Kategoriarkiv: museum

Pilgrimstapeten

Abstract in English below.

Vi gjorde en tur i Värmland, lilla gubben och jag, förra veckan. Det var jag som stod för planering och resväg, och en av de viktigaste stationerna var Utmarksmuseet i Ransby med sin Pilgrimstapet. Den har ju visats i Stockholm på Medeltidsmuseet, men av någon outgrundlig anledning kom jag inte iväg och såg den då. Å andra sidan fick jag ju nu en stor dos Värmland på köpet.

1995 samlades ett antal arbetslösa kvinnor från norra Värmland och Solör i Norge för att försöka genomföra ett stort projekt, ett broderi inspirerat av Bayeux-tapeten. (Den får ni googla på, om ni inte känner till den. Men den har jag också sett.) Projektledare var Gunnar Svensson. I museet visas en film med de som arbetat med broderiet, och de berättar om sin tveksamhet inför påhittet och osäkerhet inför de tekniska utmaningarna. De kom dock igång och resultatet är verkligen storartat! Arbetet pågick i två år, och de som broderade heter: Lena Andersson, Siv Andersson, Ingrid Berhardsson, Susanne Björklund, Inger Christensson, Gun-Britt Jacobsson, Venche Karlsson, Camilla Liljegren, Helene Nilsson, Ragnhild Martinsson,  Jorunn Palmqvist, Susanne Persson, Ellen Smalberget, Clarie-Ann Stigsdotter, Ann-Sofie Sätherberg. En del av dessa var mer ”gästbrodöser” och andra arbetade med projektet hela tiden.

Bayeux-tapeten broderades för att skildra förhistorien till slaget vid Hastings 1066, själva slaget och en del av efterhändelserna. Den är 70 meter lång ungefär, broderad på linne med ullgarn i många färger. Den är mirakulöst bevarad sedan tidig medeltid och visas i ett specialmuseum, som jag varmt rekommenderar ett besök till. Fast det ligger ju i Frankrike förstås.

Jag fick inte klart för mig om idén till Pilgrimstapten var enbart Gunnar Svenssons och inte heller hur han kom på den. Men i alla fall, förslaget var att göra ett broderi som berättade om den pilgrimsled som för länge sedan gick från Vänern till Nidaros, nvarande Trondheim i Norge. Den kyrkan är ju helgad åt S:t Olov, ett av de viktigaste helgonen i Norden. Leden användes då i flera hundra år, så länge Sverige och Norge var katolskt, och påverkade landskapet utefter vägen oerhört hela tiden, med kyrkobyggen, härbergen, kulturella impulser och så vidare. Och Bayeux-tapeten fick vara förlaga i rätt hög grad när det gällde materialval, tekniker och disposition av ytan. Brodöserna kände ju knappt till den, men det verkar allt som om dom rätt snart fick häng på tanken. Och det är ju så att görande är ett effektivt lärande.

Pilgrimstapeten har fått ett eget fint hus i Utmarksmuseet, visas uppsatt i bekväm ögonhöjd och förhoppningsfullt med skonsam belysning. Den är upplagd i geografisk ordning, börjar i Hammarö vid Vänern och slutar i Trondheim. Under vägen får vi se vyer från både nu och då, med större motiv i mitten och mindre, kompletterande motiv i händelseband upptill och nertill. Den är 40 meter lång, så det är ju inte möjligt för mig att visa foton på hela. Den var också ganska svårfotograferad, med ojämn belysning och reflekterande strålkastare.


Först en bild på själva museet inuti. Snyggt gjort tycker jag. Tänk nu på att ni kan klicka upp bilderna i storlek!


Mina bilder ligger också i geografisk ordning, men som sagt, det är massor av motiv som jag inte kunde fota.


Kyrkan i Ekshärad och små bilder som bl a syftar på de stora spelmansstämmor som hålls där.


Här har vi kanske ett självporträtt av en brodös. Annars förekom de mest som initialer här och där.


Primstaven, bevarad i en norsk kyrka, dateras från 1585 och är en slags kalender över årets helgondagar.




Suverän bild av ett par i en skåpsäng.


På Bayeux-tapeten finns en bild av en komet. Så det var helt logiskt att Hale Bopp, som visade sig för oss under de här åren, fick komma med här.


En av dessa resoluta men anonyma kvinnor historien inte berättar om.


Slutmålet, Nidarosdomen, numera katedralen i Trondheim. Här i biskopsgården invigdes tapeten i närvaro av kung Harald V. Får väl bli ett utflyktsmål nästa sommar kanske?

Och tack till er som hängde med till slutet!

This blog post tells about a visit to Utmarksmuseet, situated in the north of the county Värmland in Sweden. Here you can see The Pilgrim Tapestry, embroidered by women as a project against unemployment there and in Norway, in the years 1995-1997.  It is inspired by The Bayeux Tapestry, as is clearly seen, but this one tells the story of the pilgrim’s way from the lake of Vänern in Sweden to the cathedral of Trondheim in Norvey. The pilgrims followed the river Klarälven and had a large impact on the people, the landscape and the culture for several hundred years, as long as Sweden was a catholic country.

Stickutställning i Uppsala

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.

Reserapport

Abstract in English below.

Nu har jag varit ute på resa med Skansens byalag igen. Den här gången bodde vi i Vadstena och bussade oss runt mellan olika sevärdheter där. Här kommer en rapport som fokuserar på de få textila föremål som kom i min väg.

Vårt första stopp var i Medevi brunn. Där kan man hyra in sig och bo i autentisk 1700-talsmiljö om man vill. De här avtagna stolklädslarna är dock senare, från slutet av 1800-talet. De kan säkert vara färdigframställda  broderikit, som en dam med gott om tid broderat. Den ena bilden visar en stolsits och den andra två stolsryggar. Men det här hände för så länge sedan så någon copyright finns inte! Bara att sätta igång om en får lust.

Dagen efter for vi till Åsens by, ett kulturreservat i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland. Här hängde trasmattorna på vädring.


Inne i ”Teklas hus” hittade jag en bäddad soffa med ett intressant täcke och en fin broderad kudde. Den som sydde täcket har velat pigga upp det svarta med lite broderi. 


Den broderade kudden var lite speciell. Jag tror inte att den är ett broderikit utan att den har sytts av en duktig brodös med fantasi, dock inte samma som den som sydde täcket. Men säker kan jag inte vara.


Och som vanligt fotar jag gamla trasmattsrandningar!


Sista dagen började med att vi besåg det fina renässansslottet i Vadstena. Där i stora salen låg den här gamla kelimduken på ett bord. Så bra att någon vikt upp den så man kunde se de ursprungliga färgena!


Sista stoppet gjorde vi på Spetsmuseet i Vadstena. Där förberedde man sommarens utställning om Greta Sandberg, som var en mycket skicklig bildknypplerska. Den första bilden är av ett uppförstorat foto av en knyppling hon gjort och föreställer de 12 lärjungarna i båten på Genesarets sjö. Den andra bilden tagen genom en glasruta visar fram några typiska byggnader i Vadstena. Så vitt jag förstår gjorde hon mönstren själv – eller knypplade på fri hand.

I trädgården vid museet hängde en annan sorts snäcka.


På väg till bussen passerade vi Svenska spetsars butik vid torget. Den var dessvärre – eller lyckligtvis? – stängd, men i skyltfönstret hängde en rolig modern tillämpning av den gamla tekniken, en knypplad vimpelgirlang. Alla vimplar var olika.


Together with friends in a society I belong to, I made a busride to places close to the little medieval town of Vadstena. We paid visits to the old spa in Medevi, where I spied some old embroidered chair cloths. At the culture reserve Åsens by (village of Åsen) I came upon rug carpets, a quilt and an embroiderad pillow case. The renaissence castle of Vadstena was pretty empty, but on a table in the great hall there was an old kelim weave. The last place we visited was the Lace Museum in Vadstena, a town well known in Sweden for the bobbin laces made here.

Textilmuseum Tant Vanja

Om en är en textilintresserad kvinna som genom sitt arbete träffar äldre människor som berättar om livet förr, kanske en så småningom bygger upp en samling av föremål. Och efter sin pension kanske man fortfarande har mycket ork kvar och vill visa sina saker för andra. Ja, då bygger man ett litet textilmuseum i sitt eget hem. Det har Kerstin Lindebäck i Dals Rostock gjort. Jag hade annat ärende i där i orten så tiden var inte tillräckligt utmätt för att jag skulle kunna grotta ner mig ordentligt i hennes samling. Men ni som råkar ha vägarna förbi bör inte missa att stanna till.

Här kommer lite inspiration för yllebroderi. Denna duk är sydd av Karen Oline Edvardsen runt 1865. Bottentyget är grovt ylletyg i några olika kvaliteer. De olika rutorna är på sina ställen hopskarvade av flera bitar. Blommorna är diktade i fri fantasi, sydda med färgat yllebrodergarn.

Och ett annat exempel på yllebroderi. Jag gissar att det har varit en kudde med kavelfrans runt kanten.

Kanske man har härligt svartröda stockrosor i trädgården? Då kan man prova att färga med dem, eller hur?

Och om man råkar på sådana tygbitar som tjänat som stoppning mellan stockarna i ett gammalt hus, då måste man väl ta vara på dem?

Detta lilla museum är en liten pärla i sitt slag. På hemsidan med den kaxiga adressen Textilmuseum.se kan man läsa mer om utvalda textilier, hur museet kom till och öppettider.