Månadsarkiv: december 2015

Mitt hantverksår 2015

Jaha – då försöker jag mig på en summering av mitt hantverksår. 

Bra och/eller intessanta händelser: 

Kurs i nåltovning

Deltagandet i Fårfesten i Kil

  
Alla mina färgexperiment

Färgodlingarna

Maskinstickningskursen på Sätergläntan

Min utställning i Stockholms läns hemslöjdsförenings lokal

Resan till Tallinn

Kurs i mola-teknik 

Uppordningen av mina garner och tyger, dock inte färdig 

Mindre bra händelser:

Mysko resultat vid färgningar

Fortfarande ingen ”studio” med plats för vävstol 

Fortfarande ingen bra plats för alla mina böcker

Jag har skrivit 48 bloggposter, denna inräknat. I utställningen hade jag med 13 sjalar (tror jag), flera tygbitar, två tröjor och ett antal små och stora garnhärvor. Hur mycket garn jag färgat sammanlagt vet jag inte. Denna höst har jag koncentrerat mig på att få olika ufo:n avklarade men ni har inte fått se allt än. 

Och vad väntar mig nästa år? 

Det verkar faktiskt möjligt att ett kombinerat bibliotek/gästrum kommer att iordningställas här i huset.

Jag ska skriva ett föredrag om vadmal och hålla det 20 januari (huh!) 

Jag måste försöka utvidga mina färgodlingar – hur ska jag annars få plats för allt jag vill prova?

I augusti ska jag gå kurs för Lotta Helleberg och Monika Langwe, eco-print. Det ser jag verkligen fram emot. 

Många olika färgningar kommer det att bli. Och säkert stickningar och annat. 

Jag fortsätter blogga så klart. Men ska jag skriva inlägg på engelska eller inte? Någon av er som har en åsikt? 

Till er alla därute önskar jag ett riktigt Gott Nytt År med många tillfällen till hantverk och lärande, många inspirerande möten, många förverkliganden av idéer. 

  

En korg av ull

Vad är nu detta?

  
En burka för vinterbruk? 

Nejdå, det är ett förstadium till filtad tidningskorg. Jag köpte Filati nr 47 för några år sedan, och där fanns mönstret till denna korg. Den skulle stickas med Lana Grossas garn Feltro, som jag inte tror finns till salu i Sverige. Men vi var ju iväg till München och där finns det, så jag inhandlade de 18 nystan som föreslogs och började sedan sticka. Det var inte särskilt svårt att följa beskrivningen och diagrammen på engelska, och stickfastheten höll sig på spåret, så jag stickade på. Efter att ha stickat botten, ett sidostycke och c:a ett fjärdedels sidostycke nr två var garnet slut. Och det finns ju inte i Sverige, som sagt. Jag blängde på stickningen och la den i en vrå ett bra tag. Efter några månader tog jag mig i kragen och letade reda på företaget på nätet och det var inga större problem att beställa. Men sen tog det stopp när jag skulle skicka iväg beställningen för jag hade inte skrivit någon ”salutation”. Vad var nu detta? Ville dom ha en liten hälsning också? Till slut stod det klart för mig att jag inte hade fyllt i fältet ”titel” på mig. Precis som om jag skulle bry mig om dom kallar mig för fru eller herre. Men tydligen är man nogare med formaliteterna på det företaget, så jag klämde dit ett ”Ms” till slut. 

Och paketet kom och jag fortsatte sticka och det blev klart. En jättepåse. Den stoppades i maskin och kördes med långa programmet på 40 grader och ut kom en lagom stor tidningskorg, fast och bra men lite sned, inte så det stör. Det är väl priset man får betala när man filtar i maskin kan jag tro, utan att ha uppsikt över processen. 

  
Man kan dock inte skylla på Lana Grossa att den översta kanten hamnade på avigsidan. Det beror helt på klantigheten hos undertecknad samt möjligen på spänningen i Bron, kriminalserien. Det går ju att vika ner den förstås, fast den är ganska hårt filtad. Då blir det så här. 

  
Jag tyckte den här var rolig att göra trots vissa hinder. Men om jag skulle göra den igen, i t.ex. Lopigarn eller Wåhlstedts färgblandade Vålbergsgarn, skulle jag allt sticka på ett annat sätt. I stället för att sy ihop alla delar efteråt, skulle jag sticka botten, sedan plocka upp runt kanten och sticka sidorna, även om det skulle bli som att sitta med ett får i knät mot slutet. Överkantens flätmönster går dock på tvären så den måste stickas för sig och sys dit, förslagsvis på rätt sida.  

Färgning med blodamarant ‘Oeschberg’

Bland de färgörter jag odlade i somras var också blodamarant, en sort som heter ‘Oeschberg’. Den ser ut så här.

  
Ganska lovande inte sant? På sensommaren plockade jag blad och vek in i en sidensjal. 

   
Så här såg det ut när jag gjorde iordning. Den tunna alunbetade blöta sjalen veks på mitten längsefter och så pillade jag in bladen emellan. Jag brukar kavla till det hela lite grann innan jag lindar t ex lindar upp tyget, eller knyter till det. Mest för att få ner volymen lite. Som ni ser har jag lindat sjalen på en bit plaströr av den där sorten man drar elledningar i. Och nertill i bilden ligger en liten bit armeringsjärn. När jag hade lindat sjalen färdigt och knytit fast den, stoppade jag järnbiten i röret och la det hela i vatten i en liten plastback från Clas Ohlson. I vattnet tillsatte jag ättika till pH 4. Röret höll ner det hela och påverkade förstås färgen också. Alltihop ställdes på varmvattenberedaren i en vecka tror jag, ingen anteckning om tiden… Och när jag tog upp det blev jag snopen: lite grått av järnet förstås men bara lite svaga gula tecken av bladen, nästan inget alls på den delen som var längst in på rullen. 

Lite förargad lade jag undan sjalen några veckor. Men senare tog jag fram den, satte på handskar och bearbetade den i bad av björkasklut, pH c:a 11. Och effekten var nästan ögonblicklig, det svagt gula djupnade och kom fram på ett härligt vis! 

  
  
Även det grå tycktes bli förstärkt, och bladmönstret avtecknade sig fint. Så den sjalen fick vara med på utställningen. 

Blodamarant får mörkröda ”tofsar” till blommor, och jag färgade små garnhärvor med dem, men det har jag inte fotat tydligen. Garnet var betat med alun och vinsten, och färgen blev gulvit, inte så vidare värst intressant. De härvor som fick ligga kvar i färgbadet med tillsats av ättika drog mot rosa efter 30 minuter. Undrar vad som händar om jag låter dem bada i lut? 

Om en utställning

Galleri Yamanashi vid Köpmantorget i Gamla stan visar Siden, trasa, lump – en utställning med vävda mattor, broderi & återbruk av Pia Eldin-Lindstén och Inger Carlsson. Den står bara till 23 december men försök slit er loss från julstöket och gå och se den. Definitivt sevärd!


Inger Carlsson broderar både på maskin och för hand, som detta väggstycke i form av en flickklänning.



Här kan man titta på både fram- och baksida. Praktiskt med blixtlås.


Pia Eldin-Lindstén väver mattor och syr väskor av återanvända kavajer.



Och ibland kombinerar de sina färdigheter.


Det finns mer att se av väskor, broscher, halsband m.m. Det är bara att gå dit och titta helt enkelt, om du har möjlighet.