Kategoriarkiv: näverstickning

Om en tröja

I mellandagarna fick jag äntligen den här tröjan klar. 

  
Den har en väldigt lång tillkomsthistoria, som sträcker sig över flera år. 

Om vi nu börjar med det gråbeiga garnet, så är det färgat med valnötsskal för många många år sedan, i min första period av växtfärgning på 1970-talet. Skalen hade jag sparat från julnötternas knäckande flera år. Valnötter går ju oftast sönder i två halvor, och det var dessa som sparades. Så småningom kokade jag dem i stora bykgrytan, och vattnet blev lovande mörkbrunt. Det var lite snopet att det inte blev mer färg på garnet. Kanske det hade blivit bättre om jag krossat skalen mer, men det är ju å andra sidan de gröna höljena som omger den omogna nöten som har mest färg att ge, det vet jag egentligen. Det är förresten garn från Bergå spinneri, saligt i åminnelse. 

Vi hoppar fram några år i tiden och finner mig på ull- och fårkunskapskurs på lanthushållsskolan i Vålberg utanför Karlstad. Dit kom bl a Margrét Kållberg och lärde oss färga med syrafärger, och då gjorde jag det rosa garnet (som är lite rödare i tonen på fotot än i verkligheten). Jag vet inte alls varifrån det garnet kommer. Efter ytterligare några år sammanförde jag de här garnerna och började sticka en tröja i näverstickning. Men den var på väg att bli alldeles för stor och repades snart upp. 

  
Nåväl, en ny tröjidé uppstod i mitt huvud. Den här gången gick jag lite mer metodiskt tillväga: gjorde modellskiss, stickade provlapp, tog mått på en omtyckt tröja. Sedan satte jag igång att sticka, till och från under några år. Tröjan är som ni kanske förstår stickad på tvären, från mitt fram runt över ryggen till nästa framkant, med avmaskningar och upplägg för ärmhål och sidosprund, hopsydd på axlarna. Ärmarna är också stickade på tvären, med förkortade varv mot handloven och en kil under ärmhålan. Knäppkanten är virkad, och det är också virkat runt alla kanter, utom hals och ärmar som har fått resårkant. Och tekniken är vad jag kallar moss-stickning. Där finns också en musikalisk hemlighet. 

  
Jag är inte helnöjd men kommer inte att göra om den igen. Om inte annat så duger den på landet, vi får se hur det känns när jag använt den lite mer. Kanske är det bara så att den behöver boas in i lite. 

Föredrag om naturlig färgning

Förra tisdagen var jag på ett föredrag som hölls av Lina Sofia Lundin. Ämnet var naturlig färgning, det som hon har undersökt nu i flera år och också skrivit en bok om. Det var väldigt intressant att få höra om hur hon på olika vägar sökt sig fram till den ståndpunkt mot farliga färgämnen där hon nu står. Ämnen och metoder som är farliga både för naturen och för dem som utför färgningen. Förutom de fina bilder hon visade som ledsagade hennes berättelse hade hon också gjort iordning ett laborationsbord med färdiga exempel på hur det blir när man färgar med sina matlagningsrester, skal, kärnor och liknande. Man kunde också få köpa hennes bok, och det gjorde jag förstås. Färgningsmanifestet fick jag på köpet. 

  
Lina Sofia kommer att hålla en helgkurs i den här tekniken i höst, en kurs som arrangeras av Skansen Hantverk och slöjd. Håll utkik efter den när det nya programmet kommer ut i slutet av sommaren! Mer om Lina Sofia Lundin kan man läsa här och här

Nu har jag grubblat färdigt över kanterna på min sjal i näverstickning, och så här blev det. 

  
Den här tekniken gör ju att kanterna blir olika på de olika ledderna, åtminstone för mig. För att kompensera lite för det virkade jag fasta maskor på de rutor som var lägre och smygmaskor på de rutor som var högre. Därefter tog jag ett extra varv med smygmaskor som avslutning. Själv tycker jag det ser snyggt ut och känns bra på det här viset. Sjalen är inte blockad än, och då kommer jag ju att räta ut kanterna lite mer. Jag planerar en mössa i samma teknik, men det tar jag itu med när hösten närmar sig.