Månadsarkiv: maj 2015

Bildväv från Harrania

Kommunen har byggt ett nytt kommunalhus, med modernt kontorslandskap och idel glasväggar. Så nu finns det inga väggar att hänga tavlor på, och en massa tavlor auktionerades ut i våras. Vi beställde katalogen och såg genast en del av intresse, för min del bl. a. några bildvävar. Och jag lyckades ropa in en av dem! 

  
I katalogen angavs den som en väv från Harrania, och den kallades ”Kvinnor och kycklingar”. Den mäter c:a 167 cm på höjden och 118 cm på bredden. Varpen är av ganska grovt lingarn, något liknande mattvarp, och inslaget av dubbelt entrådigt ullgarn. Alla inslag är inplockade i olika överlappande fält. Den är så charmig och helt underbar!  Titta på de små kycklingarna som kikar fram under mammans vinge! 

  
Och den stolta mamman som inspekterar sin barnaskara. 

  
I bakgrunden sitter kvinnorna i sina mönstrade klänningar, pratar och gestikulerar, medan barnen leker och teköket (?) är igång. 

  
Det var 1952 som den egyptiske aritekten Ramses Wissa Wassef startade en skola för barn i den fattiga byn Harrania strax söder om Gizeh utanför Kairo i Egyptien. Det var viktigt att barnen hjälpte sina föräldrar med försörjningen, men detta påverkade barnens skolgång negativt. I skolan han startade fick barnen lära sig nödvändigheter som läsning och matematik, men även att väva och på detta sätt ge familjen en inkomst. Det speciella här är den metod Wassef använde för att lära barnen vävning. De fick vara med från början i producerandet av material, och när de sedan skulle väva fick de inte använda några skisser utan skulle komponera en bild direkt i väven. Barnens egen fantasi skulle frigöras, och den tekniska skickligheten skulle komma med övning och erfarenhet. Motiv fanns i den närmaste omgivningen, kryddat med tillägg från den egna fantasien. Den här verksamheten blev så småningom en stor framgång, och flera av barnen kunde i vuxen ålder försörja sig på vävning. Vävar från Harrania ställdes ut, såldes och finns nu spridda över hela världen. Skolan är fortfarande i igång, det finns flera vävateljeer i byn och även annan konsthantverksutbildning. Man kan läsa mer om detta här och här

Den svenske konstnären Birger Forsberg blev inspirerad och skapade en liknande kursverksamhet i Hedesunda i Gästrikland. Läs mer detta här

Jag är så glad över att äntligen ha en sådan väv hos mig. 

Prov med bomull

Nu har jag letat reda på ett gammalt lakan och rivit av en bit i fotändan. Därefter gjorde jag två experimentalbad.

  
Till den här vek jag in lökskal och gamla teblad, rullade ihop det hårt och lade i en burk tillsammans med sparat rabarberrotsavkok från tidigare färgning (från frysen). Så ställde jag burken på varmvattenberedaren och där fick den stå en dryg vecka. Resultatet blev väl sådär. De grå fläckarna kommer troligen från de jordrester som kan ha funnits i lökskalsrötterna. 

  
På nästa prov var det mer karaktär. Här är det lite järnskrot, avocadoskal, rabarberrotsavkok samt en skvätt lut av björkaska, allt hoprullat, placerat i burk och ställt på varmvattenberedaren på samma tid som ovanstående. Järnet var så sönderrostat att det var i flagor. Den här utspridda grå nästan blommiga effekten från det är inte så pjåkig. Avocadon har inte gjort något större avtryck ser det ut som, det är nog rabarbern och luten som syns i det ljusbruna.

Jag får jobba vidare med det här. Det finns mycket kvar av lakanet. 

Flera färgningsexperiment

Jag fick en fasligt fin bukett för några veckor sedan, men skadad som jag är tänkte jag genast på om man skulle kunna färga med några blommorna i den, mörkröda dubbla anemoner och en gulgrön sort som jag inte vet vad den heter. Lyckades dock i alla fall hålla mig tills de vissnat lite. De torkade blommorna strödde jag sedan ut på ena hälften av en våt sidensjal. Sjalen var betad med alun och vinsten enligt anvisningar från boken Färgsvampar och svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund. 

  
Så vek jag ihop sjalen till fjärdedelsrutor, kavlade till den så den inte skulle vara så bucklig och la den i ett durkslag, som hängde i en kastrull över kokande vatten. Den fick ångas i 1 timme, med vändning efter halva tiden. Därefter lade jag den i press över natten. När jag hade sköljt bort växtresterna och torkat sjalen såg den ut så här:  

  Fin i och för sig men lite blek. Så jag slog upp lite lut i en skål och lade i den. Effekten var ögonblicklig, men jag bearbetade den ändå någon minut i två omgångar. När jag hade sköljt bort luten och torkat den såg den ut så här: 

  
Det gula hade blivit starkare i tonen och det rosa hade blivit grönt. 

Jag har också hackat lite rödkål och strött ut på en annan våt sjal, c:a centimeterstora bitar. Den sjalen rullade jag ihop till en liten rulle, stänkte på mer vatten och lade den in en plastpåse. Så fick den ligga på tvättbänken två dygn, men allt emellanåt fick den sig en omgång. Jag bankade på den, vred till den och tog till och med och daskade den i bänken riktigt ordentligt. Och på den behandlingen fick jag följande resultat:

  
Inte så pjåkigt faktiskt.

Kom just på att jag kanske ska ta och göra på samma sätt med den gulgröna? 

Färga med granatäppelskal

Jag sparade skalet till ett granatäpple, tog bort det vita mellanrummet mellan fröna, skar sönder i bitar och kokade det en timme. Sedan silade jag färgbadet och la i mina förbetade småhärvor, alun och vinsten. Det såg blekt och intetutsägande ut först, men efter en halv timme var garnet vackert gyllengult, och glad blev jag. Men man ”ska” ju färga en timme, så jag gjorde det. Och då förändrades färgen till en mer halmgul ton, färgen längst till vänster i bild nedan. 

  
Härvan i mitten har fått ligga i min björkaskelut, pH 11, 2 x 15 min. Efter första doppet var den väldigt ojämn, men blev fin efter andra. Härvan längst till höger har legat ungefär 20 min i järnskrotsvatten. Där skulle jag väl kanske ha tagit en kortare tid. Men – det är bara att göra ett nytt försök!