Kategoriarkiv: tie-and-dye

Tropenmuseum i Amsterdam

Holland har en lång historia av handel med länder i andra delar av världen ända sedan 1600-talet när det Ostindiska kompaniet startade där. Man köpte kryddor i Indonesien och Indien, tyger i Indien, slavar i Västafrika och fraktade dessa varor både hem och till andra delar av världen. Och många andra saker också för den delen. Samtidigt kom man i kontakt med andra kulturer. På Tropenmuseum (typ Tropiska museet tror jag) visas en hel massa föremål upp. Numera dessutom med en modern syn på vad detta kulturutbyte men också kulturimperialism fört med sigav både ont och gott. Det jag kommer att visa här är bara ett urval baserat på mitt enögda textilperspektiv…  Det fanns inte så mycket av den här varan för övrigt men desto mer av träsnideri. Många av fotona har tagits genom glasrutor, därav konstiga reflexer.  

   
   
Dessa trasiga små lappar anges vara de äldsta tyger som museet har. De är alla tryckta bomullstyger från Indien, och de beräknas vara tillverkade under sen europeisk medeltid. Det här är alltså inte handelsvaror utan insamlat på annat sätt. Det fanns också en mekanik där man kunde trycka fram andra exempel på textilier, men dels var det sparsamt belyst, dels gick det lite för fort för att fotograferas. Som gammal museiman måste man ju respektera försiktighetsåtgärderna! 

  
I ”afrikanska” avdelningen visas dessa imponerande kläder för kvinnor. Dessutom spelas en film utan ljud om hur tyget till vänster tillverkats. Först får man se kunden diskutera mönstret med den manlige färgaren. Sedan ser man hur han på det vita tyget ritar upp konturerna till de stora spetsovalerna med hjälp av en kartongmall. Så är det dags att knyta för och reservera de små vita fyrkanterna mellan spetsovalerna. När det är gjort doppas tyget i ett gult färgbad. Det framgick tyvärr inte vad som gav den gula färgen. Därefter dras spetsovalerna till och reserveras genom att lindas om med breda band, innan tyget doppas ner i vad som såg ut som ett indigobad. Sedan är det en himla massa knutar som ska tas upp, och för att det ska gå lite fortare, arbetar man med rakblad och skär bort tråden. Till slut fuktas tyget och bankas med stora träklubbor för att få en blank yta. 

I en annan monter visas tyger av äldre tillverkning, både ”mud cloth” och indigofärgade. Jag vet inte vad det är med den här mönstertypen som fångar mig så helt. Jag blir alldeles vansinnigt hagalen. Dels ett mycket strikt och uträknat mönster och säkert med en välkänd symbolik, samtidigt med en snedhet och improviserad karaktär som jag går igång helt på. 

  
  
Sista bilden visar ett tyg som liksom många av de gamla stora tygstyckena är vävt av smala remsor tyg som sedan sytts ihop. Här har sömmarna gjorts dekorativa genom färgbyten. Och vilka krumelurer! De moderna plaggen som visas framför är exempel på hur man idag tillverkar kläder av småbitar.  

 
Länk till Tropenmuseum här. 

Sett på stan 2

Stan och stan, jag var onekligen inomhus, på Östasiatiska museet. Där har Petra Holmberg gjort ett litet hörn med shibori-tema, som jag ville se. Det är både foton och målningar och några plagg. Mina foton är tagna genom glas, så det är lite extra ljuseffekter där ni får lov att tänka bort. 

  
Den här kimonon är tillverkad i början av 1900-talet, av tuskaftsvävt sidentyg. 

  
En närbild av mönstret. Om jag förstår rätt är den gjord så här: varptrådarna har färgats gulbeiga men i regelbundna grupper sparats vita. Det finns smala röda ränder i varpen, som är färgade i partier. Vissa av trådarna i de vita partierna har dessutom färgats med svart (eller mörkblått) och rött. Inslaget är också uppdelat i gulbeige och vitt samt med svarta eller röda trådar. Det är inte gjort i en handvändning detta. Himla massa reservage och trådar att hålla reda på. Men det blev vackert. 

  
Nästa bild visar två kimonos av siden, den till vänster vävd i tuskaft och den till höger vävd med strukturmönster. De är gjorda vid 1900-talets början och avsedda till underkimonos. Den röda färgen tros komma från safflor, och då har det väl gått åt minst en hel åker. Man får ju bara en liten nypa per blomma. Den vänstra har ett utsparat mönster av solfjädrar, och mellanrummen är fyllda med omknytningsmönster. Till den högra har tyget veckats och sedan blockerats från färg med klotsar. 

  
Till sist ett mönster som nog är möjligt att utföra även för mig. 

  
Det är cirklar som dragits ihop och doppats i olika färgbad. Mellanrummet har sedan målats med en bottenfärg. Kvalitén är sidencrêpe och den tros vara tillverkad på tidigt 1800-tal. 

Shibori på Yasuragi

Jag lovade ju ett blogginlägg om utställningen på Yasuragi också.
Där var det helt andra förutsättningar än i utställningen på Lidingö, även om det var samma utställare. Här på Yasuragi hade formatet begränsats till ett tygstycke av bomull, samma för alla, i ett format som i Japan används till flera olika saker, bl.a. handdukar. Även färgen var begränsad till indigoblå nyanser, och de tekniker som användes var de traditionella. Ändå blev alla tygstycken så olika. Mycket snyggt exponerade mot de betonggrå väggarna – kanske lite mörkt.

(null)

(null)

(null)

Dessutom visades föremål och tekniker i några lådor på golvet, och ett antal verk placerade på andra väggar. Här kommer några detaljbilder från tygstyckena.

(null)

(null)

Jag vet inte hur länge utställningen kommer att stå. Den var förlängd när jag såg den förra veckan, så det är nog bäst att ringa och höra efter om man vill se den. Men det var inga problem med att bara knalla in och titta.
Sen kan man ju passa på att få fötterna fiskpedikyrerade också, som jag.

Shibori på Lidingö

Här kommer lite mer om utställningen i Lidingö stadshus. Den är kvar till 27 februari. Öppen till 20.00 måndag till torsdag, till 16.00 på fredag och stängt på helger.
10 konstnärer har gjort lika många arbetsbord och presenterar sina olika arbetssätt. Dessutom visas ett antal fristående arbeten. På så sätt får man som betraktare många fler än 10 olika förklaringar till vad man kan göra med shiboritekniken. Jag har ju inte plats här att visa alla. Du får gå dit helt enkelt!

(null)

Elisabet Christiansson ovan arbetar med eco-print, dvs säga hon låter blommor och blad göra sina egna avtryck på tyget. Växten vecklas in i tyget, det lilla paketet ångas t.ex. och får sedan ligga och mogna innan det åter vecklas upp. Förhoppningsvis har det blivit ett avtryck på tyget, som sedan kan sammanfogas till andra verk.

(null)

Elsa Chartin ovan både screentrycker, etsar och färgar vikta tyger. Resultatet blir tyger med flera lager av tid och färg. Hur hon fått ner pallen i färgbadet berättas dock inte!

(null)

Birgitta Lagerqvist ovan stickar stycken på stickmaskinen, som sedan färgas med syrafärger för ull. Det tjocka materialet inbjuder till sina särskilda problem och lösningar.

Till slut visar jag två helt olika slutresultat: en sidenschal med subtila färgövergångar och en installation liknande trädstammar.

(null)

(null)