Kategoriarkiv: kallfärgning

Min nya finjacka

Abstract in English below.

I vintras var jag till Fiberspace Gallery och tittade på en utställning som Petra Holmberg aka Slow Creations hade där. Hon berättade att det skulle bli en ny utställning med kläder sydda av hemfärgade tyger denna höst. Den skulle heta Easypiece, med kläder sydda efter ett specialkonstruerat mönster. Jag frågade om jag fick vara med på ett hörn, och det fick jag! Jag behövde en ny ”finjacka”, så det fick det bli.

Den här jackan är sydd av de bästa bitarna från ett gammalt lakan, som jag färgat själv. Lakanet kommer troligen från min storasysters hem eller kanske rentav från mors linneförråd. Min storasyster hade avslutat sin utbildning till småskollärare vid 1950-talets slut, och ganska snart efter det gifte hon sig och satte bo, som det heter. Det ingick förstås lakan i det nya hushållet. Lakansväven kan ha varit vävd vid Norrköping, där den främsta produktionen av sådana varor fanns då. Kanske det rentav var Tuppens väveri? Den är i så fall vävd av svensk personal som visserligen hade väldigt låg lön för tiden, men som hade lagstadgad semester och möjlighet att engagera sig fackligt. På den tiden fanns det också gott om plantageägare som odlade bomull med hög kvalitet, med långa starka fibrer. Hur arbetarna på plantagen hade det vet jag dock inte.

Tygerna i livet och ärmarna är färgade med mald krapp och anattofrön, som också kallas orleana. De är lite olika som synes, och om jag minns rätt är tyget i livet solfärgat under lång tid medan ärmarnas tyg bara är kokat med färgämnena. Som betning där har jag använt alun, som strötts ut på tyget innan jag rullat ihop det hårt och knutit om med färgämnena inuti. Det gula är bark från mitt paradisäppelträd. Det grönsvarta är samma bark med lite järnskrot. De tygerna är animaliserade med soja, dvs de har dragit en dag i en blandning av hälften sojamjölk, hälften vatten. Om jag minns rätt fick de stå ovanpå varmvattenberedaren 2 veckor, inbäddade i en tjock frottéhandduk. Knapparna, som är av ben, betades och färgades när jag gick svampfärgningskurs på sensommaren. Det är rödskiviga spindlingar som har fått ge den färgen.

Mönsterkonstruktionen är inspirerad av de raka tygbitar som genom tiderna och över hela världen använts vid sömnad av folkdräkter. Där var det viktigt att inte slösa med tyg, utan man vävde den bredd som behövdes. För rörelsevidd och bekvämlighet brukade man lägga till kilar av tyget. Jag ville inte heller klippa bort mer än nödvändigt. Dessutom hade jag inte tillräckligt med tyg i en färgställning utan har fått pussla ihop olika bitar.

Fodret är också återbrukat. Jag är med i Stockholms läns hemslöjdsförening, och vi fick en gång en generös gåva av Stadsteaterns klädateljé, ett antal sopsäckar med tygrester. Bland dessa tygrester fanns ett ”utkast” till en lång snedskuren aftonklänning i beige tyg med en blank yta. Jag vet inte vilket material det kan vara men troligen konstfiber. Till foder i livet har jag skarvat ihop delar från den kjolen. Dock tappade jag lusten att skarva detta tyg till ärmarna också utan dök istället ner i min eget förråd av tygbitar. Där hittade jag en bit mörkgrön fodertaft, som jag lyckades pussla ihop ärmfoder av.

Utställningen visades 5-8 december på Fiberspace Gallery. Det var kul att få vara med i ett så viktigt sammanhang som återbruk, göra själv och varsamhet med jordens resurser, för det är det som Easypiece handlar om. De flesta andra plaggen har nu åkt iväg till Rydals museum utanför Borås, som Slow creations också samarbetar med. Så den som har möjlighet kan titta på dem där. Själv ska jag gå omkring och vara fin i min nya jacka under kommande helger.

Here’s a blog post on my new jacket for special occasions. It was part of an exhibition at Fiberspace Gallery in Stockholm dec 5-8. The exhibition was named Easypiece Collaboratory, and was aimed against the terrible waste of the earth’s resources that is going in, in this case in the fashion industry. It’s better to reuse and refashion!

I used the best parts from old sheets when dying. The pink colour comes from madder, the golden dots from anatto seed, the yellow from the bark of my crab apple, the dark green was the same bark but with iron. The buttons, made from bone, were dyed with mushrooms. When constructing the pattern, my mind was focused on the way folk costumes usually are cut: square pieces that save cloth but with gussets for shape and width. Even the lining is reused, an discharged evening dress from a theater.

 

 

Förberedelser

Abstract in English below.

Något jag inte har berättat om, och som inte heller syns, är de förberedelser som ska till innan jag kan göra den sista roliga biten, själva färgexperimenten. Dom tar sin lilla tid dom också. Jag tvättar garn och tyger och hänger på tork. Garnerna behöver inte torka helt innan de ska betas. Här på bilden är det ullgarn som betas med alun och hålls mellan 70 och 80 grader under en timme.


Jag har också kokat svanfjädrar, men det är inte så ofta jag gör det faktiskt…


Här fick jag för första gången användning för den gamla fiskgrytan jag köpte på loppis.

De garner som är avsedda till provhärvor ska göras om till små dockor. Jag räknar varv och lindar upp på en barnbok av lämplig storlek, och knyter sedan om på tre ställen, som man ska. (Jag har en tendens att överarbeta, jag vet…)


När jag fick paradisäppelträdet beskuret för några veckor sedan, sparade jag alla grenar och klippte dem i småbitar. Det blev en hink full som jag nu har olika planer för. En del har jag strött över tygbitar, i både bomull och ull,  virat in hårt och knutit till.


Det blev fyra rullar med tyg som jag lagt i behållare och fyllt på med varmt vatten. En bomullsrulle och en ullrulle i varje kärl, och i ett kärl dessutom järnbitar. Dessa behållare har jag sedan ställt på varmvattenberedaren.


Som ni ser har jag en plastlåda med lock från Clas Olsons ocn en inläggningskruka, troligen från Granit. Det kan bli upp till 40 grader här ovanpå beredaren, och jag har dessutom täckt över kärlen med frottéhandduk och fleecefilt. Jag har nu ingen aning om ifall det sker något där under täcket, och ska försöka hålla mig från att titta efter i tre veckor. Eller åtminstone två.

Men sedan får ni också veta hur det gått.

This is a blog post on the preparations before dyeing, washing yarn and cloth and mordanting yarn. I used alum for mordant, as I most often do. This time I also boiled some swan feathers, not so common. The yarnis then wind into smaller skeins for sample dyeing. I had the crabappletree pruned a few weeks ago and cut the twigs and branches in smaller pieces, now to be used in different dyeing processes. For a start, I took four cloth pieces, two of cotton and two of wool, spread the prunes on them, rolled them up tight and tied tight. These rolls were then put in jars with hot water and placed upon the warm water heater. One of them jars also with some iron scraps added. Now I’m planning to let it sit three weeks before I open it. Or at least two…

Ändra färg

Changeing colour. Abstract in English below.

För några år sedan tog jag ett gammalt underställ av ull, virade in krapprötter och grankvistar i det, knöt åt och gav det ett kok. Sedan fick det stå ett par veckor. Resultatet var över förväntan och jumpern blev mycket använd, även kallingarna. Plaggen var faktiskt med på en liten fönsterutställning jag hade i hemslöjdsföreningens dåvarande lokal. Krapprötterna, som alltså inte var malda, gav röda fläckar och granriset ljusbrunt.

Hur det nu var tyckte jag att jag ville prova en förändring färgmässigt. Så jag tog och hällde vatten i en hink, lade i några spikar och tillsatte en dutt ättika. Så fick det här stå över natten.

Sedan lyfte jag ur spikarna och lade i tröjan. Efter en halvtimme (tror jag) tyckte jag det fick räcka med färgförändring och tog upp tröjan och sköljde av den. Järnet i vattnet hade dämpat de röda färgerna och förstärkt de bruna tonerna, och samtidigt lyft fram det bruna mönstret tydligare. Och det  behövdes alltså ingen extra värme för det här.


Om jag vill komma ihåg de gamla färgerna är det bara att titta på kallingarna, som fick behålla den första färgningen.


Sånt här kan man nog bara göra om man har färgat själv!

Some years ago I dyed a pair of my old woollen underwear. I wrapped  some madder roots and pieces from fir tree branches in them and pulled tight. Then I heated it and later let it soak for some time. The result was pleasing and I often wore the pair. Recently I felt like changeing colour, so I soaked some nails in water with a little vinegar added over night. The following day the jumper was put in the iron water for about half an hour. The colours were darkened and the brown pattern became more visible. But I left the underpants unchanged just to remember what it once was like.

 

Färga sockgarn

En tid har jag gått omkring och funderat på om och hur jag skulle ta och färga en socklapp. Och nu undrar kanske några av er vad en socklapp är. Det är mitt förslag till översättning av begreppet ”sock blanket” som förekommer en hel del i modern stickning. Fotlapp är något som var vanligt förr i det militära, yllelappar som skulle snos om foten och fick ersätta sockor. Antagligen var fördelen den att det inte kunde nötas hål på hälar och tår när man använde sådana, tror jag i alla fall. Så nu presenterar jag lite analogt med detta som förslag ordet socklapp. Grejen med en socklapp är att man får ett garn med så att säga parvis färgning. Och så här gick det till när jag gjorde en sådan.

På Syfestivalen i höstas gick jag till Stäkets Hantverk & Design och bad Eva att rekommendera ett fint sockgarn. Jag kom hem med en härva av hennes Naturfärgad Kidmohair Sock. Den nystade jag upp i ungefär två lika stora nystan. Sedan lade jag upp och stickade med dubbelt garn och stickor nr 5 –  tror jag det var – ett rätstickat stycke, en socklapp. Så gällde det att komma på hur jag skulle färga den.

Det fanns ett kraftfullt färgbad kvar efter min rabarberfröfärgning,  så jag beslöt mig för att börja där. Jag lindade den tvättade socklappen runt en pinne och sänkte ner den en bit i färgbadet, och sen fick det sjuda en timme. Det såg ut så här. På den här bilden ser man ju tydligt att jag stickat rätstickning, men många socklappar stickas på maskin, tror jag, så de blir rätstickade. Jag tror inte det spelar någon roll för slutresultatet.

Jag har förstås som alla växtfärgare (väl?) ett förråd av lökskal, så det strödde jag över den vita biten, plus några bitar krapprot. Det blev som på bilden nedan. Jag lade dit några rostiga järnspikar också efter att bilden togs. Och så strödde jag dit lite alun, eftersom jag glömt att beta lappen innan…

Ja, sedan rullades lappen ihop hårt och snoddes om med snöre, lades i en glasburk med vatten och lite alun och ställdes i solen. Där fick den sedan stå under två veckor ca när det var som varmast. När jag lindat upp och tvättat lappen såg den ut så här.

Där var det dags att be om lite assistans från mannen, och vi nystade upp var sin garnända samtidigt som lappen repades upp. Nystanen härvlades, blöttes och hängdes på tork med tyngder i. Nu har jag två fina härvor som ser ut så här.

Jag är väldigt nöjd själv med resultatet, men vet inte om jag vill sticka sockor av det här. Dom kommer ju inte att synas! Och jag använder väldigt sällan långbyxor dessutom. Jag får fundera lite till på den saken.