Kategoriarkiv: ättika

Färga med mattram

I min mors rabatt växte mattram, så jag är väldigt glad över att ha dem i min rabatt nu. Fast dessa plantor kommer från en annan trädgård. Det är en gammal kulturväxt, som lätt sprider sig och kan vara lite ogräsaktig. Men småplantorna är lätta att känna igenom och lätta att ta bort. De har en speciell doft, som jag gillar men en del har svårt för. Den finns med i Jenny  Deans bok, som jag skrivit om tidigare, och det engelska namnet ‘Feverfew’ berättar lite om vad man använde växten till i medicinalsammanhang: smärtstillande och febernersättande. Du kan läsa mer om växten här.


Enligt Jenny Dean kan man få en gul färg som grund, som sedan kan manipuleras vidare. Jag beslöt att offra de plantor som kommit upp spontant bredvid kompostlådan. De klipptes i bitar och lades i kastrullen. 


Sedan kokade jag ur färgen som vanligt, dvs kokning i en timme. Efter silning lade jag fyra småhärvor betade i alun och vinsten i det avsvalnade vattnet och höjde temperaturen. Jag strävar efter att hålla tempen mellan 85-95 grader. Efter en halvtimme hade garnet fått en fin men svag rent gul färg, så jag tänkte hjälpa till lite och hällde i en rejäl skvätt ättika. Antagligen skulle jag inte gjort det, för nu började färgen dra mot gulgrönt i stället. Och det gick det ju inte att göra något åt det sedan. En av härvorna nedan har alltså den färgen. Den andra lade jag i mitt kära kopparvatten och fick en dragning mot grönt. 


Men en erfarenhet rikare blev jag ju. 

Färgning med blodamarant ‘Oeschberg’

Bland de färgörter jag odlade i somras var också blodamarant, en sort som heter ‘Oeschberg’. Den ser ut så här.

  
Ganska lovande inte sant? På sensommaren plockade jag blad och vek in i en sidensjal. 

   
Så här såg det ut när jag gjorde iordning. Den tunna alunbetade blöta sjalen veks på mitten längsefter och så pillade jag in bladen emellan. Jag brukar kavla till det hela lite grann innan jag lindar t ex lindar upp tyget, eller knyter till det. Mest för att få ner volymen lite. Som ni ser har jag lindat sjalen på en bit plaströr av den där sorten man drar elledningar i. Och nertill i bilden ligger en liten bit armeringsjärn. När jag hade lindat sjalen färdigt och knytit fast den, stoppade jag järnbiten i röret och la det hela i vatten i en liten plastback från Clas Ohlson. I vattnet tillsatte jag ättika till pH 4. Röret höll ner det hela och påverkade förstås färgen också. Alltihop ställdes på varmvattenberedaren i en vecka tror jag, ingen anteckning om tiden… Och när jag tog upp det blev jag snopen: lite grått av järnet förstås men bara lite svaga gula tecken av bladen, nästan inget alls på den delen som var längst in på rullen. 

Lite förargad lade jag undan sjalen några veckor. Men senare tog jag fram den, satte på handskar och bearbetade den i bad av björkasklut, pH c:a 11. Och effekten var nästan ögonblicklig, det svagt gula djupnade och kom fram på ett härligt vis! 

  
  
Även det grå tycktes bli förstärkt, och bladmönstret avtecknade sig fint. Så den sjalen fick vara med på utställningen. 

Blodamarant får mörkröda ”tofsar” till blommor, och jag färgade små garnhärvor med dem, men det har jag inte fotat tydligen. Garnet var betat med alun och vinsten, och färgen blev gulvit, inte så vidare värst intressant. De härvor som fick ligga kvar i färgbadet med tillsats av ättika drog mot rosa efter 30 minuter. Undrar vad som händar om jag låter dem bada i lut? 

Tagetes och tigeröga och skräppa.

Här kommer lite av det jag odlat och färgat. Allt garn är betat med alun och vinsten.

  
Tagetesarna, sorten ‘Favorite Red’, såg ut så här och garnet blev så här. 

  
Jag hade förväntat mig något färgstarkare än det bruna längst till vänster faktiskt, men kanske blomman var för mörk. Den är brunare i verkligheten. Det får bli gula tagetes nästa sommar. Alla härvor är färgade samtidigt, och sedan efterbehandlade. De i mitten har fått ligga i ättiksprit en kvart, och det blev de blekare av. Längst till höger har vi en rätt stilig grön som blev när garnet fick ligga en kvart i lut. 

  
Blommor från tigeröga kokades och resultatet blev detta. 

  
Alla småhärvor var som garnet längst till vänster. De i mitten har fått ligga i lut en kvart. De till höger har fått efterbehandling en halvtimme i mitt kopparvatten, som jag fått genom att lägga lite kopparskrot i vatten med ättika. De har lite olika ton eftersom de kommer från olika spinningar. 

Skräppa har jag inte bild på men den finns länkad här. Jag plockade bort dem från gräsmattan när de var gröna och sen blev de liggandes några dagar och började bli bruna. Garnet blev så här: 

  
En fin brunbeigerosa som inte riktigt går fram på den här bilden. Härvorna i mitten har legat i ättiksprit och bleknat och de till höger i lut. 

Det allt för denna gång.