Månadsarkiv: oktober 2015

Kompostfärgning i Finland

Kompostfärgningen sprider sig. Det här boken (=häftet) är producerat i Finland och det kan man gratis ladda ner från nätet. Engelsk text. 

 
Det är 20 sidor med tips om färgning med spill från matlagning, de första enklaste grunderna. Men jag vet ju av erfarenhet att man inte ska tro att man är full-lärd någonsin. Här i häftet finns till exempel garn som är färgat med skal av kiwi eller apelsin. Det finns också tips om hur man gör sitt eget bläck av växtfärger och hur man gör färg till potatistryck. Enkelt men läckert presenterat. Det gör nog inget om man har en riktigt bra färgskrivare förresten. 

Päivi Hintsanen och Ulla Lapiolahti ligger bakom verket, och den kan hämtas ner härifrån

Riktigt gammaldags vävstol

För några veckor sedan hälsade jag på min kompis Ulrika i hennes sommarstuga. Där har hon en mycket speciell vävstol. 

  
Det är en varptyngd vävstol av gammal nordisk modell, och hon har byggt den själv. Gått omkring i skogen och letat upp lämpliga stammar och tagit ner. Men hon fick visst lite hjälp av snickarkunniga kompisar. 

  
Varpen är fäst vid pinnen som knutits fast vid den översta tvärgående bommen, som är vridbar. Inslaget slås alltså in uppåt med ett vävsvärd, och det vävda tyget rullas upp på bommen allteftersom. Man varpar i en särskild ställning. Det går till så att man väver ett band på brickor, och bandets inslag dras i ena kanten ut till varptrådar i den längd man vill ha. Ulrika har gjort en smal brickväv, men man kan ju göra en bred dekorativ kant om man vill. Varpgarnet har hon spunnit själv och det är troligen av ryaull. Den röda mittranden är färgad med krapp. Inslaget är också handspunnet ullgarn av lite olika kvalitéer. 

  
Varpen är delad i grupper som är fästa i tyngder. De hänger fritt i två lager, ett framför och ett bakom den nedre bommen. Man ska ha kontakter i skrotbranschen för att få tag i så fina tyngder! Men annars kan man ta vanlig lera och väga upp, eller sand i plastpåsar. För länge sedan, när sådana här vävstolar användes på riktigt, var tyngderna av bränd lera. Sådana tyngder hittas ofta vid arkeologiska utgrävningar. 

  
För att hålla ut vävbredden och fördela garnet jämnt virkas en kedja med omtag runt varje varptråd. Kedjan fästs i sidostöden. 

  
Man knyter halvsolv från solvkäppen runt varannan tråd, för att kunna lyfta fram det ena skälet. Det andra skälet bildas av de trådar som hänger rakt ner. På detta sätt vävs tuskaft. Det är fullt möjligt att väva med flera skaft i någon form av kypert, men man behöver ju inte börja med de knepigare sakerna… 

  
Här syns hur skälkäppen lyfts fram och läggs i klykorna för att bilda andra skälet. 

  
Det är från det här häftet som Ulrika hämtat modell och mått. 

Socktober

  
Nu i socktober stickar jag ett par sockor efter mönster ”Kalajoki” av Tiina Seppälä, gratismönster från Ravelry. Inga större svårigheter med det mönstret, men jag har gjort lite egna tillämpningar. Garnet har jag inte den blekaste aning om vad det kan vara, men sträckningen passade. Det är upprepat och låg i en kartong med överblivna garner jag fick från min syster. Återbruk är bra! 

Textil intarsia på Sven-Harrys museum

Den här utställningen måste du se!

Norska textilkonstnären Inger Johanne Rasmussen ställer ut sina monumentala textila verk. Utsökt tecknade på ett bakgrundsmaterial och sedan fullbordade med textil intarsia av egenfärgade ylletyger. Lika stora som min vägg i köket, med motiv inspirerade av gamla mönsterformer, återberättade historier som bottnar i gamla myter och kvinnors arbete genom generationerna. Jag blev helt tagen. 

Men det visade sig vara lite svårt att ta bra bilder av de stora väggtextilierna…

  
Ni ser väl stolarna? 

  
Kolla övergången här mellan de svängda och de raka mönsterdelarna.  

 
Nästan alla bilder har en motivdel som framträder först efter en stunds betraktande. 

  
Och man kan göra konst av det mest triviala. 

  
Eller förstora detaljer så de blir alldeles överväldigande. 

  
Tänka sig att det är gamla omfärgade fotlappar som transformerats till dessa konstverk. 

Konstnären har också en fin hemsida där ännu fler verk visas, och där hon i en film förklarar tankegångarna bakom verken, se här

Utställningen visas till 22 november. Sven-Harrys Museum på Eastmansvägen 10 är stängt på måndagar och tisdagar. Gå dit bara!