Kategoriarkiv: ullgarn

Ett osynligt djur

Abstract in English below.

Sådär. Nu är bidraget till Västra Götalandsregionens slöjdprojekt klart. Klicka på bilden för större version!


Inbjudan att vara med gick ut när det gått några veckor på coronakarantänen, och det stod klart att folk kunde behöva något roligt att sysselsätta tankar och fingrar med. Temat var Djur och odjur, tekniken skulle vara någon form av broderi, och när man anmälde sitt intresse fick man en lapp vitt ylletyg av en viss storlek. Sen var det bara att sätta igång.

Det tog ett tag innan inspirationen rann till men så kom jag att tänka på Olle Adolphssons visa om Okända djur, som jag brukar sjunga för mig själv ibland. Ännu efter typ 50 år eller när det nu var den spelades i radio. Så det är en vers därifrån jag försöker visualisera. Versen är skriven/broderad med efterstygn i moulinégarn, och vanten sydd med kedjestygn i ullgarn.

Det har visst delats ut mer än 800 lappar, som nu på något sätt ska monteras ihop av slöjdkonsulenterna där i Västra Götaland. Ska bli kul att se vad det blir!

This is my contribution to a project, initiated by ”slöjdkonsulenterna” in the western part of Sweden. A ”slöjdkonsulent” is a person paid by the region’s council to promote ”slöjd” in every way. ”Slöjd” isn’t exactly like craft, it’s more like ”I need a jacket. I knit one”. Or whatever technique.

The title of the project was, in English, Animal or Beast. The recommended technique was embroidery, and when submitting you received a piece of wollen cloth in the size recommended. The project runs to the end of June, I think, and it was launched as a means of helping people get over the trials with covid-19.

I was inspired by a song, written in a nursery rime style on unknown animals. The verse I opted is about a little fellow living in the forests. If you loose your mitten in the forest, he makes his abode in the thumb and, during the winter, slowly eats the mitten away and looses his dwelling.

More than 800 people submitted to the project. When finished, the embroideries are sent back and will be mounted into something bigger, later to be exhibited.

Mera rensning i förråden

Abstract in English below.

När man nu inte kan plocka i naturen blir det till att gå till förråden. En större plastburk innehöll ungefär 235 gr fådd gammal lav, till största delen vanlig grå skägglav men också lite mörk skägglav och annat skräp. Detta kokades på vanligt sätt och sedan färgade jag med mina småhärvor av redgarn, de som jag sedan ska använda till broderade storverk (haha!). De är alla betade med alun, utom en som är betad med rabarberblad. Och så lade jag till en småhärva av grått entrådigt garn också. Det blev som nedan kan beskådas.


Från vänster till höger: färgad härva som därefter fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter, grått garn, den rena färgen på vitt garn, rabarberbetat garn. Slutsatser: gammal skägglav ger inte de ljusgula nyanser som litteraturen säger. Eller var det för mycket föroreningar? För gammal lav?

En annan plastkasse med fådd lav, en blåvit plastkasse med ett kvitto från Konsum i Skärplinge från 1981, innehöll 400 gr lav av för mig obekant sort. Skärplinge ligger i norra Uppland, och där finns det säkert gott om stenblock med lav på i skogen. Den kokade jag och silade av. Till själva färgningen använde jag en härva gammalt vitt ullgarn, 2-tr Stickgarn Extra från Bergå numera nerlagda spinneri (där praktiserade jag en gång i tiden)  plus tre småhärvor. Det blev som följer.


En trevlig varmbeige färg, i alla fall i mitt tycke. Ovanpå stora härvan ligger en småhärva som jag inte gjort något med efteråt. Till höger ligger en som fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter och en annan som legat i lut. Det senare gav just ingen effekt i det här fallet.

Och till slut: på Fårfesten Kil köpte jag för några år sedan en liten påse med islandslav, 20 gr. Den var avsedd till te enligt försäljaren, men ni känner väl mig?


Ännu mera varmbeigt broderigarn blev resultatet, alunbetat förstås.

Ni ser väl att jag knyter om även de små provhärvorna tre gånger innan jag färgar? Det är en tendens till att överarbeta som jag har dessvärre. Men nu tror jag att jag gjort slut på all lav i förrådet i alla fall.

I have been cleaning upp my stash with dried lichens, most of it given to me so I don’t know from where or when. All of my yarns are mordanted with alum only. I boil the lichen one hour, strain the water  and then dye for one hour. The yarns with a green tone were put in copper water for some 25 minutes after the dyeing.

Hålla ordning

Abstract in English below.

Genom åren har jag gått många olika kurser i färgning, företrädesvis av garn. Jag har en hel del sparade garnprover och pärmar, som nu är väldigt värdefulla för mig. Den första kursen gick jag 1970 i Rättvik, och vi höll till vid Siljans strand. På bilden nedan ligger den ring med garnprover vi fick till då överst, fortfarande vacker och färgrik. Dessvärre har en del av etiketterna som satt i varje härva fallit bort.


I mitten av garnhögen tittar de syrafärgade garnproverna fram, i färgtoner av helt annan briljans och kulör. Just de färgerna borde jag väl kunna använda, eller? Jag kan ju spara en liten tofs som referens, så får jag mer plats. En del av mitt färgarkiv ligger dessutom i förråd. Undras hur det mår?

Men den där dokumentationen av färgningar pågår fortfarande, om än i annan form. Inte som små härvor utan som prover i pärmar. Det tar sin lilla tid att göra iordning men är mycket värt. Så roligt att bläddra tillbaka och se vad jag gjorde! Idag ser det ut så här när jag fixar pärmen. Men jag kan ge tipset att inte vänta in för lång tid innan arbetet blir gjort. Det har hänt att jag fått gå tillbaka till bloggen för att se vad jag gjorde egentligen…


Om ni vill veta mer om de färgningar som syns får ni vara snälla och kolla tidigare blogginlägg. Jag är inte tillräckligt sams med programmet för att kunna länka direkt tillbaks till mina inlägg.



This is a blog post where I discuss the ways to document your results when dyeing. I have samples from my first course in 1970 and following courses and occasions, dyeing with plants as well as with acid colours. Nowadays I use to glue samples and short notes on stiff papers, saved in folders.

Mysteriefärgning

Abstract in English below.

Av snälla vänner har jag fått färgningsmaterial som de ärvt. Påsar med olika spännande innehåll. Bland annat var där en gammal plastkasse – ni vet, en sån där blåvit som Konsum hade förr i tiden – med någon sorts torkad lav i. Det enda jag var säker på var att det inte var stenlav. Det fanns ju bara ett sätt att ta reda på vad det var, eller hur?


Här ser ni hur det stormkokar i min färgningsgryta. Jag bröt mot de gamla recepten på flera sätt. Dels har jag ingen järngryta här ”i stan”, dels ville jag inte varva garnet och laven så som recepten lyder. Garnet blir så oerhört skräpigt då. Utan jag stormkokade i två timmar och silade av. Sedan hällde jag på mer vatten, kokade upp och silade igen. Då hade jag fått tillräckligt med färgbad tyckte jag. Så var det dags för nästa förenkling: jag hällde betmedlet, 20 gr alun, i själva färgbadet. Jag hade ungefär 2 hg ljusgrått gammalt ullgarn från Bergå spinneri och två små provhärvor vitt redgarn.


Och här ser vi resultatet! Först vill jag säga att färgerna är starkare i verkligheten. Hela lilla härvan är som den biten i skuggan.

Hade detta nu varit letlav, som jag hoppades på, skulle garnet ha blivit mörkbrunt. Nu är jag inte missnöjd ändå, för jag har fått en fin aprikosfärgad broderihärva och ett varmbeige stickgarn. Men mysteriet är ju inte löst. Vad var det för lav? Var den för gammal? Gjorde jag fel ändå? Skulle det ha varit mer alun? Järngryta? Ingen som vet.

Friends of mine gave me some old dye stuff from their mother. In a plastic bag I found quite a lot of dry lichen of some unknown kind. Only way to find out was to dye. First picture shows my dyeing pot boiling hard with the lichen in it. The yarn I dyed in lower temperature, of course. But I’m still not sure what kind of lichen it was. The skeins were light grey and the small sample white before dyeing. As mordant I used alum. The picture is not fair to the colours, who are somewhat deeper in reality.