Kategoriarkiv: mattor

Annorlunda mattor

På Textilmueet i Borås ställer en av de mest intressanta fiberkonstnärerna i världen ut i sommar. Det var alldeles nödvändigt att jag fick se det, kände jag, så det blev en dagsutflykt med bilen. 87 mil på en dag!

Det är Faig Ahmed från Azerbajdzjan, uppvuxen med den inhemska matt-traditionen, som han omvandlar på det mest häpnadsväckande sätt till mattor man inte kunde drömma om: upplösta i former och färger.

Vi vet ju alla ungefär hur en ”orientalisk” matta ser ut. Men så här?

Eller såhär?

Ränder på rymmen.

En matta där mittpartiets dekorelement ligger nere i luggen och ändrar färg med den skiftande belysningen.

Det jag sett tidigare i tidskriften Selvedge var mattor av den här typen, där färgerna får bryta sig ut och bilda egna figurer.

Mitt i rummet stod en platsspecifik installation. En matta av traditionell typ, där de olika delarna i kompositionen skickats iväg på egna varpstigar för att sedan återförenas. Svårt att förklara, måste ses.

Det fanns mer än så att se. Bland annat en film som visar hur Faig Ahmed tänker och skissar, filosofiska funderingar om enskilda dekorelement som finns i folkkonsten över hela världen, besök i ateljén där mattorna tillverkas m.m. Där fanns en video som inte kan beskrivas, den måste ses! Utställningen hade också ljudinstallationer av Jens Patrik Svensson. I slutet av katalogen kommer förklaringen till utställningens titel: Ekvation. Där finns nämligen ekvationer där x och y står för konst och vetenskap. De kan inte gå riktigt jämnt upp eftersom vetenskapen saknar metafysiken.

Ja sen var det ju resten av Textilmuseum också. Åk dit och se själva, säger jag!

Mattor mattor mattor!

På HV Galleri visas utställningen Mycket mer än gångbart, en utställning med mattor av olika slag: vävda i sådana tekniker som man förväntar sig i samband med mattor och några i andra tekniker. Den har tidigare visats på Katrinetorps Landeri i Malmö, om jag förstått rätt.

Från ena hörnet. Här ser vi vad blev min favorit, den svartvita tuftade mattan som hänger i hörnet.

Från andra hörnet. Här syns två ovanliga mattor: den bruna av läder och den långa gångmattan med bokstäver, som är målad.

Här en annan favorit.

Den här mattan är formgiven med ett intressant och vackert mönster, där delar av grundbindningen göms i handtuftade ytor, smart. De rundade linjerna förstärks fint av fastsydda bitar av ylletyg. Men mattans teknik beskrivs så här: ”Handvävd ullmatta i förstorat gåsöga-mönster i slarvkäll, med handtuftade fält i bouclégarn”. Det får mig att morra lite. Morrning 1: det stavas slarvtjäll med tj. Det finns ingen alternativ stavning. Morrning 2: slarvtjäll är små tygbitar inplockade i öppet skäl. I det här fallet är tygerna påsydda och det kunde ha kallats applikation eller så. Jag tror säkert väverskan är medveten om detta så det är bara slarvigt korrekturläst.

Så. Nu har tidigare museitjänstemannen och textilvetaren inom mig fått säga sitt. Nu stoppar vi tillbaka dem och sätter locket på.

I nästa rum hänger ett fint litet väggsmycke.

Och vem säger att en matta måste ha raka kanter? Inte jag!

Så finns det tre mattor till som hänger i skyltfönster och får beskådas utifrån. En matta visas enbart som skiss i katalogen. En sista matta slutligen ligger som en blomstermatta i en trädgård i Katrinetorp, så den får man föreställa sig så gott det går. Men det verkar vara en finurlig formgivning på den.

Det här är en vacker och intressant utställning som hänger till sista september. Gå gärna och se den.

Vävutställning i Leksands kulturhus

Ja. Hej. Det var ett tag sen. Det har varit födelsedagar och trädgårdsjobb och styrelsejobb – men nu så…. och ett extralångt inlägg med många bilder blir det som kompensation. 

I Leksands kulturhus – inte alltför långt placerat från sommarstugan – hänger just nu en utställning som heter: Brâsvôd, umbreda å slârvkalas. Det är väl bäst att jag översätter: brasved, underlakan och ”kafferep-med-matt-trasklippning”. Det senare är en företeelse jag varit med om flera gånger, både som barn och vuxen. När kvinna fått ihop tillräckligt mycket kläder som är avsedda till matt-trasor, bjuder man in ett antal andra kvinnor hem till traskalas. Det vill säga: de inbjudna tar med sin bästa trasklipparsax och kommer och hjälper till med klippningen. I utbyte blir det kaffe med dopp/smörgås. Jag minns när mors kök fylldes med tanter som pratade och pratade och pratade. Jadå, dom klippte också, och drack kaffe. Särskilt en kommentar sitter som smäck i mitt minne. ”Oj vad mycket fina trasor du har, Hilda!” sa en. ”Ja, det blir så när man har många flickor.” sa en annan. Jag har ju två systrar och ingen bror. 

Hursomhelst, i Leksand bjöd man in kommuninvånarna till en utställning som skulle ha hemslöjd som tema och dessutom visa på den handens kunskap som ännu finns ute i alla byarna. De som ville det fick ett vedträ med sig hem. De som ville väva samlades på Kulturhuset till traskalas med föreläsning och klippning av slarvor, som det heter på mål. Slarva är alltså inte en nervärderande beteckning. Halsduk på svenska heter halstrasa på flera daladialekter. 

Och man fick ihop en fantastisk utställning som nu visas fram till 22/4. Fast man måste ju ta sig till Leksand förstås. Det är inte möjligt för mig att visa allt, så det blir ett mycket subjektivt urval. Ingen katalog fanns att ta hem, så det går inte alltid att ange mästarna bakom verken. 

Lekmatta till en bebis. 


Till höger en gammal matta med en nygjord kopia. 



Glansen i halmstråna! 






Och så kan man ju använda trasor till konstverk. 



Alla träföremål visades i glasmontrar, vilket ju gör det betydligt svårare att ta bilder, men några exempel ska ni få. 




Många fina träskedar fanns det förstås, men endast en med denna redovisning av materialanvändningen. Ni får försöka stå ut med de speglande lamporna…


På Kulturhusets hemsida kan man läsa mer om utställningen. 

Besök hos Båvens Spinnhus AB

I lördags var jag tillsammans med kamraterna i Skansens Byalag på studiebesök till Båvens Spinnhus AB.  

 
Vi togs emot med smörgåsar och kaffe/te, och i samband med det fick vi en redogörelse över hur företaget kom till. Det är ju tyvärr så att många fårägare slänger bort sin ull. Oftast är det för små kvantiteter för att spinnerierna ska tycka det är värt besväret att spinna dem, så de tackar nej. Dessutom har många får i Sverige en sådan kvalitet på ullen att den inte är spinnbar i moderna maskiner, eller är alltför stickig för att bli bra garner till plagg. Men det måste ju ses som ett slöseri ändå, och i Sparreholm var det några som ville göra något åt saken. Marianne Fröberg berättade om vägen från idé till fungerande företag. Man bildade en förening, besökte spinnerier, fick EU-bidrag för en projektstudie, bildade ett aktiebolag och kunde sedan köpa en ”mini-mill” från England. Det var för tre år sedan, och detta år räknar man med att slippa underskott i ekonomin. Det förnämliga med dessa maskiner är att de kan arbeta med så små mängder som 5 kg ull. 

  

Härovan en ringspinningsmaskin för 8 rullar. 

Sedan var det Kerstin Karléns tur att visa oss runt till de olika positionerna och maskinerna i företaget. Gången är som följer: 1 invägning. 2 sortering. 3 tumling. 4 tvättning. 5 torkning. 6 pickning. 7 dehairing. 8 kardning. 9 sträckning. 10 spinning. 11 tvinning. 12 omspolning till koner. 13 ångningsmaskin. 14 härvling. Fjorton olika moment alltså! 

För länge sedan praktiserade jag på hemslöjdens spinneri Bergå i Arkhyttan, nu saligen avsomnat. Det tyckte jag var kul, särskilt  ullsorteringen och färgningen, men även de andra maskinerna. Där hade dom ett kardverk som var större än en långtradare, och ringspinnaren var längre än hela maskinrummet på Båvens spinnhus. Nej, den skötte jag inte ensam. Då förstår man att det behövs stora mängder homogen ull. Och inte gick det att ställa om maskinerna från s- till z-spinning med ett enkelt knapptryck, som på den behändiga lilla saken ovan. 

Några förklaringar: i tumlaren far ullen runt i en trumma av glest nät, där skräp och dubbelklipp faller bort. Pickning motsvarar ungefär tesning. Den tesade ullen samlas i ett särskilt stängt utrymme och sprayas med vatten och spinnolja innan den går vidare. Dehairingsmaskinen tar bort grova hår om man så vill, men man kan ju också vilja ha kvar den rustika karaktären. Ångningsmaskinen drar garnet genom en tunnel med ånga så det blir fixerat och inte krullar upp sig.  

  
 Här är det alpackaull som först pickas (tesas) och därefter ligger i förvaringsrummet. 

Den ull som sorteras ut som för grov till stickgarner används till en alldeles egen produkt, ett garn avsett för inslag i mattor. Det tas direkt från kardverket, där det blir omsnott av en tunn lintråd. Garnet och mattorna ser ut som nedan. Det är som jag ser det ett utmärkt sätt att använda den lite grövre ullen. De röda fina lockarna råkade bara ligga där, det finns inget färgeri.

  
  
Sen hade man en maskin som jag verkligen blev sugen på, en tovningsmaskin. 

  
Man lägger kardfloret på bottenplattan, blöter och fäller ner överplattan. Sedan sätter den igång och gnuggar ihop ullen. Fast det behövdes tydligen extra bearbetning efteråt för att få en riktigt fast kvalité. Man kan hyra in sig på den här och det blev jag som sagt sugen på. Praktikanter tas också emot, även det något som vore kul att prova på. 

Ett väldigt trevligt och intressant studiebesök blev det, i det vackra vårvädret. Det är öppet med försäljning av garner vissa fredagar. Mer info om Båvens Spinnhus AB finns här.