Kategoriarkiv: färgning

Min nya finjacka

Abstract in English below.

I vintras var jag till Fiberspace Gallery och tittade på en utställning som Petra Holmberg aka Slow Creations hade där. Hon berättade att det skulle bli en ny utställning med kläder sydda av hemfärgade tyger denna höst. Den skulle heta Easypiece, med kläder sydda efter ett specialkonstruerat mönster. Jag frågade om jag fick vara med på ett hörn, och det fick jag! Jag behövde en ny ”finjacka”, så det fick det bli.

Den här jackan är sydd av de bästa bitarna från ett gammalt lakan, som jag färgat själv. Lakanet kommer troligen från min storasysters hem eller kanske rentav från mors linneförråd. Min storasyster hade avslutat sin utbildning till småskollärare vid 1950-talets slut, och ganska snart efter det gifte hon sig och satte bo, som det heter. Det ingick förstås lakan i det nya hushållet. Lakansväven kan ha varit vävd vid Norrköping, där den främsta produktionen av sådana varor fanns då. Kanske det rentav var Tuppens väveri? Den är i så fall vävd av svensk personal som visserligen hade väldigt låg lön för tiden, men som hade lagstadgad semester och möjlighet att engagera sig fackligt. På den tiden fanns det också gott om plantageägare som odlade bomull med hög kvalitet, med långa starka fibrer. Hur arbetarna på plantagen hade det vet jag dock inte.

Tygerna i livet och ärmarna är färgade med mald krapp och anattofrön, som också kallas orleana. De är lite olika som synes, och om jag minns rätt är tyget i livet solfärgat under lång tid medan ärmarnas tyg bara är kokat med färgämnena. Som betning där har jag använt alun, som strötts ut på tyget innan jag rullat ihop det hårt och knutit om med färgämnena inuti. Det gula är bark från mitt paradisäppelträd. Det grönsvarta är samma bark med lite järnskrot. De tygerna är animaliserade med soja, dvs de har dragit en dag i en blandning av hälften sojamjölk, hälften vatten. Om jag minns rätt fick de stå ovanpå varmvattenberedaren 2 veckor, inbäddade i en tjock frottéhandduk. Knapparna, som är av ben, betades och färgades när jag gick svampfärgningskurs på sensommaren. Det är rödskiviga spindlingar som har fått ge den färgen.

Mönsterkonstruktionen är inspirerad av de raka tygbitar som genom tiderna och över hela världen använts vid sömnad av folkdräkter. Där var det viktigt att inte slösa med tyg, utan man vävde den bredd som behövdes. För rörelsevidd och bekvämlighet brukade man lägga till kilar av tyget. Jag ville inte heller klippa bort mer än nödvändigt. Dessutom hade jag inte tillräckligt med tyg i en färgställning utan har fått pussla ihop olika bitar.

Fodret är också återbrukat. Jag är med i Stockholms läns hemslöjdsförening, och vi fick en gång en generös gåva av Stadsteaterns klädateljé, ett antal sopsäckar med tygrester. Bland dessa tygrester fanns ett ”utkast” till en lång snedskuren aftonklänning i beige tyg med en blank yta. Jag vet inte vilket material det kan vara men troligen konstfiber. Till foder i livet har jag skarvat ihop delar från den kjolen. Dock tappade jag lusten att skarva detta tyg till ärmarna också utan dök istället ner i min eget förråd av tygbitar. Där hittade jag en bit mörkgrön fodertaft, som jag lyckades pussla ihop ärmfoder av.

Utställningen visades 5-8 december på Fiberspace Gallery. Det var kul att få vara med i ett så viktigt sammanhang som återbruk, göra själv och varsamhet med jordens resurser, för det är det som Easypiece handlar om. De flesta andra plaggen har nu åkt iväg till Rydals museum utanför Borås, som Slow creations också samarbetar med. Så den som har möjlighet kan titta på dem där. Själv ska jag gå omkring och vara fin i min nya jacka under kommande helger.

Here’s a blog post on my new jacket for special occasions. It was part of an exhibition at Fiberspace Gallery in Stockholm dec 5-8. The exhibition was named Easypiece Collaboratory, and was aimed against the terrible waste of the earth’s resources that is going in, in this case in the fashion industry. It’s better to reuse and refashion!

I used the best parts from old sheets when dying. The pink colour comes from madder, the golden dots from anatto seed, the yellow from the bark of my crab apple, the dark green was the same bark but with iron. The buttons, made from bone, were dyed with mushrooms. When constructing the pattern, my mind was focused on the way folk costumes usually are cut: square pieces that save cloth but with gussets for shape and width. Even the lining is reused, an discharged evening dress from a theater.

 

 

Socktobersockor i november….

Abstract in English below.

Det har visst gått lite troll i mitt bloggande…. så nu får vi se om jag kan ta upp tråden igen…

Förra hösten började jag sticka ett par oktobersockor men kom av mig. Fast dom blev färdiga till slut och ser ut så här.


En anledning till att det slog stopp var att den ide till mönstring jag hade i min hjärna inte gick att förverkliga som jag tänkt. Så den här v-formen är inte min utan garnets och maskornas. Det bästa med dessa sockor är färgen. Jag stickade en ”socklapp” av dubbelt garn som jag köpt från Stäkets Hantverk & Design, Kidmohair Sock. Väldigt behagligt garn är det. Och så färgade jag det med gula lökskal, några bitar krapprot och några järnspikar. Alunbeta, fick ligga i vatten två veckor eller så. Och det blev så här.


Den olivgröna färgen till vänster gjorde jag senare, genom att lappen fick hänga i ett avkok av rabarberfrön. Det var tänkt att det gröna skulle hamna på skaftet, men sockan blev färdig innan garnet kom dit. Så kan det gå. (Ja, jag började med tån.) Det är en stor skillnad på socklappen och strumpan när det gäller färgen, eftersom de oranga avtrycken inte blev så tydliga, och den gula färgen mindre briljant. Men jag tycker om dem ändå. Och de är väldigt behagliga att använda.

I somras gick jag en svampfärgningskurs och då gjorde jag den här socklappen.


Den här är stickad av Fabels sockgarn. Det röda är hattar av rödskivig spindling, det gula är fötter av samma svamp och det bruna är bitar av grovticka. Först betades lappen med alun, sedan lade jag den blöt i en spagettikokare och petade in svampbitarna här och där. Jag hällde vatten i botten på kokaren och så blev lappen ångad en timme första dagen, vilade över natten samt ångad en timme till andra dagen. Fröken, som stickat lappen, varnade för att det kanske inte skulle räcka fullt ut till ett helt par sockor. Så jag köpte lite vinrött Lana Grossa Meilenweit till tå och häl, och det funkade fint tillsammans.


Här kommer kontrasterna i färgerna fram bättre, och jag funderar på om det kan bero på att Fabelgarnet är mycket slätare i ytan, medan Kidmohairen är rätt luddig. Nöjd är jag i alla fall.

These socks are results of experiments with sock blankets, both of them mordanted with alum. The ones at the top are dyed with onion skins, little pieces of madder root and iron nails. The green colour comes from a dip in a bath of rhubarb seeds. The second sock blanket is dyed with pieces of mushrooms. It has been steamed in a spaghetti boiler. The dark red yarn at toes and heels is store-bought, as the sock blanket in itself was a bit short of yarn.

Svampfärgningskurs

Abstract in English below.

Medan ett färgkok puttrar på spisen skriver jag detta inlägg om en svampfärgningskurs jag gick för två veckor sedan.


Gysinge bruk ligger vid Dalälvens strand, i kanten av Färnebofjärdens nationalpark, omgivet av vida svampmarker, på gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det är ett gammalt järnbruk, som nu drivs som folkhögskola av PRO. Där hålls det färgningskurser vartannat år. (Vartannat år är kursledaren på svampkongress.) Den här gången passade jag på och anmälde mig, liksom ett flertal andra från både Sverige och Norge. Jag är inte medelm i PRO, men det behöver man inte vara. Dock får man betala något högre pris då. Kursen ges som internat med boende och all mat inräknad, bara det!

Vi började på torsdag med lunch och färgning på eftermiddagen. Då hade vi  förstås inte hunnit plocka svamp själva, men vår kursledare var oerhört förberedd och hade med sig egenodlad japansk indigo och vejde, som blev det första vi fick börja med att färga, samtidigt som betningsgrytan hölls igång. Här nedan ser vi kursledaren Barbro Wingård i sin vackra svampfärgade hemstickade tröja. Hon bloggar som Färghäxan och kan följas där.

Fredag, lördag och söndag förmiddag tog vi oss till olika miljöer i skogen runtomkring där vi kunde tänkas hitta svamp. Bilden nedan visar gammal granskog, där vi bland annat hittade busksvamp och stor blodspindling.


Ja, vi hade tur med vädret alla dagar. Fotot nedan visar kungen av färgsvampar, stor blodspindling, två rejäla exemplar.


Allra första dagen var vi till en tallhed, där vi fick ihop ansenliga mängder av olika rödskivliga spindlingar och även gulskiviga spindlingar. De rödskivliga delades i hattar och fötter, eftersom de ger olika färg. Det blev rätt rejält med hattar, som synes.


Alla dessa hattar åkte ner i stora bykgrytan, och snart var vi många som var med och slängde i våra alunbetade garnhärvor. Första koket gav den här underbara färgen.


Sen är det så fantastiskt med de här svamparna att de fortsätter att ge färg, med svagt avtagande styrka. Många dopp blev det för dem som hade garn till det. Förutom stora pannmuren hade vi en rad lång rad med elplattor och lite mindre grytor, där det gjordes olika kok allt eftersom. Till alla förstakok men knappast alla efterbad gjordes det prover, som vi fick att ta med hem.


Jag för min del hade med mig fyra 100gramshärvor, två vita och två ljusgrå. Men jag ångrade verkligen att jag inte tagit med mig mina småhärvor! Vid kursens slut hade jag detta att ta med hem, förutom provtofsarna.


De två till vänster är ”röda hattar”, den ljusare första efterbadet på vitt garn, den mörkare första koket på grått garn. Den gula fick alldeles fel färg på bilden och är i verkligheten mycket intensivare. Den har fått sin färg i fjärde efterbadet av de rödskivliga spindlingarnas fötter. Den bruna slutligen är färgad med färska gröna valnötter, som Barbro hade med sig.

Sedan pysslade jag en del med ett annat eget projekt. Jag köpte en socklapp av Barbro, som jag blötte och lade i en sån där sil man kan ha till spagettikok. Socklappen varvade jag med bitar av torkade röda hattar samt torkad gulskivig spindling. Så brassade jag på under grytan så ångan trängde igenom och framkallade färgerna.


På kvällen lade jag på en massa bitar av urkokta droptaggsvampar, som fick står där över natten. Nästa dag fortsatte jag ångningen så det hade nog sammanlagt blivit minst två timmar innan jag inte kunde hålla tillbaks min nyfikenhet mer. Socklappen blev som nedan, riktigt intressant.


Och garnet ser ut så här:


Inte så pjåkigt, om jag får säga det själv. Överhuvudtaget var jag alldeles nöjd med kursen, särskilt att få lära mig var svampen växer och hur den ser ut.  Fortsätt läsa Svampfärgningskurs

Förberedelser

Abstract in English below.

Något jag inte har berättat om, och som inte heller syns, är de förberedelser som ska till innan jag kan göra den sista roliga biten, själva färgexperimenten. Dom tar sin lilla tid dom också. Jag tvättar garn och tyger och hänger på tork. Garnerna behöver inte torka helt innan de ska betas. Här på bilden är det ullgarn som betas med alun och hålls mellan 70 och 80 grader under en timme.


Jag har också kokat svanfjädrar, men det är inte så ofta jag gör det faktiskt…


Här fick jag för första gången användning för den gamla fiskgrytan jag köpte på loppis.

De garner som är avsedda till provhärvor ska göras om till små dockor. Jag räknar varv och lindar upp på en barnbok av lämplig storlek, och knyter sedan om på tre ställen, som man ska. (Jag har en tendens att överarbeta, jag vet…)


När jag fick paradisäppelträdet beskuret för några veckor sedan, sparade jag alla grenar och klippte dem i småbitar. Det blev en hink full som jag nu har olika planer för. En del har jag strött över tygbitar, i både bomull och ull,  virat in hårt och knutit till.


Det blev fyra rullar med tyg som jag lagt i behållare och fyllt på med varmt vatten. En bomullsrulle och en ullrulle i varje kärl, och i ett kärl dessutom järnbitar. Dessa behållare har jag sedan ställt på varmvattenberedaren.


Som ni ser har jag en plastlåda med lock från Clas Olsons ocn en inläggningskruka, troligen från Granit. Det kan bli upp till 40 grader här ovanpå beredaren, och jag har dessutom täckt över kärlen med frottéhandduk och fleecefilt. Jag har nu ingen aning om ifall det sker något där under täcket, och ska försöka hålla mig från att titta efter i tre veckor. Eller åtminstone två.

Men sedan får ni också veta hur det gått.

This is a blog post on the preparations before dyeing, washing yarn and cloth and mordanting yarn. I used alum for mordant, as I most often do. This time I also boiled some swan feathers, not so common. The yarnis then wind into smaller skeins for sample dyeing. I had the crabappletree pruned a few weeks ago and cut the twigs and branches in smaller pieces, now to be used in different dyeing processes. For a start, I took four cloth pieces, two of cotton and two of wool, spread the prunes on them, rolled them up tight and tied tight. These rolls were then put in jars with hot water and placed upon the warm water heater. One of them jars also with some iron scraps added. Now I’m planning to let it sit three weeks before I open it. Or at least two…