Månadsarkiv: september 2017

Väv 2017, del 4

Och så var vi framme vid slutet! Nu blir det lite smått och gott.

Jag lyckades hålla inköpsförbudet angående garn. Men böcker tillåter jag mig fortfarande att köpa.

Vävskäl II kommer från vävutbildningen vid Forsa folkhögskola i Hälsingland. Där har man haft några linjer, där utgångspunkten varit samlingarna i hembygdsgården. Deltagarna har fått analysera en gammal textil och skapat en ny, ibland en kopia så gott det gått med nuvarande garnkvaliteter, ibland en helt annan sak men med tydligt avstamp i den gamla väven. Den linjen skulle vara väldigt kul att gå tycker jag. I Trasmattans värld från a – ö är skriven av Monica Hallén. Här sammanfattar hon sina erfarenheter och ger tips om stort och smått till andra trasmattsvävare. Den var också temat för föreläsningen hon höll som jag bevistade. Filleklée slutligen är en genomgång av en värmländsk vävtradition, ripsmattor och tunnare kvalitéer som använts till överkast och liknande. Filler är värmländska för trasor, som var det ursprungliga inslaget i dessa vävar. Och klée – det förstår ni väl? Något man klär med, som ett överkast.

En vävstolsstol – har ni hört talas om det? Så här ser den ut i alla fall. Skapad av designern Mats Aldén.

Det var flera skolor med textilutbildningar som visade upp sig. Den här jättekaninen satt i montern hos, tror jag, Grimslövs folkhögskola. Egentligen skulle jag vilja ta och klippa upp alla gamla t-tröjor och virka en sån. Men vilken tid det skulle ta! Och var skulle den bo – på terassen? Men mysig är den, och jag vet några som verkligen skulle gilla den.

Det var en utställning i Utvandrarnas hus som jag också var och tittade på. Där visades dels typiska smålansdvävar, gamla och nya, samt andra nyvävda vävar gjorda i Småland. Mycket fint att titta på, men när jag var där kom ett sms om att mitt tilltänkta tåg gått sönder så jag måste ta ett tidigare för att hinna byta till tåget hem. Så det blev en lite brysk avslutning på det hela. Men jag hann med tåget hem, det gjorde jag.

Väv 2017, del 3

Växjö Konsthall hade tagit upp temat med vävning och visade utställningen Trådvandringar/Threadways. Det var flera konstnärer som ställde ut. En av dem var Reiko Sudo, som driver företaget Nuno i Japan. Det företaget är känt för sina extraordinära tyger, och det visades några exempel på både mässan och konsthallen. Det här svart/vita tyget består av många små tyglappar av silke fastsydda med maskin på ett tunnt undertyg.

I konsthallen visades också dessa vackra ”rockar” (tror jag) designade av Mylla Ek. Själv tycker jag de har en tydlig japansk touche.

Där hängde också ett par av Rita Parniczkys ”skelettvävar”. Hon jobbar med att få fram ungefär samma uttryck som ett röntgenfoto, därav namnet. Riktigt hur de är gjorda har jag inte förstått, men vackert skimrande är det.

Det var inte allt från konsthallen eller mässan, inte än!

Länkar:
Reiko Sudo och nunotyger
Mylla Ek
Rita Parniczky

Väv 2017, del 2

Ett av de föredrag jag lyssnade på hölls av Monica Hallén, trasmattsspecialisten. Hon ställde ut en gammal alnamatta tillsammans med en nyvävd kudde i slarvtjällsteknik. Mycket inspirerande för mig, föredraget, boken och föremålen.

Där bredvid hängde den här läckra lilla saken vävd av Pia Eldin-Lindstén. Jag gillar när själva monteringen är gjord med en tanke och en tvist som i det här fallet: guldblad på en ruff träplatta och ett mellanrum mellan plattan och väven. Läckert som sagt!

Den estniska textilkonstnären och uppfinnaren Kadi Pajupuu har tänkt ut en vävsked där rören är flyttbara i grupper, så att varpens täthet kan varieras under vävningens gång. RailReed heter den. På bilden ser man både skeden och i bakgrunden ett gardintyg där ränderna manipulerats.

Tänk på att bilderna är klickbara.
Det kommer mera!

Länkar:
Pia Eldin-Lindstén
Kadi Pajupuu
Det ser inte ut som om Monica Hallén har någon hemsida.

Väv 2017, del 1

Ja, så har det då varit vävmässa igen, denna gång i Växjö. Ett fantastiskt arrangemang som anordnas av Svenska Vävrådet vart tredje år i olika städer runt om i landet. Det är nu 30 år sedan första gången. Här får man inspiration, köper garn, verktyg och böcker, träffar gamla bekanta och gör nya bekantskaper. Nu när den är slut är det bara att se fram mot nästa, var den nu kan bli.

Även Växjö stad präglades av mässan. Förutom alla kvinnor av olika nationaliteter: japanskor, danskor, norskor, finskor, isländskor, engelskor, amerikanskor, en massa småländskor och andra svenskor, var det affischer och utställningar över hela stan och fullbelagda hotell. Ett antal män fanns det också, givetvis. En förvånad busschafför undrade om det var PRO-möte i mässhallen… men annars var det många yngre deltagare också. Mitt på Storgatan låg en 328 meter lång trasmatta, vävd av olika deltagare i vävstugor i Kronobergs län. Tidigt på torsdagmorgonen rullades mattorna ut och fogades ihop och fick sedan ligga där i regn och rusk. En trasmatta tål ju sånt, till viss del. Efter utställningen rullades mattorna ihop och donerades till Erikshjälpen.

Trafikanterna i Växjö hade lite olika strategi inför denna annorlunda gatubeläggning. En hel del brydde sig inte förstås. Andra tog ett stort kliv över mattan och lyfte cykeln för att inte förstöra. Jag såg ett gäng unga män som böjde sig ner och försiktigt ryckte i slarvtjället. Viss förundran tror jag allt att mattan skapade, och gjorde vävning som teknik mer synlig.

Det hålls ett antal seminarier i samband med mässan, och de inbjudna konstnärerna får ställa ut verk i en särskild del av mässhallen. Här nedan presenteras en del av dessa.

Matilda Dominique har grävt sig ner på djupet i våffelvävstekniken. Den kan användas till mer än handdukar, om man säger så. Hon är inte färdig med den än för övrigt. På mässan visades denna stora väv av grovt ullgarn samt ett antal andra provvävar.

En annan väverska som jobbar i det stora formatet med grovt ullgarn är norskan Brita Been. Hon visade denna väggbonad som gick från golv till tak med ett mönster som åtminstone jag tycker är inspirerat av de ”flygande moln” som finns i traditionella kinesiska vävnader. Det är intressant med sådana korsbefruktningar. Vackert och imponerande är det också.

Det kommer mera!

Länkar:
Svenska Vävrådet
Matilda Dominique
Brita Been