Kategoriarkiv: krapp

En jättegammal vävnad

I förra veckan var vi runt på en liten tur i Jämtland, mannen och jag. Där finns det mycket att se, ska jag säga! Men en av huvudanledningarna till att jag föreslog den rutten, var att jag äntligen ville se Överhogdalstapeten, som den kallas. Den är ett unikt stycke tyg, vävt i Sverige någon gång vid tidig medeltid, och den finns på länsmuseet Jamtli i Östersund.

Men på vägen upp stannade vi till vid Överhogdals kyrka, för det var i ett av härbrena där bredvid som ”tapeten” hittades, lortig och trasig, i ett hörn tillsammans med en massa skräp. Årtalet var 1910, och då kunde man inte föreställa sig vad det var för en skatt man hittat: Europas äldsta vävnad bevarad ovan jord. Jadå, det finns äldre vävnader, men de är arkeologiska fynd, hittade vid utgrävningar.

Så småningom kom man till att göra avancerade C14-dateringar, och man förstod att vävarna var vävda i tidsspannet 800 – 1100-tal. Det är olika ålder på de fyra vävar som var hopsydda när de hittades, och tråden de sytts ihop med dateras till 1300-tal. På den tiden hörde Jämtland strängt taget till Norge, men men…

Inte långt från kyrkan har hembygdsföreningen med hjälp av olika bidrag satt upp ett litet fint museum, där man kan titta på de nyvävda kopior som gjordes under 1990-talet. Slarvigt nog har jag inte koll på dem som vävde kopiorna, fy på mig! Utställningen berättar också om materialen till vävarna, lin i varpen och botteninslag, ull i mönsterinslag. Man får se kopior av de redskap som kan ha använts och även vävstolar av den typ man vet användes. Det berättas om de olika tolkningar av motiven som presenterats skriftligt, men något slutligt svar kommer man aldrig att få. Man får förstå att vetenskapare vill bry sina hjärnor och förklara vad som ses, men för min del är jag helt nöjd med att förundras och njuta av skönheten och skickligheten.

Man trodde att figurerna var broderade först, men det visade sig vid noggran granskning vara snärjväv, som också kallas soumak. Linvarpen är uppsatt i en varptyngd vävstol. Alla figurer har plockats in individuellt, och så har de bundits med ett inslag av lin som går över hela vävbredden. Ullgarnerna har även analyserats med avseende på färgämne, så man är säker på att de växter som använts är vejde till det blå, krapp till det röda och en blandning av blå vejde och gul vau till det gröna. Det är ett myller av figurer som tycks vandra från höger till vänster, stora och små om vartannat, tillsammans med rent dekorativa element. Livsträd, monster, hjortar eller renar, hus – det finns hur mycket som helst att fundera över.

Och det här lilla katalogkortet med sina ditfästa trådar, som faktiskt ger mig historiska rysningar! ”Mycket gammal egendomlig väf från Öfverhogdal”

På Jamtli kan då se originalet, fint monterat och konserverat, men förstås i ett sparsamt ljus. De olika delarna togs isär vid konservering och har inte sytts ihop på samma sätt igen. De figurvävda delarna visas för sig i en längd och den delen som är gjord i dubbelväv finns i ett bredvidliggande rum tillsammans med andra gamla vävar. Där finns också en utförlig utställning om den troliga kontext som vävnaderna skapades i, med tyngdpunkten lagd på det som kallas vikingatid.

Det var svårt att få några bra bilder av den gamla väven, eftersom den är så sparsamt belyst. Ni får helt enkelt åka dit och titta själva!

Historiefärgarna i farten i Norrköping

Den gamla färgargården i Norrköping har väckts ur sin törnrosasömn denna sommar. Aktiviteterna avlöser varandra! Och denna helg var det extra mycket historisk färgning. Det måste jag ju se!

Det färgades med indigo.

Det eldades under grytor.

Det rördes om i grytor med krappkok.

Det hackades och stöttes vejdeblad till en grön massa som lades på tork.

Den gröna fortfarande fuktiga massan formas till bollar som sedan får torka ytterligare. Då kan de sparas för att användas vid ett senare tillfälle, eller som förr fraktas till marknaden för försäljning. På bilden ser vi både nygjorda och urgamla museala vejdebollar.

Här kommer ett par bilder på en del av det som färgades under helgen.

Färgargården är en del av Norrköpings stadsmuseum, beläget i ett parkområde vid Motala ström. Man kan läsa om verksamheten på Norrköpings stadsmuseums hemsida eller söka ”Färgargården” på Facebook.

Färgtest IRL

För ett par år sedan färgade jag den här tröjan. 


Det är en gammal ylleundertröja, superwash-behandlad. Den fick några lagningar och användes till ett experiment. Men den blev på sitt sätt lyckad och nu har den fått ett nytt liv här hos mig. Mjuk och skön och varm. 

Det röda kommer från krapprötter och det ljusbruna från granris. Jag virade in rötter och grenar i tröjan, knöt till och kokade den med tillsats av alun c:a en timme i en glasburk. Den fick sedan stå en vecka ungefär innan jag tog upp den och rensade bort alla barr och skräp. Sedan dess har tröjan blivit använd och tvättad i maskin flera gånger med Grumme fintvätt på ullprogrammet. Såvitt jag kan se är det ingen skillnad i färg. Att krappen skulle hålla färgen bra var väl ingen överraskning, men granriset var oprövat. Fast somliga tycker det ser ut som om jag varit med om en olycka och fått blodstänk över mig… 

Men färgmässigt får väl detta kallas ett realtidstest? 

En exklusiv sjal

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på.