Kategoriarkiv: tygtryck

Afrikanska tyger

I affären Just Afrika som ligger på Södermalmstorg 4, bredvid Konsthantverkarna, har de just nu en utställning med ’bogolanfini’. Det är en särskild sorts tyger från Mali i Afrika. De är, om de är riktigt riktiga, s a s, handspunna, handvävda bomullstyger färgade på ett speciellt sätt. Jag har bara sett de tygerna i böcker förut men blev alldeles tagen av mönstren och färgerna då. Utställningen står till slutet av november.

Det visas en liten film där man får se hur kvinnorna spinner bomull med stödd slända, hur männen väver med en enkel vävstol och hur längderna sedan sys ihop. Det visas också hur man färgar, men alldeles för kort och översiktligt för att jag skulle bli riktigt nöjd.

Tyget betas med en växt av något slag som ger det en gul ton. Därefter stryker man på en särskild lera i mönster och lägger tyget att torka i solen. Då blir det en reaktion mellan betmedlet och leran (antagligen något mineral i leran) som gör att tyget blir svart. Andra växter (leror?) kan användas för att få de bruna tonerna. Dessa tyger kallas också ’mud cloth’, vilket är en översättning av bogolan, om jag förstått rätt. Tillägget -fini syftar på de speciella små mönster som målas på det svarta tyget med en pinne, eller en tandborste nuförtiden. Det är en särskild färg som sedan gör att de vita mönsterfigurerna bleks fram i solen. Kunskapen om just den här sista delen av mönstringen börjar dö ut bland utövarna.

Det finns en medvetenhet om att de här så speciella tygerna och mönstren lever farligt, och det finns konstnärer och skolor som försöker hålla liv i kunskaperna. Bland annat Le Ndomo som är ett center för arbetslösa ungdomar. Därifrån kommer halsduken jag unnade mig. Jag tyckte om det här stjärnhimmelsliknande mönstret, och jag ser att den är gjord av handspunnet och handvävt tyg.

Dessutom är det här premiär för min första selfie…

Utställning ”Textila spår” i Målhammar

I lördags drog jag iväg med maken till Målhammar, som ligger mellan Västerås och Enköping. Där var det vernissage på utställningen ”Textila spår”, skapad av Margareta Backström Öberg (även känd som Lata pigan) och Eva Karlsson/Teda Art Project. Delar av utställningen visades på Antikmässan i vintras. Här på Målhammar visas utställningen från 4 augusti till 2 september.

Utställningen fokuserar på den högklassiga mönsterdesign till tygtryck som producerades i Sverige mellan ungefär 1930-1970. Ja en del finsk design från tiden har också fått komma med. Det visas tryckta tyger och plagg sydda av dessa tyger, dessutom en hel del annat med tät anknytning till tiden.

Det var jätteroligt att återse Viola Gråsten, Astrid Sampe, Bohus stickning, Marimekko m.m. Vackert presenterat och med lätta anvisningar om tidsandan och förutsättningarna. I samband med utställningen hålls också ett antal seminarier och work shops med teman till det som visas.

Tre klänningar sydda av Viola Gråsten-tyger svävade som färggranna fjärilar vid ett fönster.

Det är min barndoms Femina, damtidningen som min stora syster hade, som åter visar sig!

Exklusivt då, fortfarande åtråvärt – Bohus stickning.

Det vänstra tyget i bakgrunden tyckte jag i förstone såg ut som rader med långbyxor på tork… men nejdå, det är nischer med statyer i…

Länkar:
Målhammar
Lata Pigan
Teda Art Project

Svampfärgningsförsök

I lördags ordnade hemslöjdsföreningen här i Stockholm en svampexkursion under ledning av en ”riktig” konsulent. Strålande väder var det och trevligt sällskap också. Det är ju alltid skönt att komma ut i skogen. Focus låg på svampar för färgning, och vi/jag kom glatt skuttande och visade upp våra fynd för konsulenten. Här nedan har vi aspsopp, som man ju ska äta i stället, trappstegsskivling(?) som inte var bra till nåt tror jag och ärggrön hmhmskivling som inte heller var intressant trots sin fina färg. Nej namnen fastnade inte ordentligt…

Väl hemma lade jag upp min skörd i tvättstugan.

Från övre vänstra hörnet: smörsopp, fjällig taggsvamp, grynsopp, pepparsopp, rabarbersvamp och narrkantarell. Längst fram en rad med björktickor. Högst upp till höger en okänd sopp och en liten lysticka. Den sista fick jag av konsulenten som plockat den vid ett tidigare tillfälle. Så det blev till att rensa. Och provfärga. Först ut var narrkantarellerna och därefter den fjälliga taggsvampen.

Jag är väl inte så särskilt impad. Inget fel på grå färger, de har också sitt användningsområde. Men det kan man få på enklare sätt. Den till vänster är narrkantareller, de gula fina svamparna. En av provhärvorna har legat i lutbad, därför har den en något mörkare ton. Till höger ligger taggsvampen, som jag hoppades skulle vara motaggsvamp, men så var det icke. Om det verkligen varit motagg hade jag kunnat få blå toner. Det var väl tur att det var provfärgningar trots allt.

Ingen skugga över svampkonsulenten. Hon ledde oss till ett ställe där det borde finnas dom här fina röda skivlingarna, och vi hittade en. Det var väl inte tid för dom än, eller så hade någon annan hunnit före. Nu är vi ju dessutom flera som vet var dom kan finnas. Sopparna ligger på tork medans jag funderar på om det ska vara värt att koka dom. Den lilla fina lystickan får jag försöka hitta fler av. (Växer på rönnar, om någon av mina bloggläsande vänner skulle hitta…) Björktickan är också skuren och väntar på sällskap av samma sort, men den ska jag ha till papperstillverkning tänkte jag. Så småningom. Kom inte med förslaget att jag ska äta sopparna, för jag tillhör den underliga sorts människor som inte är särskilt förtjust i att äta svamp.

Men jag har i alla fall lyckats med ett experiment!

Jag plockade några blad av min japanska indigo, lade in i ett vikt tunnt sidentyg och slog till med hammaren ganska många gånger. Det kallas hapa-zome på japanska. Tyget fick torka ett dygn innan jag tvättade med marseilletvål. Och det blev ju inte så pjåkigt med de här blågröna tonerna!

Skördetider

Jag har skurit malört, åbrodd och lavendel. Malört är den med silvriga löv. De ska hängas på tork och sedan stoppas in i små påsar att lägga bland mina garner och tyger. Det är tänkt att malen ska hålla sig borta då. Förutom en kvist åbrodd som jag stoppat ner i en flaska vodka – det blir fin snaps!

Och fröna från förra årets vejde börjar bli mogna.

Sedan kom jag att tänka på man kan hamra ut saften i bladen på tyg och den vägen få ett avtryck. Och det tyget kan jag sedan använda till mina små luktpåsar. En bit av ett gammalt lakan fick duga till experimentunderlag och så plockade jag några blad vejde till att börja med. Bladen var både av årets plantor och gamla, missfärgade. Det blev ett väldigt hamrande men det fungerade bra.

Här ser man både de hamrade bladen och avtrycken. Häftigast tycker jag var att även de halvvissna bladen gav en effekt. Det blir väl ingen härdighet varken för tvätt eller ljus men de här påsarna ska ju inte ligga framme. Jag fick blodad tand i alla fall och gav mig ut i trädgården för att leta reda på fler blad att hamra på. Det blev ju blandat resultat, kan jag säga.

Bladen av min svartröda stockros gav en fin effekt. De andra blå lite blaffiga avtrycken är tre blommor från min femöring, som stod i köksfönstret och såg så vacker och frestande ut. Dessa har jag alltså placerat på ett misslyckat bladavtryck och sålunda kompletterat den första hammarsessionens resultat. Blad från en mörkröd ros gav också fina avtryck, spridda över tyget, men de gröna bladen till rosen gav inga spår alls.

Här är ett blandat resultat. Den oranga blaffan är resterna av en lilja, inte särskilt mycket att stå efter. Men det lilla tagetesbladet blev ju jättefint, likaså bladen av buddleia. Till höger har vi kirskål, som alltså inte duger till det här heller… och en annan växt, en näva kanske. Men nu vet jag i alla fall några blad som fungerar och kan fortsätta förbättra mina tyglappar. Kul var det om än lite hög ljudnivå.