Silke + lök + järn

Idéer har jag gott om. En av dem kom efter en viss finslipning i de inre hjärnvindlingarna ut som ett sätt att baka en tröja. Vänta ska ni få höra.

Jag skaffade mig en t-tröja i silketrikå hos SidenSelma och tvättade den. Sedan tidigare hade jag ett sparat grillgaller till en engångsgrill samt sparade lökskal. Inte ett lökskal slängs i komposten i detta hus! Jag vände tröjan ut och in och stoppade in gallret. Därefter stoppade jag in lökskal, från både gul och röd lök, på sidorna och i ärmarna, överallt dit inte gallret nådde. Allt detta lades i en långpanna, jag fyllde på hett vatten med alun i (2 tsk), ställde en mindre långpanna ovanpå och fyllde den med vatten så den tyngde ner ordentligt. Till sist svepte jag in allt i aluminiumfolie och ställde in det hela i ugnen och bakade en timma ungefär på c:a 75 grader.

Det fick svalna över natten, och det var förstås spännande att öppna paketet nästa dag. Resultatet blev som nedan.

Javars, men jag hade tänkt mig ett tydligare avtryck av gallret. Så jag gjorde en komplettering. Gallret stoppades in igen i den utochinvända tröjan, den lades på en bricka och området där gallret låg blöttes. Därefter lade jag på en träplatta som faktiskt fanns till hands och klämde till det hela med skruvtvingar.

Det här paketet fick ligga i press två dygn. Efter ett dygn löste jag på tvingarna och blötte på det hela en gång till. Och så här blev det.

Genast lite intressantare. Liknande avtryck på baksidan också förstås. Nu är den här tröjan så tunn så jag kommer nog bara att använda den till undertröja. Men jag vet ju själv vad jag bär…

Kom ihåg att det går att klicka upp bilderna i större storlek!

Snyggt set till höstgarderoben

Så skulle man väl kunna skriva om man gjorde försäljningsreklam.

Jag har bloggat om muddarna tidigare. Mönstret till dem har jag alltså fått genom föreningen Sticka! Men eftersom det blev garn över bestämde jag mig för att komplettera med en mössa. Ingen beskrivning, jag bara lade upp i mitten och stickade på. Det gick ju bra. Men egentligen är kanten för vid, och jag fick lov att lägga in ett resårband när jag vek in den resårstickade kanten. Det ser bra ut framifrån i alla fall.

Det grönbrunmelerade garnet är köpt på Åland, ett superwash-garn färgat av Gunvor Skogberg/Svalan. Restgarner har använts till ränderna, som är stickade med en teknik som även används i tvåändsstickning.

Väv 2017, del 4

Och så var vi framme vid slutet! Nu blir det lite smått och gott.

Jag lyckades hålla inköpsförbudet angående garn. Men böcker tillåter jag mig fortfarande att köpa.

Vävskäl II kommer från vävutbildningen vid Forsa folkhögskola i Hälsingland. Där har man haft några linjer, där utgångspunkten varit samlingarna i hembygdsgården. Deltagarna har fått analysera en gammal textil och skapat en ny, ibland en kopia så gott det gått med nuvarande garnkvaliteter, ibland en helt annan sak men med tydligt avstamp i den gamla väven. Den linjen skulle vara väldigt kul att gå tycker jag. I Trasmattans värld från a – ö är skriven av Monica Hallén. Här sammanfattar hon sina erfarenheter och ger tips om stort och smått till andra trasmattsvävare. Den var också temat för föreläsningen hon höll som jag bevistade. Filleklée slutligen är en genomgång av en värmländsk vävtradition, ripsmattor och tunnare kvalitéer som använts till överkast och liknande. Filler är värmländska för trasor, som var det ursprungliga inslaget i dessa vävar. Och klée – det förstår ni väl? Något man klär med, som ett överkast.

En vävstolsstol – har ni hört talas om det? Så här ser den ut i alla fall. Skapad av designern Mats Aldén.

Det var flera skolor med textilutbildningar som visade upp sig. Den här jättekaninen satt i montern hos, tror jag, Grimslövs folkhögskola. Egentligen skulle jag vilja ta och klippa upp alla gamla t-tröjor och virka en sån. Men vilken tid det skulle ta! Och var skulle den bo – på terassen? Men mysig är den, och jag vet några som verkligen skulle gilla den.

Det var en utställning i Utvandrarnas hus som jag också var och tittade på. Där visades dels typiska smålansdvävar, gamla och nya, samt andra nyvävda vävar gjorda i Småland. Mycket fint att titta på, men när jag var där kom ett sms om att mitt tilltänkta tåg gått sönder så jag måste ta ett tidigare för att hinna byta till tåget hem. Så det blev en lite brysk avslutning på det hela. Men jag hann med tåget hem, det gjorde jag.

Väv 2017, del 3

Växjö Konsthall hade tagit upp temat med vävning och visade utställningen Trådvandringar/Threadways. Det var flera konstnärer som ställde ut. En av dem var Reiko Sudo, som driver företaget Nuno i Japan. Det företaget är känt för sina extraordinära tyger, och det visades några exempel på både mässan och konsthallen. Det här svart/vita tyget består av många små tyglappar av silke fastsydda med maskin på ett tunnt undertyg.

I konsthallen visades också dessa vackra ”rockar” (tror jag) designade av Mylla Ek. Själv tycker jag de har en tydlig japansk touche.

Där hängde också ett par av Rita Parniczkys ”skelettvävar”. Hon jobbar med att få fram ungefär samma uttryck som ett röntgenfoto, därav namnet. Riktigt hur de är gjorda har jag inte förstått, men vackert skimrande är det.

Det var inte allt från konsthallen eller mässan, inte än!

Länkar:
Reiko Sudo och nunotyger
Mylla Ek
Rita Parniczky