Kategoriarkiv: återvinning

En enklare repslagning

Abstract in English below.

På trasmattsutställningen vid Alsters herrgård som jag kollade i somras fanns den här behändiga apparaten till hands för den som ville pröva på lite enklare repslagning. Nere på foten ligger en av de viktigare tillbehören, huvudet som används när de enskilda snoddarna ska bli till ett rep.


Detta må vara reklam, men det verkar som att man kan vända sig hit om man vill ha en likadan.


Det fanns en stor korg med trasnystan att välja bland och jag fastnade för den här kombinationen av färg och material. Det kanske inte syns riktigt men ett av tygerna är glansigt.


Till den här grejen hörde ingen käringsläde (se föregående blogginlägg) så jag fick använda en gubbhand.


Man vevar och vevar åt ett håll tills de olika trasorna fått lagom snodd. Sedan håller man huvudet mellan dem och styr, samtidigt som man vevar ännu mer och de olika delarna förenas på ett snyggt sätt.


Det färdiga resultatet!


Lite mörk bild, jag vet….

This summer I visited an exhibition on rag rugs. There was a possibility for you to make your owm rag rope, and of course I had to try it!

Trasmattsutställning i Alsters herrgård

Abstract in English below.

De som inte kan eller hinner ta sig till Boda i Dalarna för att titta på trasmattor, kanske istället kan åka till Alsters herrgård strax utanför Karlstad i Värmland. Den utställningen står till 11 augusti. Där i stora magasinet finns en utställning av trasmattor och annat relaterat till trasor över sommaren. Det var många mattor, vackert hängt men lite svårfotat, så här kommer bara ett litet urval.


Trasmattor är ju en utmärkt manifestation av återbruk, och fokus i utställningen och aktiviteterna som blir vissa helger är kopplade till detta. Det visades t ex lite annorlunda trasor.


Här kommer också ett utmärkt exempel på det jag diskuterade i mitt förra inlägg, sniljetrasor. En hel gammal rulle med sniljeväv och trasor av alla möjliga slag, bl a gamla nylonstrumpor!


Nästa bild visar en av de många möjligheter till enkel textil arkeologi, som kan yppas i en trasmatta.


Man kan använda trasor till rent dekorativa vävar också!



En specialité för Värmland är ”filleklee”, där ordet fille står för trasa. Det är en varprips, där inslaget ofta var tunnt klippta vita trasor. De användes inte alltid till mattor, eftersom de blev så tunna, utan till t ex överkast. Här kommer några exempel på det.


Och till sist en närstudie!


Det är olika programpunkter i samband med utställningen. Den 27/7 är det
Klipp till! En dag i trasans tecken, den 6/8 ett särskilt pysselprogram för barn och den 8/8 Crafter work med inriktning på att virka av trasor.

This is another blog post on rag rugs, a big thing in Sweden. The exhibition is in Alster mansion, (Alsters herrgård) close to the city of Karlstad in the county of Värmland i western Sweden, by the border of Norway. Don’t miss it if you happen to be near. It’s on until August 11 and open between 11:00 – 18:00.

Trasmattor i mängder

Abstract in English below.

För några år sedan var det en utställning i Orsa kyrka, där hela kyrkan hängdes full med trasmattor. Jag hade inte till fälle att se den tyvärr, men det var andra som såg och inspirerades. Till exempel damerna i vävstugorna i Boda och Vikarbyn.  Denna sommar har dom slagit till och upprepat succen men i Boda kyrka.


De har lånat ihop 155 mattor, nya och gamla, och draperat dem över kyrkbänkarna. Den här bilden är tagen från predikstolen. Ganska mäktigt, eller hur?

Den smala mattan som ligger längs mittgången och korsgången är delar av den (de) mattor som vävdes som ett skolprojekt för några år sedan. Syftet var då att täcka Långbryggan med en matta. Långbryggan i Rättvik går ut till en konstgjord ö där ångbåtarna på Siljan anlöper. Den är 628 meter lång. Jag läste om mattan men hade inte tillfälle att se den då så det var kul att det blev av nu. Tydligen hade man inte använt hela mattlängden ändå till den här utställningen….

Jag tog många bilder men här kommer ett slumpmässigt urval.



Den spräckliga mattan längst fram till höger i bild hade fått en liten förklaring av tillverkningsprocessen.


Klicka upp bilden så går det bra att läsa! Och då funderar jag på om detta är riktigt rätt formulerat. Jag förleds att tro att man slår in med mellanrum på tvären av varpen, som det sedan klipps i. Jag tror nog att det i stället är varpen som är ställd i skeden så det blir tomma ränder på längden man sedan klipper i för att få  fransigt inslag. Vad tror ni? Hursomhelst gillar jag formuleringen ”gamla Bodakläder”- återbruk av folkdräktsdelar alltså.

Från predikstolen hängde tillfället till ära en trasväv, en bild av Styggforsen.

Här fick jag se en matta som slog an en ton hos mig, den blå till höger med tvärränder i ljust och rött. En sådan vävde mor, och förlagan hittade hon i en av hemslöjdsföreningens böcker. Den måste jag leta reda på, mattan alltså.


Det är kanske inte så lätt för alla att ta sig till Boda för att titta på det här, men mattorna ligger i kyrkan till den 9 augusti och kyrkan hålls öppen för detta mellan kl 10 och 16.

For just a few weeks, the chuch of Boda is filled with 155 homewoven rag rugs. The exhibition is organized by the women of the weaving societies in Boda and Vikarbyn. The rags are both old and new, just for show, not for sale.

Nya handväskan

Ja, det har varit en del annat de sista veckorna, men nu är jag på´t igen!

Det duger ju inte att vara kursledare i hur man syr vackra väskor utan att ha någon egensydd väska att visa upp! Så inför den tredje kursen tog jag mig själv i kragen och gjorde färdigt den påbörjade väskan. Blev nöjd.

Jag har utgått från den väska som är längst bak i Helena Bengtssons bok Sy väskor vackra som smycken, en grön med påsydda rödvita band. Min väska är i samma storlek men lite annorlunda material. Det tjocka ylletyget är rester från en halvsydd vinterkappa som fortfarande hänger i garderoben (det är nog minst 20 kg sedan…). Bandet är brickbandsvävt och inhandlat på en medeltidsmarknad på Gotland för några år sedan. Och fodret är ett resultat av min lek med en ny teknik. Den enda skillnaden är väl att jag ville ha ett blixtlås i öppningen i stället för en knapp.

Bandet kunde jag sy fast med efsingarna som följde med, så det blev nästan osynligt. Det är lite tjockt, bandet, så det var rätt ostyrigt och blev inte alldeles rakt, men så får det vara. Det ger stadga också.

Grejen med att sy väskor inspirerade av kjolsäckar, som ju är idén bakom Helenas bok, är att man använder det man råkar ha hemma. (Kjolsäck är det mer formella namnet på väskorna som hör till en del folkdräkter. De var tillverkade av tygbitar och garnrester som blivit över efter dräktsömnaden.) Nu är det kanske inte alla som har lika stora mängder hopsparade tygbitar som jag, men det var ändå ren tur att jag hade ett foder som gick så bra i färg med bandet. Det här är en bit gammalt lakan, och mönstret är en helt oplanerad rengöring av de redskap jag använde vid en testtryckning för något år sedan. Jag har bara strukit ut fingrar och trycksvampar, använt baksidan av en kakelplatta som tryckstock osv. Det blev också mönster av diskbänkens pressade yta. På bilden ser vi placeringen av fickorna innan fodret sytts ihop och monterats in.

En liten titt in i väskan avslöjar att den inte är alldeles proppfull, som den gamla väskan var. Jag är ju som Muminmamma, alltid ska jag ha med mig en massa ”bra-att-ha-saker”. Och jag insåg från början att det egentligen skulle vara bra med en mellanvägg i väskan, men dels var det inte tillräckligt mycket tyg, dels hade jag inte lust med den intellektuella ansträngningen – att konstruera om fodret.

Nu blir det i stället så att en del extra parafernalia kommer att få egna små påsar att bo i, för det räcker tyget till. Där kan dom ligga i botten på väskan, lätta att hitta. Tänker jag mig i alla fall.

Boken som gett upphov till det hela heter alltså Sy väskor vackra som smycken av Helena Bengtsson, och bör fortfarande finnas att inhandla i hemslöjdsbutiker och bokaffärer. Den kan varmt rekommenderas.