Månadsarkiv: januari 2017

Gammalt stickmode

Jag städar och städar på mitt arbetsbord. Nu har jag kommit ner till 1973.

Nejdå, så tjocka kulturlager är det inte… dock en bunt gamla sparade stickbeskrivningar som hittats hos min syster. Som har dom efter min mor, där jag sparade dem en gång i tiden. Det är kul att se tillbaka på det som en gång ansågs så snyggt. Fast en del modeller håller faktiskt fortfarande, de som är klassiska och inte alltför präglade av tiden. Den här till exempel. 


Den tyckte jag var jättesnygg då och det gör jag fortfarande. Kanske inte trumpetärmarna dock. Den kommer från ICA-kurirens idé-bok Stickat för stora och små. 

Nästa kommer från tidningen Vi. Jordgubbsmössan, hur många sådana har vi inte sett?


Den här är formgiven av Elisabeth Sahlberg. Var det hon som var först? När jag själv stickade en sådan till ett barnbarn efter en annan beskrivning, skulle man göra avigmaskor av de små gröna prickarna. Det gav ju faktiskt en illusion av ett frö så som det är på jordgubbar. Men det behövdes två varv till det. 

Vi-tidningen igen.  Ett ”superenkelt” mönster som nog kräver en del provning första gången. Men sen så. 


Den är jag också sugen på. Modell av Carina Werner. 


Här är det väl bara att sätta igång eller hur? Fortfarande ursnyggt! Modell av Birgitta Bengtsson om jag förstått rätt. Och Bianca-garn finns ju fortfarande. 

Här kommer ett mönster från gamla Femina, modell Lillemor Bäckström. Det var den till vänster jag tänkte på när jag sparade, ett mönster som passar till långa sittningar framför tv:n eller långa resor. Bara att mata på med stolpvarv och en fin kant till avslutning. 


Och den här: världens bästa babykofta och mössa!


Den kära gamla klassikern från Aktiv hushållning – behövs ingen annan. Den har jag själv stickat till en av sönerna. Här är beskrivningen bearbetad av Therese Widhager. 


Och den här tröjan från 1984 tycker jag fortfarande är fin, ja bortsett från minkremsorna dårå. Dem får jag allt ersätta med något annat, om jag skulle ge mig till att sticka den här. 

Den här är inte på långa vägar allt vad jag har sparat. Inte kan jag slänga något än heller. Jag flyttar in mönstren i pärmar så de får ligga till sig några år till. 

Färgtest IRL

För ett par år sedan färgade jag den här tröjan. 


Det är en gammal ylleundertröja, superwash-behandlad. Den fick några lagningar och användes till ett experiment. Men den blev på sitt sätt lyckad och nu har den fått ett nytt liv här hos mig. Mjuk och skön och varm. 

Det röda kommer från krapprötter och det ljusbruna från granris. Jag virade in rötter och grenar i tröjan, knöt till och kokade den med tillsats av alun c:a en timme i en glasburk. Den fick sedan stå en vecka ungefär innan jag tog upp den och rensade bort alla barr och skräp. Sedan dess har tröjan blivit använd och tvättad i maskin flera gånger med Grumme fintvätt på ullprogrammet. Såvitt jag kan se är det ingen skillnad i färg. Att krappen skulle hålla färgen bra var väl ingen överraskning, men granriset var oprövat. Fast somliga tycker det ser ut som om jag varit med om en olycka och fått blodstänk över mig… 

Men färgmässigt får väl detta kallas ett realtidstest? 

Om några tygbutiker i London

Helgen tillbringades i London tillsammans med dottern. Hon skulle köpa ett speciellt tyg och hade mycket klart för sig vart hon skulle gå, Berwick Street som är en tvärgata till Oxford Street, t-bana Oxford Circus. Och där låg sannerligen tygbutikerna på rad! Själv blev jag oerhört förtjust i Cloth House som ligger på nr 47. Dom hade den här fina skyltningen med eco-printade tygbitar, gjorda av innehavaren. 


Den var lika kul att se på från insidan. 



För att inte tala om de tyger som fanns! Särskilt de indiska bomullstygerna, randiga, rutiga, tryckta eller färgade i ikat på både längden och tvären. 



Jag såg ingen anledning alls till att låta bli att köpa några småbitar, som kan få bli kuddvar i framtiden. 22 pund /metern. 


Det låg en mysig teshop med servering alldeles vid hörnet där. Kaffe hade de också och ätliga tillbehör av alla de slag. Yumchaa hette den, och de kallar sig ”curators of immodest tea”. Minsann. 

Och så gjorde jag ett annat inköp av något jag länge sökt i olika affärer, en kjolfållsmätare. Den hittade jag i en affär på 25 Poland Street, parallellgata till Berwick Street. Hos Macculloch & Wallis Ltd, Fine fabrics, haberdashery and millinery products since 1902 fanns det mesta faktiskt. 

Huvudanledningen till resan var annars ett besök på V&A och utställningen Opus anglicanum, som handlar om det utsökta broderi som utfördes i England under medeltiden. Där var det sparsamt belyst och omöjligt att fotografera. Men katalogen släpade jag hem, en ordentlig lunta på c:a 3 kg. Kanske jag återkommer med fakta från den om det låter sig göras. 


Den utställningen står bara till 5 februari så det blir till att rappa sig om man vill se den. Och så dröjer det sisådär en hundra år innan föremålen visas igen. Det är sköra grejer det där och fantastiskt att några av dem ens finns kvar. Ett sånt otroligt arbete som är nerlagt på dessa! Mycket är nött och fransigt, pärlorna har återanvänts till andra saker, färgerna ofta bleknade utom de blå som bör vara vejde. Men guldet och silket blänker fortfarande. 

Sticka små sockor med stort besvär

Jag föreslog min dotter att jag skulle sticka varma sockor till mina två barnbarn. Hon ritade av fotsulorna och tog mått samt skickade ett dokument som jag skrev ut på datorn. Önskemålet var gula sockor från dottern och lila sockor från sonen. Så jag plockade fram lämpliga färger ur stashen och satte igång. 


Till de gula har jag använt en härva garn från Östergötlands spinneri, färgat med kanadensiskt gullris för något år sedan. Stickorna är 2,5. De är köpta i England och då får man fyra stickor när man köper ett set. Men till dessa små sockor gick det ju lika bra med bara fyra stickor. Jag gjorde ett stickprov, rådbråkade min hjärna med lite algebra och satte igång. Väldigt lättstickat och behagligt garn att jobba med! Som ni ser har jag gjort falska flätor. Det är enkelt, man bara flyttar en av rätmaskorna ”till andra sidan” efter ett visst antal varv. Sockorna var gjorda på ett kick och de passade bra också. Jag passade dessutom på att lära mig sticka förstärkt häl enligt Hjälpstickans beskrivning. 


Så tog jag då itu med det andra paret. Det fanns faktiskt en härva lila garn i stashen också, tvåtrådigt Gästrikegarn färgat med koschenill. Jag gick till väga på samma sätt med stickprov och uträkning, men det här gången skulle det krångla. Inte garnet eller stickorna, men jag hade nog lika gärna kunnat välja nr 2 till detta garn. Det blev en annan modell av falska flätor till resåren, de två mittmaskorna lyftes åt var sitt håll. Första sockan blev bra liten, och när jag la upp till andra insåg jag att jag räknar fel och lagt upp för få maskor och förmodligen skulle bli tvungen att sticka om den. Men jag fortsatte med nummer två och maskade av nästan hela, innan jag insåg att här måste det till en provning. Han var lite fundersam när jag satte på honom en halvfärdig socka med maskorna satta på knappnålar runt tårna. Då såg jag i alla fall att den sockan var för kort. Jaha. 

Vid det här laget ledsnade jag helt på sockstickning och lade undan sockorna. I stället ägnade jag mig åt nålbindning och älvaljus (se tidigare inlägg) ( ja nålbindningen kommer mer av längre fram) ett tag. Men ungarna skulle ju komma hit på barnkalas, så jag fick ta tag i saken direkt efter nyår, repade upp nr två och stickade den längre samt repade upp nr ett helt och hållet och stickade en ny. Så sockorna kunde levereras i samband med kalaset. Förstärkta hälar stickade jag också men efter det andra mönstret på samma ställe. Fast det får ni inte se. Det blev bråttom vid fotograferingen. 


Nu hoppas jag bara de kommer till användning också.