Kategoriarkiv: tagetes

Skördetider

Jag har skurit malört, åbrodd och lavendel. Malört är den med silvriga löv. De ska hängas på tork och sedan stoppas in i små påsar att lägga bland mina garner och tyger. Det är tänkt att malen ska hålla sig borta då. Förutom en kvist åbrodd som jag stoppat ner i en flaska vodka – det blir fin snaps!

Och fröna från förra årets vejde börjar bli mogna.

Sedan kom jag att tänka på man kan hamra ut saften i bladen på tyg och den vägen få ett avtryck. Och det tyget kan jag sedan använda till mina små luktpåsar. En bit av ett gammalt lakan fick duga till experimentunderlag och så plockade jag några blad vejde till att börja med. Bladen var både av årets plantor och gamla, missfärgade. Det blev ett väldigt hamrande men det fungerade bra.

Här ser man både de hamrade bladen och avtrycken. Häftigast tycker jag var att även de halvvissna bladen gav en effekt. Det blir väl ingen härdighet varken för tvätt eller ljus men de här påsarna ska ju inte ligga framme. Jag fick blodad tand i alla fall och gav mig ut i trädgården för att leta reda på fler blad att hamra på. Det blev ju blandat resultat, kan jag säga.

Bladen av min svartröda stockros gav en fin effekt. De andra blå lite blaffiga avtrycken är tre blommor från min femöring, som stod i köksfönstret och såg så vacker och frestande ut. Dessa har jag alltså placerat på ett misslyckat bladavtryck och sålunda kompletterat den första hammarsessionens resultat. Blad från en mörkröd ros gav också fina avtryck, spridda över tyget, men de gröna bladen till rosen gav inga spår alls.

Här är ett blandat resultat. Den oranga blaffan är resterna av en lilja, inte särskilt mycket att stå efter. Men det lilla tagetesbladet blev ju jättefint, likaså bladen av buddleia. Till höger har vi kirskål, som alltså inte duger till det här heller… och en annan växt, en näva kanske. Men nu vet jag i alla fall några blad som fungerar och kan fortsätta förbättra mina tyglappar. Kul var det om än lite hög ljudnivå.

Tagetes och tigeröga och skräppa.

Här kommer lite av det jag odlat och färgat. Allt garn är betat med alun och vinsten.

  
Tagetesarna, sorten ‘Favorite Red’, såg ut så här och garnet blev så här. 

  
Jag hade förväntat mig något färgstarkare än det bruna längst till vänster faktiskt, men kanske blomman var för mörk. Den är brunare i verkligheten. Det får bli gula tagetes nästa sommar. Alla härvor är färgade samtidigt, och sedan efterbehandlade. De i mitten har fått ligga i ättiksprit en kvart, och det blev de blekare av. Längst till höger har vi en rätt stilig grön som blev när garnet fick ligga en kvart i lut. 

  
Blommor från tigeröga kokades och resultatet blev detta. 

  
Alla småhärvor var som garnet längst till vänster. De i mitten har fått ligga i lut en kvart. De till höger har fått efterbehandling en halvtimme i mitt kopparvatten, som jag fått genom att lägga lite kopparskrot i vatten med ättika. De har lite olika ton eftersom de kommer från olika spinningar. 

Skräppa har jag inte bild på men den finns länkad här. Jag plockade bort dem från gräsmattan när de var gröna och sen blev de liggandes några dagar och började bli bruna. Garnet blev så här: 

  
En fin brunbeigerosa som inte riktigt går fram på den här bilden. Härvorna i mitten har legat i ättiksprit och bleknat och de till höger i lut. 

Det allt för denna gång. 

Mina färgodlingar

Nu när det äntligen blivit varmt, börjar det se lite bättre ut i pallkragarna. I år har jag specialiserat mig på att odla färgväxter.

  
Först ut är tagetes, sorten ‘Favourite Red’, från Impecta. Den blommar fint och rikligt, och jag knipsar av blommorna allteftersom. Jag har inte gjort någon färgning än, men gjorde ett avkok i kväll, som ser bra ut. Ni ska också få veta hur det går så småningom. 

  
Nästa bild visar safflor, Carthamus tinctorius. Den sticks med bladspetsarna. Det är blommorna man färgar med så jag klipper av och torkar. Det är en riktigt gammal färgväxt som ger gula till gulröda färger, och även kan användas som förfalskning av saffran. Men här behövs det många fler gula tofsar om det ska bli nåt. 

  
I nästa pallkrage har jag blodamarant, sorten ‘Oeschberg’, frön från Impecta. Den är ett riktigt experiment. Växter liknande den lär ha använts av hopi-indianerna i Nordamerika, och jag är inte alls säker på att det är rätt sort. Ganska snart vet jag. 

  
Sedan har vi tigeröga, Coreopsis tinctoria. Frön har jag köpt från Wild Colours i England, liksom safflorfröna. Här är det också blommorna man knipsar av och använder. Oprövat än så länge. 

  
Så kommer vi till färgresedan, Reseda luteola, som också kallas vau och är en mycket gammal färgväxt. Den trivs mycket bra och håller nästan på och sliter sig från pallkragen. Bra dragväxt för bin är den också, har jag sett. Fröna hade jag sen förr men den finns på Impecta tror jag. Jag har färgat med den förr och den ger klara gula färger. Så bra att jag hittade en massa ofärgat ullgarn i förrådet häromveckan! Men jag skulle ha haft min stora kittel här. 

  
Så kommer vi då till sorgebarnet, krappen. Det var åtta frön i påsen från Wild colours, och som ni ser är det tre-fyra som har kommit upp. Å andra sidan är det här en växt för långa tidsperspektiv: det är rötterna man färgar med och de bör vara minst tre år gamla innan de skördas. Så det här får jag komplettera nästa sommar. Det blir en fin röd färg och på latin heter den Rubia tinctoria. En av de mest använda färgväxterna i världen innan syntetfärgerna kom. 

Jag har sått vejde också, i en rabatt som skall grävas om helt, så där står den och trängs med diverse ogräs och är inget fin att visa upp. Där hade jag egna frön. Det är en av de få växter som ger blå färg, men hittills har jag inte lyckats med det. Den ska jäsas och grejas med. Isatis tinctoria på latin, är en mycket gammal färgväxt och finns faktiskt sparsamt vildväxande i Sverige. 

Länkar: Wild Colours och Impecta