har uthållighet att genomföra sådana här projekt. Vi andra får vara så snälla och köpa deras böcker och sprida ordet.

(Sen vill jag gärna påpeka att det heter domestik och inget annat. Och brickvävning är en helt egen teknik, som inte liknar någon annan, även om man kan väva tuskaft på brickor.)