Kategoriarkiv: ullgarn

Ändrad kurs

Jag har slutat sticka. I alla fall tills vidare. Det är petit points som gäller nu.

Den här materialatsen köpte jag för sådär 950 spänn i London på The Knitting & Stitching Show. Så kan det går när man blir störtförälskad. Men textildesigners ska ju också leva, eller hur? Man måste supporta dem!

Så nu strävar jag på med det här broderiet, som ska bli en kudde nångång,  på lediga stunder. Jag gör som det föreslås, först texten, sedan gatorna, sedan resten. För att komma någonstans försöker jag göra minst en tråd svart om dan, flera om det hinns med. Det tar c:a 30 – 40 min att sy slut på en tråd, för jag är inte jättesnabb med broderandet.

En cm på stramaljen är 5 x 5 stygn, alltså 25 stygn, x 41,5 cm som är bredden x 41,5 på höjden. Min räknare får det till 43 056,25 stygn. Jag är mycket nyfiken på vad det där kvartsstygnet på slutet kan bestå i, men lämnar det därhän tills vidare. Nej, jag tänker inte kontrollräkna efteråt.

Det är inte svårt egentligen men kräver förstås uthållighet.

Designen är gjord av Hannah Bass och heter London Bright. Mer av henne kan ses här på hennes websida, Hannah Bass Needlepoint.

Färga har jag dock inte slutat med. Det går inte att låta bli.

Runda filten klar!

Jag köpte ett mjukt och fint ullgarn på Wonderwool Wales för några år sedan. Pura Lana Ecologica hette det, 50 % Virgin Wool (vad nu det är för nåt) och 50 % alpacka, ljusgrått för det var enda färgen, italiensk tillverkning, ett företag som heter Manifettura Sesia. Åtta nystan med 85 meter i varje och jag hoppades det skulle räcka till en tröja på stickor 5. Jag började på en tröja också, i egen modell, men fick kalla fötter efter ett nystan. Det kändes inte som det skulle gå bra. Men då kom mönstret till Den runda filten i min väg! Till mönsterhoppor letade jag fram två härvor rödblandat Vålbergsgarn ur stashen och satte igång. Det gick bra och blev snyggt på en gång, och roligt var det också. Sen blev det maj och väldigt varmt att ha en halvfärdig filt i knät, så den stickningen fick vara. Sen blev det fotbolls-VM och bara titta kan man ju inte, så då kom filten fram igen, fick ligga på soffbordet och pösa. Och till slut, i förra veckan, blev trådarna fästa och filten tvättad. Här ligger den på tork på golvet på en vaxduk.

Jag stickade tills det grå garnet tog slut och diametern blev då 1,22 meter. Mjuk, varm och härlig blev den. Det mjuka alpackagarnet kompenserar bra för det lite stickiga Vålbergsgarnet. Jag tappade räkningen lite här och där så hopporna är inte lika stora överallt men det syns knappt, och är lika varmt ändå.

Garnet räckte precis eller jag slutade sticka när det såg ut att vara på upphällningen, vilket som. Så här mycket blev det kvar.

Mönster till den runda filten köper man hos Tant Kofta. Och samtidigt kan man göra en god gärning.

Handspunnet

Förkyld har jag varit och hållit mig inomhus. Men nåt måste jag ha att göra, så då blev dom här härvorna tvinnade och tvättade.

De är båda spunna på den lilla turkiska sländan som ligger framför. Den bruna ullen köpte jag på WonderWool Wales 2014, och sländan köptes vid samma tillfälle. Dessvärre glömde jag höra efter vilken ull det var som jag drog handfullar av ur en säck, men den är väldigt mjuk och finkrusig så jag satsar på en merino. Den rosa är 100 % alpacka, och den har jag fått av en vän som rensade ut inför en flytt. Den är färgad av Manduzana och köpt på Etsy. Den rosa är tvinnad på slända, men en tyngre, och det tog sin tid ska jag säga! Så till den bruna rotade jag fram mormors gamla hjulbäckare (spinnrock) ur garderoben och tvinnade på den. Efter tvätten kan man verkligen se och känna skillnaden i kvalitet. Ullgarnet är mjukt och elastiskt, alpackan är ännu mjukare men mer stum.

Och vad ska det bli av dem? hör jag en del säga.

Bli och bli! Dom här härvorna är redan någonting i sig själva. De är mjuka och gosiga, härliga att klappa på eller ta med sig i sängen. De är minnen av särskilda tillfällen/personer. De är manifestationer av en självpåtagen genomförd uppgift, och även om de kunde ha blivit jämnare spunna är de helt användbara. De är steg på vägen för min ökade kunskap om ullfibrer.

Det klart att jag har idéer om vad de skulle kunna bli. Min väg är kantad av fådda och släppta idéer, fler än vad jag strängt taget behöver. Dessutom har jag 100 gr ljusgrön ospunnen fiber som skulle kunna passa bra tilsammans med dom här. Någon gång.

Efterbad på vejde och japansk indigo

För några dagar sedan hade jag ynnesten att tillsammans med några ”kolleger” besöka Färghäxan och under hennes kunniga överinseende göra färgbad till blå färg, ett med vejde och ett med japansk indigo. Resultatet visas nedan.

Här ser vi då inte bara mitt garn utan också de andras. Jag lärde mig mycket den dagen och förhoppningsvis ska det gå lika bra för mig i fortsättningen. I samband med det här pratade Färghäxan om efterbad man kan göra på bladmassan från blåfärgningen, och jag fick ta med mig resterna hem för att kunna prova på. Nu har jag gjort det.

De tre småhärvorna till vänster är då efterbad kokat av bladmassan från vejde. Det är kokat en timme, garnet var betat i alun och fick sjuda en timme. Den ljusrosa längst till vänster är färgen som den först kom ur badet, och det är är också en färg som man kan förvänta sig. Den ska gå från rosa/ beige till ljusbrunt. Den lite ljusare i mitten har legat i lut 20 minuter, och det blev den då blekare av, inte intensivare som det oftast blir. Den gröntonade slutligen har legat i kopparvatten. Särsklit den ljusare rosa är en färg som skulle passa bra till hudtoner, om man t ex vill brodera ”vita” människor. Längst till höger ligger överraskningen, härvan med den färg som kokades fram ur bladmassan från den japanska indigon. Den borde blivit rosa den med men slog till med en gulgrön färgton. Jag har ingen som helst förklaring, utom möjligen att det blå färgbadet var väldigt potent så något från det slagit över. Någon som har en annan förklaring?