Kategoriarkiv: inspiration

Ullmarknaden i Österbybruk

Abstract in English below.

Österbybruk ligger i norra Uppland, ett av de gamla vallonbruken där. I flera år har det nu ordnats Ullmarknad där, ett tilfälle när ull- och garnproducenter och -konsumenter kan mötas. Jag for dit med en resa ordnad av Stockholm läns hemslöjdsförening. Mitt garnförråd är överfullt så det blev inga inköp av den varan, men det finns ju mycket annat att titta på i den vackra miljön som det här gamla bruket är.

Föreläsningar och kortkurser var det också och jag gick på en föreläsning som Håkan Liby höll. Han har skivit en bok om Hälsinglands folkdräkter och temat för föreläsningen var de stickade plaggen. En stor del fokuserade på de vackra tröjor som används till flera av dräkterna, och han hade tagit med ett flertal delsbo- och bjuråkerströjor som visades i samband med föreläsningen.


En tröja som stickades år 1879 åt jungfrun Sara (t ex) Erikdotter. Det är betydelsen av bokstäverna I S E D som står ovanför årtalet.


Nästa bild visar två manströjor , varav den nedersta gjordes för sonen Erik Ivarsson (t ex), S E I S 1868. Orden ”sonen” respektive ”jungfrun” angav att personerna var ogifta. Det var ett antal specialister som gjorde dessa tröjor på beställning och hade en utkomst av dessa. Även om ”alla” kvinnor kunde sticka av nödvändighet, så var det mest småplagg de gjorde, strumpor, vantar osv.


Man kunde misslyckas med färgningen på den här tiden också… Den här kvinnotröjan ser alldeles oanvänd ut, och inte har den fått några ägarinitialer heller.


En sån här hjärtevärmare är jag väldigt sugen på att göra. Men först ska jag göra färdigt det  projekt jag nu håller på med (och kanske något annat UFO också).

Sedan gick vi till Sadelmakarelängan, där det finns en mindre utställningslokal samt hantverksaffär. Där fanns en utställning med tröjor och andra stickade och sydda föremål av Katarina Brieditis. Här kunde man få tips om vad man göra av sina garnrester!



Katarina var själv där och fixade till lite mer på ett större verk, ett tredimensionellt lapparbete.


Vi hörde rykten om ett konstverk gjort av bananskal, som visades i en annan större utställningslokal. Så vi gick dit, Lena och jag. Den är inrymd i ett av de stora husen, som varit något slags förråd eller liknande. Högt i tak, råa obehandlade väggar, betonggolv – ja, ni vet. Och mycket riktigt, där hängde en installation av över tusen bananskal.


Det kan låta konstigt när man berättar om ett konstverk gjort av torkade gamla bananskal, men den här hängningen gjorde ett väldigt intressant intryck. Det är Katarina Jönsson Norling som ligger bakom det, och det har i mindre skala visats på flera gallerier i Sverige och utomlands. Här heter verket Komposition till Österbybruk.

Vi kom lite sent, strax innan galleriet skulle stänga. Men jag hann få ögonen på och njuta av den installation, som blir det sista jag skriver om denna gång.


Japanskan Mitsue Sugita har tidigare arbetat mycket med ikebana, den japanska konsten att arrangera blommor. Hon greps dock av ett slags samvetskval över detta dödande av växter, om jag förstått rätt, och började i stället arbeta med frön. Dem har hon fogat samman på en bärande väv i detta skira, poetiska stycke, som jag blev alldeles tagen av.


Verket heter Frön är liv som inte talar. Ja. Just det.

The northern part of the county Uppland was once a a place where there were a lot of ironworks, one of them being Österbybruk. The smithy is long since closed, but here is now a beautiful place, where you can go and learn of life in days now gone. In one summertime week end a wool market is held, which I visited the other day. I didn’t buy any yarn, as I have plenty of it already. But I did attend a lecture on the knitted jackets, used in the national costumes in another county of Sweden, Hälsingland. A few examples are shown in the first pictures. Not everyone could perform an extraordinary jacket like this. They were ordered from specialists.

After that I went to see an exhibition in one of the smaller exhibition rooms that have been created in the old buildings. Katarina Brieditis showed knitted jackets and also some other works, very inspiring.

Finally I walked on to the greatest exhibition hall, where I marveled at an installation by Katarina Jönsson Norling, consisting of more than 1 000 dryed banana skins! And another by Mitsue Sugita, where she used seed for this poetic sheer work.

Reserapport

Abstract in English below.

Nu har jag varit ute på resa med Skansens byalag igen. Den här gången bodde vi i Vadstena och bussade oss runt mellan olika sevärdheter där. Här kommer en rapport som fokuserar på de få textila föremål som kom i min väg.

Vårt första stopp var i Medevi brunn. Där kan man hyra in sig och bo i autentisk 1700-talsmiljö om man vill. De här avtagna stolklädslarna är dock senare, från slutet av 1800-talet. De kan säkert vara färdigframställda  broderikit, som en dam med gott om tid broderat. Den ena bilden visar en stolsits och den andra två stolsryggar. Men det här hände för så länge sedan så någon copyright finns inte! Bara att sätta igång om en får lust.

Dagen efter for vi till Åsens by, ett kulturreservat i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Här hängde trasmattorna på vädring.


Inne i ”Teklas hus” hittade jag en bäddad soffa med ett intressant täcke och en fin broderad kudde. Den som sydde täcket har velat pigga upp det svarta med lite broderi. 


Den broderade kudden var lite speciell. Jag tror inte att den är ett broderikit utan att den har sytts av en duktig brodös med fantasi, dock inte samma som den som sydde täcket. Men säker kan jag inte vara.


Och som vanligt fotar jag gamla trasmattsrandningar!


Sista dagen började med att vi besåg det fina renässansslottet i Vadstena. Där i stora salen låg den här gamla kelimduken på ett bord. Så bra att någon vikt upp den så man kunde se de ursprungliga färgena!


Sista stoppet gjorde vi på Spetsmuseet i Vadstena. Där förberedde man sommarens utställning om Greta Sandberg, som var en mycket skicklig bildknypplerska. Den första bilden är av ett uppförstorat foto av en knyppling hon gjort och föreställer de 12 lärjungarna i båten på Genesarets sjö. Den andra bilden tagen genom en glasruta visar fram några typiska byggnader i Vadstena. Så vitt jag förstår gjorde hon mönstren själv – eller knypplade på fri hand.

I trädgården vid museet hängde en annan sorts snäcka.


På väg till bussen passerade vi Svenska spetsars butik vid torget. Den var dessvärre – eller lyckligtvis? – stängd, men i skyltfönstret hängde en rolig modern tillämpning av den gamla tekniken, en knypplad vimpelgirlang. Alla vimplar var olika.


Together with friends in a society I belong to, I made a busride to places close to the little medieval town of Vadstena. We paid visits to the old spa in Medevi, where I spied some old embroidered chair cloths. At the culture reserve Åsens by (village of Åsen) I came upon rug carpets, a quilt and an embroiderad pillow case. The renaissence castle of Vadstena was pretty empty, but on a table in the great hall there was an old kelim weave. The last place we visited was the Lace Museum in Vadstena, a town well known in Sweden for the bobbin laces made here.

Besök på broderiutställning

Abstract in English below.

Brodöserna i gruppen Skapande broderi i Stockholm har utvecklat ett givande koncept i sitt arbete. Sedan några år ses de på ett museum i Stockholm och studerar samlingarna, inbegripet guidade studiebesök. Därefter får de möjlighet att ställa ut sina broderade alster, inspirerade av samlingarna och tankarna kring dem. För närvarande är det Postmuseum som har den äran. Brodöserna har inspirerats av dels enskilda brev och frimärken, dels åskådliggjort tankar om kommunikation mellan människor. Jag var där och såg och imponerades för ett par veckor sedan. Nedan kommer ett urval. Glöm inte att det går att klicka upp bilderna i större format!


Ingela Gréau har länge närt en stor beundran för Czeslaw Slania, som graverade stampen till detta frimärke för åtskilliga år sedan. I sin tolkning har hon använt både broderi och applikation.


Ett av världens dyraste frimärken är feltrycket Gul skilling Banco. Av det har Ann Falk gjort ett korsstygnsbroderi. Jag för min del tycker Postmuseet skulle ta det broderiet och göra ett kit att sälja som en souvenir i sin butik!

Eva Sylwander har arbetat med en del av ett frimärke med samiskt motiv.

En originell tolkning av kommunikation har gjorts av Marie Louise Reinius. Hon har med pyttesmå stygn broderat en tom lägenhetsplan, där två ensamma brev väntar på att tas omhand och öppnas.


En gång i tiden använde man frimärksspråket, där placeringen av frimärket på kuvertet gav ett hemligt budskap. Jag vet inte om Christina Werneker har tänkt på just det, men hon har i alla fall inspirerats av frimärkenas fantasifulla djurbilder.


I nästa bild kan man se hur ett skapat verk sprids vidare som ringar på vattnet, från modekreation till frimärken till broderad bild, den sista utförd av Agneta Björk Höglund.


En del av verken var mer lekfulla, som Monika Aldehags ”Bråttom till brevlådan”.


Dalahästen var en gång i tiden avsedd som leksak. Numera är en gammal trähäst en högt värderad antikvitet. Men den kan också hamna på ett frimärke och sedan omtolkas till ett tredimensionellt broderi, i detta fall utfört av Heléne Forsberg.

Mer sparsmakad och nästan grafisk i sitt uttryck är Eva Rosanders bild.

Kommunikation mellan människor sker inte bara med brev. I Anja Rönnmarks verk samlas ord och symboler för all möjlig slags förmedling av budskap. 
Som sagt, detta är ett urval. Det finns många fler verk att se och jag rekommenderar att du går dit själv och finner dina favoriter. Broderierna är en del av utställningen Postal Art, så man kan också se verk av elever på Gerlesborgsskolan och en märklig samling grundad på en långtida brevväxling mellan två goda vänner. På Postmuseums hemsida kan man enkelt hitta öppettider. Utställningen står fram till augusti, så egentligen har du gott om tid, men dra inte ut på det ändå! Då vet vi ju hur det kan gå… Medlemmarna i Skapande broderi samlas för närvarande på Historiska Museet och hämtar sin inspiration. Det ska bli kul att se vad som kommer ut av det!

The members of the embroidery group Skapande broderi have been gathering at Postmuseum (museum of postal history) in Stockholm. Here they have found inspiration for works concerning ways of communication between people. Their embroideries are now shown as part of a greater exhibition named Postal Art until August 2019.