Kategoriarkiv: stickhistoria

Stickutställning i Uppsala

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.

Sticksommar i Åkersberga

Abstract in English below.

Halsduksvimpeln var hissad i topp i lördags på Länsmansgården i Åkersberga!


Där var det nämligen vernissage på den utställning som nu ska stå nästan hela sommaren till 4 augusti. Den består noga taget av fyra olika utställningar. Jag var där i lördags så här kommer lite info om vad som skedde.

Länsmansgården består av ett stort riktigt gammalt hus, en konsthall, ett bra café och en vacker trädgård. Det finns dessutom hantverksförsäljning och en liten antikaffär. Man får ta sig till Åkersberga station och sedan en Norrtäljebuss, t ex 621 till hållplats Kantarellvägen. Utställningarna finns i både konsthallen och gamla huset.

I gamla huset finns den fantastiska utställningen om marknadsvantarna från Jokkmokk och Jukkasjärvi som Erika Nordvall Falk samlat material till och sedan gjort utställning om. På lördagen var hon också där och hade kurs. Jag fick tillfälle att höra henne presentera sin utställning.


Stickning är lite förbisedd som sameslöjd. Ändå har den utövats sedan minst 1600-talet, enligt pålitliga skriftliga källor. Den har av naturliga skäl varit en viktig beståndsdel i dräkten, både till vardags och fint. Det fanns inte så många regler och måsten i mönsterbildningen, men det går att urskilja vissa regionala särdrag. De flesta insamlade vantarna satt bakom glas av förklarliga skäl, så de blev svåra att fotografera. Men jag har ett foto av en vacker vardagsvante, som man vet stickades av Skajdde-Maria. Hon var en av de skickliga stickerskor som utvecklade en personlig stil. En vardagsvante ska vara så utformad att det går lätt att snabbt slänga av sig den vid behov, och som yttre skydd har den en sydd skinnvante.

Man utlyste en tävling i samband med att informationen om alla stickutställningarna gick ut, och resultaten av den visas på två stora skärmar i det som en gång var köket i det stora huset, det rum som nu används till bl a stickkaféer. Det var många fina vantar men här visar jag bara en skärm, där man i mitten kan se det vinnande paret.


Det finns i Åkersberga en stickgrupp som specialiserat sig på stickning av den typ som görs på Shetlandsöarna, och de hade också utställning i stora huset. Men mina foton av den blev inget bra.

I konsthallen visades stickat av olika förmänliga designers och konstnärer. Vad sägs om Ivar Asplund, Anna Bauer, Katarina Brieditis, Agnes Eriksson, Bara Jonsdottir, Linn Karlsson, Erica Laurell, Elsebeth Lavold, Johanne Ländin, Ylva Vamborg, Freja Willborg och Erika Åberg? Inte heller här blev mina fotografiska mödor särskilt framgångsrika, men några bilder ska jag visa.

Freja Willborg använde både ull och bomull i sin tröja för att få den önskade fläckiga ytan.


Katarina Brieditis visade en stortröja som var stickad på snedden och dessutom arbetad med både broderi och maskstygn, åtminstone tyckte jag det såg så ut.


Erica Laurell använder flera olika tekniker i sitt skapande. Förutom stickade ytor och figurer förekommer både broderi och applikation.


Länsmansgården är öppen torsd-sönd 12:00-16:00, och utställningarna står alltså t o m 4 augusti. Det hålls också en del kurser i samband med detta. Kolla på www.osterakerskonsthall.se

This blog post is about an exhibition on knitting during this summer at Länsmansgården in Åkersberga, in the northern outskirts of Stockholm.

Utställning ”Hönsestrick og hot pants”

Tillsammans med kollegerna har jag besökt friluftsmuseet Den Gamle By i Aarhus i Danmark. Det är ett museum över städernas utveckling och kan verkligen rekommenderas, om du har vägarna förbi. Ja, det är värt en egen resa!

IMG_0849.JPG

Där hade de en utställning om modet på 1970-talet, som gav mig stora igenkänningsvibbar. Då fanns det en trend att man skulle skapa sina kläder själv. Ett av de vanligaste sätten var att färga själv, och knytbatik slog igenom på bred front. Klänningen till vänster är sydd av tyger från Laura Ashley, vilkens tyger slog igenom stort då.

IMG_0850.JPG

Böckerna ”Hönsestrick” i två delar kom ut, böckerna som propagerade för frigörande stickning, skapa själv, strunta i de färdiga mönster och anpassade garnkit som var det enda som fanns i butikerna.

IMG_0856.JPG

IMG_0851.JPG

Det var inte fråga om att göra osynliga lagningar, och det var ingenting konstigt med en hemvirkad bikini. Skjortan och byxan är sydda av Henning Lindberg, som envisades med att gå syslöjdsutbildning, trots att rektorn försökte övertala honom att byta linje på grund av hans kön.

IMG_0852.JPG

IMG_0853.JPG

Det finns många fler plagg på utställningen, och det visas också på hur man exponerade sin musiksmak genom klädvalet. Utställningen fortsätter i en annan som handlar om rockmusiken i Aarhus, men den tog jag mig inte tid att se. Det finns också en fickbok med fakta om kläderna.

IMG_0854.JPG

Någonstans i gömmorna har jag den där första hönsestrickboken. Jag stickade en tröja åt min äldste son, där en del av figurerna hämtats från boken.

IMG_0859.JPG

En som fortsatt följer den här linjen av protesterande stickning är Lisa Anne Auerbach.

Lägesrapporter

Vejden växer och växer…

20130718-211218.jpg

Garnet färgas och färgas… Soliga dagar blir burken varm på solsidan, men inte mer än att jag kan ha handen på den. Men man kan se att färgen börjar sätta sig på garnet. Silket verkar redan ha tagit åt sig färg.

20130718-211449.jpg

Ullen torkar och torkar… Tre färgtoner gotlandsull som är en av de sorters ull vi ska prova på i min kurs i höst. Kursbeskrivning finns här: http://www.skansen.se/sv/artikel/olika-far-olika-ull-5-okt Vi ses väl?

20130718-212042.jpg

Och så måste jag visa ett av mina senaste bokfynd:

20130718-212206.jpg

Annemor Sundbö blev ägare till en fabrik för återvinning av ylleplagg. Där fanns ett berg av gamla slitna plagg, som satte igång en stor stickhistorisk forskning, och hon har skrivit flera böcker i ämnet. I den här boken gör hon en genomgång av norska tavlor som visar bilder på stickade föremål, och sätter in dem i ett konsthistoriskt, ekonomiskt, sociologiskt och stickhistoriskt sammanhang. Hon har också med beskrivningar på nutida plagg efter äldre modeller. Framsidan visar en nutida ”sticktavla”, men de flesta inuti boken är äldre konstverk.
När får vi se något liknande om svensk stickning?