Månadsarkiv: april 2015

Föredrag om naturlig färgning

Förra tisdagen var jag på ett föredrag som hölls av Lina Sofia Lundin. Ämnet var naturlig färgning, det som hon har undersökt nu i flera år och också skrivit en bok om. Det var väldigt intressant att få höra om hur hon på olika vägar sökt sig fram till den ståndpunkt mot farliga färgämnen där hon nu står. Ämnen och metoder som är farliga både för naturen och för dem som utför färgningen. Förutom de fina bilder hon visade som ledsagade hennes berättelse hade hon också gjort iordning ett laborationsbord med färdiga exempel på hur det blir när man färgar med sina matlagningsrester, skal, kärnor och liknande. Man kunde också få köpa hennes bok, och det gjorde jag förstås. Färgningsmanifestet fick jag på köpet. 

  
Lina Sofia kommer att hålla en helgkurs i den här tekniken i höst, en kurs som arrangeras av Skansen Hantverk och slöjd. Håll utkik efter den när det nya programmet kommer ut i slutet av sommaren! Mer om Lina Sofia Lundin kan man läsa här och här

Nu har jag grubblat färdigt över kanterna på min sjal i näverstickning, och så här blev det. 

  
Den här tekniken gör ju att kanterna blir olika på de olika ledderna, åtminstone för mig. För att kompensera lite för det virkade jag fasta maskor på de rutor som var lägre och smygmaskor på de rutor som var högre. Därefter tog jag ett extra varv med smygmaskor som avslutning. Själv tycker jag det ser snyggt ut och känns bra på det här viset. Sjalen är inte blockad än, och då kommer jag ju att räta ut kanterna lite mer. Jag planerar en mössa i samma teknik, men det tar jag itu med när hösten närmar sig. 

Besök hos en konstnär

När jag gick shiborikursen på HV vintern 2013-14 var en av deltagarna Ebba Stålhandske. Vår grupp försöker att ses då och då, och i samband med det blev vi bjudna hem till Ebba. Lördagen 18 april blev det av. Dalgången kring den gamla prästgården där hon bor låg badande i solljus som återuppväckde livet i jorden. Men det var svårt att hitta den rätta avtagsvägen…

Väl framme blev vi varmt mottagna, och efter det sedvanliga inledningssnacket gick vi in till Ebbas arbetsrum och hon visade hur hon arbetar. Hon är både modist och textilkonstnär, med främst broderi som dominerande teknik. På väggarna och på borden hängde och stod tidigare arbeten. 

   

  

 

En utställning Ebba deltog i för några år sedan var ett samarbete med mykologer på Uppsala universitet. Tillsammans med redovisningen av de vetenskapliga upptäckterna visades hennes konstnärliga tolkningar av hur svampmycel växer i marken och hur det binder samman skeenden under ytan. Det är först på senare tid som den vetenskapliga forskningen fått upp ögonen för hur viktiga dessa processer är, och hur lite man vet om dem. 

 

  

 

Dessutom är Ebba modist, och hennes vackra och/eller roliga hattar fanns överallt att njuta av.

 

  

Den här lilla ”fascinatorn” gjordes till en utställning på en rosenträdgård i Frankrike.

  

Legohattarna bars av hennes barn på 1990-talet på en av de hattparader som arrangerades av Skansen.

Just nu arbetar Ebba på verk till en utställning som ska hållas på Galleri 1 i Uppsala, och öppnar 16 maj. Det kan jag förstås inte visa här, utan ni får vackert tar er dit och beundra! 

Ebba har också en hemsida hos konsthantverkskollektivet Kaleido i Uppsala. 

 

 

Svåra beslut

Nu har jag gjort ”kroppen” på min sjal i kontstickning.

  

Och det känns ju väldigt bra.

Men nu måste jag bestämma mig för hur jag ska göra med kanterna. Först upptill: stickad kant? Rullkant? Virkad kant? I så fall – med krabbvirkning som avslutning? I-cord? 

Och de andra sidorna: Stickat? Virkat? Med picoter? Fransar? 

Och ska jag realisera min utsprungliga idé med en liten broderad snöflinga på några av rutorna? 

  

Fortsättning följer. 

Om Earth Matters

Artipelag på Värmdö utanför Stockholm har en utställning som jag tycker riktigt många ska se. Den är ”kurerad” av Li Edelkoort, trendoraklet som nu vill använda sin fackkunskap till att få oss alla på planeten att inse hur långt miljöförstöringen har gått, men också visa hur konstnärer och designers världen runt uppfinner eller föreslår lösningar på problemen. Jag hade förstås textilglasögonen på mig, och det är det jag kommer att skriva om, men åker man dit får man nya idéer och insikter inom alla formgivningsområden. 

  

India Flint från Australien är en av de mest kända och tongivande inom färgning av textilier idag, med en uttalad miljöpolicy i sitt arbete. Det är återanvändning som gäller: använda plagg fogas ihop på nya innovativa vis och färgas med växter, med metoder som inte använder miljöfarliga betmedel eller energikrävande uppvärmning. Eftersom plaggen är av olika  material, blir det olika effekter av färgningen. Min gissning är att det är eucalyptus som gett den rödbruna färgen i klänningen ovan, och det är någon form av eco-print som använts. Hennes del av utställningen bestod av sju kreationer och dessutom fyra stora närbilder av eco-print. De senare var jättefina men mina foton gör dem inte alls rättvisa. Hon har en hemsida man kan fastna vid och sitta länge och titta på och inspireras av.

  

Claudy Jongstra från Holland ställde ut sin stora textil Shore-line, som verkligen på ett underbart sätt återger vatten och vågskum. Jongstra är modedesignern som gjorde en tvärvändning och började ägna sig åt ett långsamt hantverk som filtning. Genom filtningen kom hon i kontakt med ullen och fåren (förstås) och skaffade sig mark och en egen hjord av en urgammal nederländsk fårras. Sedan började hon odla vejde och krapp för att själv kunna ta fram sina färger. På sin hemsida visar hon hur hon arbetar, med bilder från utställningar och filmer från arbetet med färgning och förberedelse för filtningen. 

  

Till slut kommer en bild från en vävnad, knuten med garn av alger på ett gammalt fisknät. 

  

Konstnären Nienke Hoogvliets verk SEA ME visar ett alternativt val av råämne till fiber. Man får ju inte ta på saker som ställs ut, så det gjorde jag inte heller. Men det såg väldigt mjukt och fint ut, garnet som framställts av odlade alger. Hon har också en fin hemsida, som visar flera av hennes alster och filmer där hon berättar hur hon resonerar i sitt skapande. 

Till sist en bild på något helt annat. 

  

Konstnären Jurgen Lehl gick sorgset vid havsstranden i Japan och samlade skräp som flutit i land. Till slut beslöt han sig för att göra något av det, sorterade upp det och byggde bland annat dessa lampor. Jag blir väldigt inspirerad att göra något liknande. Jag vet precis var de ska hänga i så fall. 

Utställningen  står till 3 maj.  Se den!