Månadsarkiv: september 2013

Vadmalsstampning, tredje delen

Vaufärgningen blev bra fast jag inte trodde det. Jag kokade den lilla mängden vau en kväll en timme, lät koket stå till kvällen efter och kokade en timme till. Kokvattnet såg ut ungefär som det som blir när man kokat brysselkål, lite svagt grönfärgat. Men jag slängde i två små härvor broderigarn tillsammans med lite alun, och det blev färg minsann! Men inte så självlysande som på bilden dock…

20130916-214004.jpg

Vau var den färg som man förr-i-tiden använde till korset i svenska flaggan, men det visste ni kanske.

Mer om vadmalsstampningen.

Det färdigstampade tyget tas upp och dras genom en sträckställning, för att sedan hamna på en rulle och ställas på dropptorkning. Varje gång man hanterar det våta tyget måste man undvika att ta i stadkanterna, annars kan dom bli vågiga och fula. Man tar ett tag en decimeter in på tyget i stället, och när man sträcker det på rullen får man stryka det från mitten och utåt så gott det går. Sedan rullar man om det nästa dag så den våta inre delen kommer ytterst och kan torka.

20130916-215039.jpg

På professionella tygberederier hade man ofta en torkställning, som bestod av en ram med hakar i alla sidor. Där hakade man upp tyget och kunde sedan spänna det genom att den nedre sidan av ramen kunde sänkas neråt.

Länken nedan leder till en film tagen 1930, som visar ett färgeri i Hammarby i Stockholm. Det finns tyvärr ingen speaker, och ibland väcker filmen fler frågor än den svarar på. Men det visas i alla fall en spännram som den jag nämner ovan.

http://www.svtplay.se/klipp/98737/fargargarden-vid-hammarby-sjo-utan-ljud-1930

Hur man stampar vadmal, andra delen

Medan vau-grytan kokar fortsätter jag berätta om vadmal.

Tygerna som stampas i Skansen-stampen har alla vävts där, i våra kulturhistoriska miljöer under öppettid. Det är bara att komma och titta!

20130912-213636.jpg

Här kan man se skillnaden mellan ett tyg så som det kommer från vävstolen och hur det blir sedan. Vadmalsvävar ställs mycket glest. Till ett entrådigt garn tar man t.ex. en 50-rörssked och en tråd i rör. Likaså är det viktigt att man slår in glest och löst. Det här vita tyget är vävt i treskaftskypert, men tuskaft eller annan kypert går också bra. Om det går att beställa så att man får olika snodd på varp och inslag, underlättas filtningen.

Varför filtar man då? Jo, för att tyget ska bli vattenavstötande, vindtätt, tåligt, varmare och vackrare. Utan vadmalen skulle våra förfäder inte klarat de kalla vintrarna förr. Men man måste ju inte göra tyget helstampat, som kallas när det är så filtat att bindningen inte syns. Man kan också göra halv- eller kvartsstampat. Har man en annan varp, av lin eller bomull, går det inte att stampa lika hårt. På så vis får man tyger av olika kvalitet, till kjolar vill man ha ett mjukare fall och till bolster vill man ha det duntätt.

20130912-214956.jpg

På den här bilden ses ett tyg med bomullsvarp och ullinslag, och ännu ett tyg taget direkt från vävstolen.

Såpa då, tänker säkert någon. Nej, det använder vi inte, och det var inte särskilt vanligt att man gjorde det förr heller. Däremot var det så att det hemspunna garnet kanske inte var alldeles rent, utan hade kvar en hel del ullfett och fårsvett, säkert också lite urin från fåren. När man sedan häller varmt vatten på tyget uppstår en kemisk reaktion, en förtvålningseffekt, som säkert skyndade på processen.

Det tar lång tid i alla fall att stampa. Arbetsgången är så här: tyget veckas och läggs i hon, varmt vatten hälls på och stamparna går. Efter c:a 20 minuter stannar man stamparna och tar upp tyget. Det inspekteras, veckas om och läggs tillbaka i hon för en ny omgång. Så håller man på och den effektiva stampningstiden kan uppgå till bortemot 8 timmar!

Fortsättning följer.

Vau-grytan då? undrar någon. Jag sådde en pallkrage full med frön till vau, och det kom upp två plantor! Men det ser ut att räcka till en liten färgning i alla fall, och gult blir det. Bild kommer.

Hur man stampar vadmal, första delen

I en avsides belägen sluttning på Skansenberget ligger ett litet oansenligt hus, en vadmalsstamp. Den har stått där länge utan att någon brytt sig om den, fast den flyttades till Skansen från Härjedalen för så länge sedan. Men för några år sedan tog man sig an huset, byggde nytt vattenhjul och ny drivaxel, och sen började det hända saker!

20130911-205313.jpg

Varje sista helg i augusti, när Skansen har sina Lin- och ulldagar, kommer det dit några kvinnor. Med sig har de vävda ylletyger, och nu ska det stampas vadmal! Luckan till dammen sätts för och pumpen uppe på berget sätts igång. När det blivit tillräckligt mycket vatten i dammen, släpps vattnet på och stamparna går. Det stampar och låter så det hörs långa vägar, och folk kommer springande och undrar vad som står på. Därinne står en kvinna och petar med en stång på ett tyg som ligger i hon under stamparna, och vattnet skvätter lång väg från hon. Men efter ett tag är vattnet slut i dammen, maskineriet stannar och det tillsprungna folket får sig förklarat vad som sker.

20130911-210427.jpg

Kvinnan berättar om hur kraften från vattenhjulet med axelns hjälp får stamparna att lyfta sig och växelvis falla ner i hon under, om den finurliga utformningen av stampar och ho som gör att tygbunten sätts i rörelse och matas runt, om vattnet som värms i en stor gryta i den öppna spisen för att lagom varmt hällas på tyget. Hon visar också hur tyget vävs, och förklarar varför man behandlade tyget så här våldsamt.

20130911-211453.jpg

Utanför huset står en balja av trä, som det ligger ett annat ylletyg i. Där visas hur man gjorde innan vadmalsstampen uppfanns. Då fick man stampa på tyget med fötterna, och den som vill får prova på att stampa. Det tog förstås väldigt lång tid att få vadmal på det viset, så det var bra att vadmalsstampen uppfanns.

Fakta: c:a 7 kg torrt tyg veckas fram och tillbaka som ett dragspel och läggs i hon. Det kan vara tyger av olika kvaliteter, hel- eller halvylle. Varmt vatten slås på tyget. När stamparna går, sätts bunten av tyg i rörelse. De fuktiga yllefibrerna, med sina utspärrade epidermisfjäll, börjar glida iväg, men fjällen stoppar all vandring tillbaka. På så vis kommer tyget så småningom att filtas ihop till vadmal. Det krymper förstås också, uppemot 15-20 %.

Fortsättning följer.