Kategoriarkiv: japansk indigo

Japansk indigo, sen färgning

Nu har kylan varit här och nypt i bladen på mina små buskar av japansk indigo. Jag har tagit skott och jag har grävt upp och tagit in plantor, så hoppet står till nästa sommar. Men jag fick ett tips av Kaili Maide, trädgårdsmästare på Bergianska och dessutom hängiven växtfärgare, som jag provade.

Man plockar bladen och kör dom i matberedaren, gör som en pesto men med andra blad. Det är jätteviktigt att det här bladet blir kallt. Man kan gärna låta några isbitar gå med i krossen. Mina blad var som sagt redan angripna av frosten, och det ska dom inte vara. Det är dom som ligger bredvid.

Sen tog jag en sidensjal som jag råkade ha hemma och lade ner den i några minuter, utan några förväntningar alls, eftersom bladen var så dåliga. Och det blev faktiskt en blek men fin färg!

Vill man ha starkare färg får man doppa igen, men det kan inte bli förrän nästa sommar dårå, eftersom badet bara räcker till ett dopp. Annars vore det nog fint att göra några bankade bladavtryck på det här, eller hur? Nästa sommar.

Mer om den här metoden kan man läsa i Kerstin Neumüller/Douglas Luhankos fina handbok om Indigo färgning & projekt. Den som fick publishingpriset, helt välförtjänt, nyss.

Svampfärgningsförsök

I lördags ordnade hemslöjdsföreningen här i Stockholm en svampexkursion under ledning av en ”riktig” konsulent. Strålande väder var det och trevligt sällskap också. Det är ju alltid skönt att komma ut i skogen. Focus låg på svampar för färgning, och vi/jag kom glatt skuttande och visade upp våra fynd för konsulenten. Här nedan har vi aspsopp, som man ju ska äta i stället, trappstegsskivling(?) som inte var bra till nåt tror jag och ärggrön hmhmskivling som inte heller var intressant trots sin fina färg. Nej namnen fastnade inte ordentligt…

Väl hemma lade jag upp min skörd i tvättstugan.

Från övre vänstra hörnet: smörsopp, fjällig taggsvamp, grynsopp, pepparsopp, rabarbersvamp och narrkantarell. Längst fram en rad med björktickor. Högst upp till höger en okänd sopp och en liten lysticka. Den sista fick jag av konsulenten som plockat den vid ett tidigare tillfälle. Så det blev till att rensa. Och provfärga. Först ut var narrkantarellerna och därefter den fjälliga taggsvampen.

Jag är väl inte så särskilt impad. Inget fel på grå färger, de har också sitt användningsområde. Men det kan man få på enklare sätt. Den till vänster är narrkantareller, de gula fina svamparna. En av provhärvorna har legat i lutbad, därför har den en något mörkare ton. Till höger ligger taggsvampen, som jag hoppades skulle vara motaggsvamp, men så var det icke. Om det verkligen varit motagg hade jag kunnat få blå toner. Det var väl tur att det var provfärgningar trots allt.

Ingen skugga över svampkonsulenten. Hon ledde oss till ett ställe där det borde finnas dom här fina röda skivlingarna, och vi hittade en. Det var väl inte tid för dom än, eller så hade någon annan hunnit före. Nu är vi ju dessutom flera som vet var dom kan finnas. Sopparna ligger på tork medans jag funderar på om det ska vara värt att koka dom. Den lilla fina lystickan får jag försöka hitta fler av. (Växer på rönnar, om någon av mina bloggläsande vänner skulle hitta…) Björktickan är också skuren och väntar på sällskap av samma sort, men den ska jag ha till papperstillverkning tänkte jag. Så småningom. Kom inte med förslaget att jag ska äta sopparna, för jag tillhör den underliga sorts människor som inte är särskilt förtjust i att äta svamp.

Men jag har i alla fall lyckats med ett experiment!

Jag plockade några blad av min japanska indigo, lade in i ett vikt tunnt sidentyg och slog till med hammaren ganska många gånger. Det kallas hapa-zome på japanska. Tyget fick torka ett dygn innan jag tvättade med marseilletvål. Och det blev ju inte så pjåkigt med de här blågröna tonerna!