Kategoriarkiv: krapp

Min nya finjacka

Abstract in English below.

I vintras var jag till Fiberspace Gallery och tittade på en utställning som Petra Holmberg aka Slow Creations hade där. Hon berättade att det skulle bli en ny utställning med kläder sydda av hemfärgade tyger denna höst. Den skulle heta Easypiece, med kläder sydda efter ett specialkonstruerat mönster. Jag frågade om jag fick vara med på ett hörn, och det fick jag! Jag behövde en ny ”finjacka”, så det fick det bli.

Den här jackan är sydd av de bästa bitarna från ett gammalt lakan, som jag färgat själv. Lakanet kommer troligen från min storasysters hem eller kanske rentav från mors linneförråd. Min storasyster hade avslutat sin utbildning till småskollärare vid 1950-talets slut, och ganska snart efter det gifte hon sig och satte bo, som det heter. Det ingick förstås lakan i det nya hushållet. Lakansväven kan ha varit vävd vid Norrköping, där den främsta produktionen av sådana varor fanns då. Kanske det rentav var Tuppens väveri? Den är i så fall vävd av svensk personal som visserligen hade väldigt låg lön för tiden, men som hade lagstadgad semester och möjlighet att engagera sig fackligt. På den tiden fanns det också gott om plantageägare som odlade bomull med hög kvalitet, med långa starka fibrer. Hur arbetarna på plantagen hade det vet jag dock inte.

Tygerna i livet och ärmarna är färgade med mald krapp och anattofrön, som också kallas orleana. De är lite olika som synes, och om jag minns rätt är tyget i livet solfärgat under lång tid medan ärmarnas tyg bara är kokat med färgämnena. Som betning där har jag använt alun, som strötts ut på tyget innan jag rullat ihop det hårt och knutit om med färgämnena inuti. Det gula är bark från mitt paradisäppelträd. Det grönsvarta är samma bark med lite järnskrot. De tygerna är animaliserade med soja, dvs de har dragit en dag i en blandning av hälften sojamjölk, hälften vatten. Om jag minns rätt fick de stå ovanpå varmvattenberedaren 2 veckor, inbäddade i en tjock frottéhandduk. Knapparna, som är av ben, betades och färgades när jag gick svampfärgningskurs på sensommaren. Det är rödskiviga spindlingar som har fått ge den färgen.

Mönsterkonstruktionen är inspirerad av de raka tygbitar som genom tiderna och över hela världen använts vid sömnad av folkdräkter. Där var det viktigt att inte slösa med tyg, utan man vävde den bredd som behövdes. För rörelsevidd och bekvämlighet brukade man lägga till kilar av tyget. Jag ville inte heller klippa bort mer än nödvändigt. Dessutom hade jag inte tillräckligt med tyg i en färgställning utan har fått pussla ihop olika bitar.

Fodret är också återbrukat. Jag är med i Stockholms läns hemslöjdsförening, och vi fick en gång en generös gåva av Stadsteaterns klädateljé, ett antal sopsäckar med tygrester. Bland dessa tygrester fanns ett ”utkast” till en lång snedskuren aftonklänning i beige tyg med en blank yta. Jag vet inte vilket material det kan vara men troligen konstfiber. Till foder i livet har jag skarvat ihop delar från den kjolen. Dock tappade jag lusten att skarva detta tyg till ärmarna också utan dök istället ner i min eget förråd av tygbitar. Där hittade jag en bit mörkgrön fodertaft, som jag lyckades pussla ihop ärmfoder av.

Utställningen visades 5-8 december på Fiberspace Gallery. Det var kul att få vara med i ett så viktigt sammanhang som återbruk, göra själv och varsamhet med jordens resurser, för det är det som Easypiece handlar om. De flesta andra plaggen har nu åkt iväg till Rydals museum utanför Borås, som Slow creations också samarbetar med. Så den som har möjlighet kan titta på dem där. Själv ska jag gå omkring och vara fin i min nya jacka under kommande helger.

Here’s a blog post on my new jacket for special occasions. It was part of an exhibition at Fiberspace Gallery in Stockholm dec 5-8. The exhibition was named Easypiece Collaboratory, and was aimed against the terrible waste of the earth’s resources that is going in, in this case in the fashion industry. It’s better to reuse and refashion!

I used the best parts from old sheets when dying. The pink colour comes from madder, the golden dots from anatto seed, the yellow from the bark of my crab apple, the dark green was the same bark but with iron. The buttons, made from bone, were dyed with mushrooms. When constructing the pattern, my mind was focused on the way folk costumes usually are cut: square pieces that save cloth but with gussets for shape and width. Even the lining is reused, an discharged evening dress from a theater.

 

 

Socktobersockor i november….

Abstract in English below.

Det har visst gått lite troll i mitt bloggande…. så nu får vi se om jag kan ta upp tråden igen…

Förra hösten började jag sticka ett par oktobersockor men kom av mig. Fast dom blev färdiga till slut och ser ut så här.


En anledning till att det slog stopp var att den ide till mönstring jag hade i min hjärna inte gick att förverkliga som jag tänkt. Så den här v-formen är inte min utan garnets och maskornas. Det bästa med dessa sockor är färgen. Jag stickade en ”socklapp” av dubbelt garn som jag köpt från Stäkets Hantverk & Design, Kidmohair Sock. Väldigt behagligt garn är det. Och så färgade jag det med gula lökskal, några bitar krapprot och några järnspikar. Alunbeta, fick ligga i vatten två veckor eller så. Och det blev så här.


Den olivgröna färgen till vänster gjorde jag senare, genom att lappen fick hänga i ett avkok av rabarberfrön. Det var tänkt att det gröna skulle hamna på skaftet, men sockan blev färdig innan garnet kom dit. Så kan det gå. (Ja, jag började med tån.) Det är en stor skillnad på socklappen och strumpan när det gäller färgen, eftersom de oranga avtrycken inte blev så tydliga, och den gula färgen mindre briljant. Men jag tycker om dem ändå. Och de är väldigt behagliga att använda.

I somras gick jag en svampfärgningskurs och då gjorde jag den här socklappen.


Den här är stickad av Fabels sockgarn. Det röda är hattar av rödskivig spindling, det gula är fötter av samma svamp och det bruna är bitar av grovticka. Först betades lappen med alun, sedan lade jag den blöt i en spagettikokare och petade in svampbitarna här och där. Jag hällde vatten i botten på kokaren och så blev lappen ångad en timme första dagen, vilade över natten samt ångad en timme till andra dagen. Fröken, som stickat lappen, varnade för att det kanske inte skulle räcka fullt ut till ett helt par sockor. Så jag köpte lite vinrött Lana Grossa Meilenweit till tå och häl, och det funkade fint tillsammans.


Här kommer kontrasterna i färgerna fram bättre, och jag funderar på om det kan bero på att Fabelgarnet är mycket slätare i ytan, medan Kidmohairen är rätt luddig. Nöjd är jag i alla fall.

These socks are results of experiments with sock blankets, both of them mordanted with alum. The ones at the top are dyed with onion skins, little pieces of madder root and iron nails. The green colour comes from a dip in a bath of rhubarb seeds. The second sock blanket is dyed with pieces of mushrooms. It has been steamed in a spaghetti boiler. The dark red yarn at toes and heels is store-bought, as the sock blanket in itself was a bit short of yarn.

Stickutställning i Uppsala

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.

Ändra färg

Changeing colour. Abstract in English below.

För några år sedan tog jag ett gammalt underställ av ull, virade in krapprötter och grankvistar i det, knöt åt och gav det ett kok. Sedan fick det stå ett par veckor. Resultatet var över förväntan och jumpern blev mycket använd, även kallingarna. Plaggen var faktiskt med på en liten fönsterutställning jag hade i hemslöjdsföreningens dåvarande lokal. Krapprötterna, som alltså inte var malda, gav röda fläckar och granriset ljusbrunt.

Hur det nu var tyckte jag att jag ville prova en förändring färgmässigt. Så jag tog och hällde vatten i en hink, lade i några spikar och tillsatte en dutt ättika. Så fick det här stå över natten.

Sedan lyfte jag ur spikarna och lade i tröjan. Efter en halvtimme (tror jag) tyckte jag det fick räcka med färgförändring och tog upp tröjan och sköljde av den. Järnet i vattnet hade dämpat de röda färgerna och förstärkt de bruna tonerna, och samtidigt lyft fram det bruna mönstret tydligare. Och det  behövdes alltså ingen extra värme för det här.


Om jag vill komma ihåg de gamla färgerna är det bara att titta på kallingarna, som fick behålla den första färgningen.


Sånt här kan man nog bara göra om man har färgat själv!

Some years ago I dyed a pair of my old woollen underwear. I wrapped  some madder roots and pieces from fir tree branches in them and pulled tight. Then I heated it and later let it soak for some time. The result was pleasing and I often wore the pair. Recently I felt like changeing colour, so I soaked some nails in water with a little vinegar added over night. The following day the jumper was put in the iron water for about half an hour. The colours were darkened and the brown pattern became more visible. But I left the underpants unchanged just to remember what it once was like.