Månadsarkiv: mars 2015

Lek med lökskal

Jag fortsatte med mina experiment.

De två sidenhalsdukarna jag inte blev så nöjd med (se närmast föregående inlägg) utsattes för nya prövningar, skal från röd lök och gul lök. 

Rödlöksskalen blötlade jag och kavlade, så de skulle vara lite mer samarbetsvilliga, innan jag lade ut dem på den blöta halsduken. Jag kavlade också till det hopvikta tygpaketet.

  

De gula lökskalen kramade jag sönder i småbitar och la ut i enkelt randmönster innan halsduken veks ihop. 

  

Sen var det dags att ånga de små paketen. De lades i ett durkslag över kokande vatten en timme var, med vändning efter halva tiden. När de var färdiga slog jag in dem i plastfolie och lät dem svalna i press till dagen efter. 

   

 

Halsduken med rödlöksskal fick en kraftig brun färg med fina toningar mot grönt. På fotot ser det rödare ut än i verkligheten. 

   

 

Och ränderna blev ungefär som jag tänkt mig på gullökskalsduken, med ett intressant mönster i närbild.

Så den här gången är jag nöjdare. 

Försök till eco-print

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten. 



Fårfesten 2015

Hemkommen från Fårfesten i Kil 2015. Rätt så trött. Många intryck, men först och främst har jag jobbat hårt för Skansen tillsammans med kollegerna Ulrika och Osva. Så här kommer en lite impressionistisk bildberättelse, utan många ord.

(null)

Eco-print av May Jacobsen Hvistendahl. länk

(null)

Från Broderiakademins utställning: tillverkarens namn har jag inte men verket får mig att tänka på leksandsdräktens halskläden i svartstick.

(null)

Vackra filtade överplagg, tyvärr vet jag inte vem som ska ha äran.

(null)

Hjärta av gethår, av Täpp Lars Arnesson. länk

Ett annat möte jag alltid ska minnas var när Milis Stensman (länk) berättade hur hon en gång stampade sitt tyg till vadmal i badkaret.

Tillägg: Det blev alldeles fel namn på damen som berättade om hur hon stampade sitt vadmal själv i badkaret! Milis Ivarsson heter hon och inget annat.