Kategoriarkiv: utställning

Väv 2017, del 1

Ja, så har det då varit vävmässa igen, denna gång i Växjö. Ett fantastiskt arrangemang som anordnas av Svenska Vävrådet vart tredje år i olika städer runt om i landet. Det är nu 30 år sedan första gången. Här får man inspiration, köper garn, verktyg och böcker, träffar gamla bekanta och gör nya bekantskaper. Nu när den är slut är det bara att se fram mot nästa, var den nu kan bli.

Även Växjö stad präglades av mässan. Förutom alla kvinnor av olika nationaliteter: japanskor, danskor, norskor, finskor, isländskor, engelskor, amerikanskor, en massa småländskor och andra svenskor, var det affischer och utställningar över hela stan och fullbelagda hotell. Ett antal män fanns det också, givetvis. En förvånad busschafför undrade om det var PRO-möte i mässhallen… men annars var det många yngre deltagare också. Mitt på Storgatan låg en 328 meter lång trasmatta, vävd av olika deltagare i vävstugor i Kronobergs län. Tidigt på torsdagmorgonen rullades mattorna ut och fogades ihop och fick sedan ligga där i regn och rusk. En trasmatta tål ju sånt, till viss del. Efter utställningen rullades mattorna ihop och donerades till Erikshjälpen.

Trafikanterna i Växjö hade lite olika strategi inför denna annorlunda gatubeläggning. En hel del brydde sig inte förstås. Andra tog ett stort kliv över mattan och lyfte cykeln för att inte förstöra. Jag såg ett gäng unga män som böjde sig ner och försiktigt ryckte i slarvtjället. Viss förundran tror jag allt att mattan skapade, och gjorde vävning som teknik mer synlig.

Det hålls ett antal seminarier i samband med mässan, och de inbjudna konstnärerna får ställa ut verk i en särskild del av mässhallen. Här nedan presenteras en del av dessa.

Matilda Dominique har grävt sig ner på djupet i våffelvävstekniken. Den kan användas till mer än handdukar, om man säger så. Hon är inte färdig med den än för övrigt. På mässan visades denna stora väv av grovt ullgarn samt ett antal andra provvävar.

En annan väverska som jobbar i det stora formatet med grovt ullgarn är norskan Brita Been. Hon visade denna väggbonad som gick från golv till tak med ett mönster som åtminstone jag tycker är inspirerat av de ”flygande moln” som finns i traditionella kinesiska vävnader. Det är intressant med sådana korsbefruktningar. Vackert och imponerande är det också.

Det kommer mera!

Länkar:
Svenska Vävrådet
Matilda Dominique
Brita Been

Annorlunda mattor

På Textilmueet i Borås ställer en av de mest intressanta fiberkonstnärerna i världen ut i sommar. Det var alldeles nödvändigt att jag fick se det, kände jag, så det blev en dagsutflykt med bilen. 87 mil på en dag!

Det är Faig Ahmed från Azerbajdzjan, uppvuxen med den inhemska matt-traditionen, som han omvandlar på det mest häpnadsväckande sätt till mattor man inte kunde drömma om: upplösta i former och färger.

Vi vet ju alla ungefär hur en ”orientalisk” matta ser ut. Men så här?

Eller såhär?

Ränder på rymmen.

En matta där mittpartiets dekorelement ligger nere i luggen och ändrar färg med den skiftande belysningen.

Det jag sett tidigare i tidskriften Selvedge var mattor av den här typen, där färgerna får bryta sig ut och bilda egna figurer.

Mitt i rummet stod en platsspecifik installation. En matta av traditionell typ, där de olika delarna i kompositionen skickats iväg på egna varpstigar för att sedan återförenas. Svårt att förklara, måste ses.

Det fanns mer än så att se. Bland annat en film som visar hur Faig Ahmed tänker och skissar, filosofiska funderingar om enskilda dekorelement som finns i folkkonsten över hela världen, besök i ateljén där mattorna tillverkas m.m. Där fanns en video som inte kan beskrivas, den måste ses! Utställningen hade också ljudinstallationer av Jens Patrik Svensson. I slutet av katalogen kommer förklaringen till utställningens titel: Ekvation. Där finns nämligen ekvationer där x och y står för konst och vetenskap. De kan inte gå riktigt jämnt upp eftersom vetenskapen saknar metafysiken.

Ja sen var det ju resten av Textilmuseum också. Åk dit och se själva, säger jag!

Mattor mattor mattor!

På HV Galleri visas utställningen Mycket mer än gångbart, en utställning med mattor av olika slag: vävda i sådana tekniker som man förväntar sig i samband med mattor och några i andra tekniker. Den har tidigare visats på Katrinetorps Landeri i Malmö, om jag förstått rätt.

Från ena hörnet. Här ser vi vad blev min favorit, den svartvita tuftade mattan som hänger i hörnet.

Från andra hörnet. Här syns två ovanliga mattor: den bruna av läder och den långa gångmattan med bokstäver, som är målad.

Här en annan favorit.

Den här mattan är formgiven med ett intressant och vackert mönster, där delar av grundbindningen göms i handtuftade ytor, smart. De rundade linjerna förstärks fint av fastsydda bitar av ylletyg. Men mattans teknik beskrivs så här: ”Handvävd ullmatta i förstorat gåsöga-mönster i slarvkäll, med handtuftade fält i bouclégarn”. Det får mig att morra lite. Morrning 1: det stavas slarvtjäll med tj. Det finns ingen alternativ stavning. Morrning 2: slarvtjäll är små tygbitar inplockade i öppet skäl. I det här fallet är tygerna påsydda och det kunde ha kallats applikation eller så. Jag tror säkert väverskan är medveten om detta så det är bara slarvigt korrekturläst.

Så. Nu har tidigare museitjänstemannen och textilvetaren inom mig fått säga sitt. Nu stoppar vi tillbaka dem och sätter locket på.

I nästa rum hänger ett fint litet väggsmycke.

Och vem säger att en matta måste ha raka kanter? Inte jag!

Så finns det tre mattor till som hänger i skyltfönster och får beskådas utifrån. En matta visas enbart som skiss i katalogen. En sista matta slutligen ligger som en blomstermatta i en trädgård i Katrinetorp, så den får man föreställa sig så gott det går. Men det verkar vara en finurlig formgivning på den.

Det här är en vacker och intressant utställning som hänger till sista september. Gå gärna och se den.

Fiber och färg på Frövifors pappersbruksmuseum

I lördags gjorde vi en utflykt, maken och jag, till Frövifors pappersbruksmuseum för att se denna sommars konstutställning, Fiber och färg. Dessutom tittade vi förstås på den gamla industrimiljön. Det ligger  ungefär 20 mils resa från Stockholm, en bit norr om Örebro.

Alla dessa tomma industribyggnader runtom i Sverige; vad bra det är att de utnyttjas till sådana här saker! Lite ruffa och rymliga lokaler med hög takhöjd, där konstnärerna kan bre ut sig ordentligt. Och som dessutom kan dra dit besökare till en kanske lite övergiven ort. Nu var väl just det har stället inte så övergivet, där det låg hukande under det nya högmoderna pappersbruket, BillerudKorsnäs, som producerar otroliga mängder kartongpapp hela tiden dygnet runt. Fast där fick vi inte gå in.

Man vill förstås gärna knyta an till papper eller åtminstone fibrer i sina utställningar, och i år var det dessutom färg med i temat. 8 inbjudna konstnärer visade olika tolkningar av rubriken. Utställningen står ända till 31 augusti, så det är gott om tid att ta sig dit och titta. Öppet tisdag-lördag 11-17. Det finns ett litet kafé med rolig miljö att sitta i, men sortimentet var inte så stort får jag väl säga. Då var museibutiken roligare.

Utställningen börjar i samma rum som kafét. Där hängde 8 vävar av pappersgarn, passande nog, tillverkade av Kajsa Forsberg. Jag tycker nog det var lite synd att de inte var bättre monterade så de hängde rakt, men vad vet jag? Kanske de böjda kanterna var konstnärens avsikt?

Mot andra väggen hängde Erik Torstenssons stora verk till hans mormors minne, Mormor hänger tvätten. Flera tyglängder från golv till tak med experimentell färgning. De hängde framför några fönster, och det genomsilande ljuset kanske förtog en del av tydligheten i mönstren. Eller så var det en önskad effekt.


Närbild som visar det intrikata mönstret.

Utställningen fortsätter sedan en trappa upp.

Kathie Petterson arbetar med pappersmassa (och andra material också) som hon på olika sätt gjuter i formar. Det stora hängande verket består av flera mindre hopknutna ark.

Camilla C Hickman visar indigofärgade vävar i shibori-teknik. Hon fick ett arbetsstipendium för ett par år sedan och kunde besöka en textilkonstnär i Japan, för att få arbeta i hans atelje. Det arbetet resulterade i en film, som också visas. Vävarna är gjorda i en skir gallerteknik. Här tyckte jag ologiskt nog att den böjda linjen skapad av upphängningen höjde intresset…


Detalj av väven till höger

Elisabet Jansson hade grävt djup i lapplådan och gjort finurliga väskor och  rep av det hon hittat, av egenfärgade och andra tyger. De var inspirerade av japanska traditioner i sammanfogning och utförande.

Lena Hellström hade sytt, vridit ihop och färgat långa tyglängder i shiboriteknik, även hon. Det är verkligen ett fascinerande uttryck man får på tygerna! Och överraskningen över resultatet, även om man planerar noga!

Mia Olsson arbetar med grova fibrer som kokos och sisal, som hon färgar och sammanfogar. Det märkligaste med det här verket för mig var att kameran såg andra färger än mina ögon! Kanske dags för mig att gå till optikern?

Lisa Brunnegård arbetar också med vikning och färgning men i ett annat material, tunnt papper. Flera ark har sammanfogats till ett större verk. För min del är jag helt förundrad över det intryck/avtryck/uttryck ett litet gem kan ge!

Jaha, det här blev ett långt inlägg och då har jag ändå inte fått med allt det andra jag sett, som alla de andra verken, det gamla pappersbruket, ölburksutställningen, de japanska förpackningarna och själva miljön. Det blir bara för er att åka dit helt enkelt.

Länk till museet: http://Www.froviforsmuseet.com