Kategoriarkiv: efterbad

Mera rensning i förråden

Abstract in English below.

När man nu inte kan plocka i naturen blir det till att gå till förråden. En större plastburk innehöll ungefär 235 gr fådd gammal lav, till största delen vanlig grå skägglav men också lite mörk skägglav och annat skräp. Detta kokades på vanligt sätt och sedan färgade jag med mina småhärvor av redgarn, de som jag sedan ska använda till broderade storverk (haha!). De är alla betade med alun, utom en som är betad med rabarberblad. Och så lade jag till en småhärva av grått entrådigt garn också. Det blev som nedan kan beskådas.


Från vänster till höger: färgad härva som därefter fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter, grått garn, den rena färgen på vitt garn, rabarberbetat garn. Slutsatser: gammal skägglav ger inte de ljusgula nyanser som litteraturen säger. Eller var det för mycket föroreningar? För gammal lav?

En annan plastkasse med fådd lav, en blåvit plastkasse med ett kvitto från Konsum i Skärplinge från 1981, innehöll 400 gr lav av för mig obekant sort. Skärplinge ligger i norra Uppland, och där finns det säkert gott om stenblock med lav på i skogen. Den kokade jag och silade av. Till själva färgningen använde jag en härva gammalt vitt ullgarn, 2-tr Stickgarn Extra från Bergå numera nerlagda spinneri (där praktiserade jag en gång i tiden)  plus tre småhärvor. Det blev som följer.


En trevlig varmbeige färg, i alla fall i mitt tycke. Ovanpå stora härvan ligger en småhärva som jag inte gjort något med efteråt. Till höger ligger en som fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter och en annan som legat i lut. Det senare gav just ingen effekt i det här fallet.

Och till slut: på Fårfesten Kil köpte jag för några år sedan en liten påse med islandslav, 20 gr. Den var avsedd till te enligt försäljaren, men ni känner väl mig?


Ännu mera varmbeigt broderigarn blev resultatet, alunbetat förstås.

Ni ser väl att jag knyter om även de små provhärvorna tre gånger innan jag färgar? Det är en tendens till att överarbeta som jag har dessvärre. Men nu tror jag att jag gjort slut på all lav i förrådet i alla fall.

I have been cleaning upp my stash with dried lichens, most of it given to me so I don’t know from where or when. All of my yarns are mordanted with alum only. I boil the lichen one hour, strain the water  and then dye for one hour. The yarns with a green tone were put in copper water for some 25 minutes after the dyeing.

Hålla ordning

Abstract in English below.

Genom åren har jag gått många olika kurser i färgning, företrädesvis av garn. Jag har en hel del sparade garnprover och pärmar, som nu är väldigt värdefulla för mig. Den första kursen gick jag 1970 i Rättvik, och vi höll till vid Siljans strand. På bilden nedan ligger den ring med garnprover vi fick till då överst, fortfarande vacker och färgrik. Dessvärre har en del av etiketterna som satt i varje härva fallit bort.


I mitten av garnhögen tittar de syrafärgade garnproverna fram, i färgtoner av helt annan briljans och kulör. Just de färgerna borde jag väl kunna använda, eller? Jag kan ju spara en liten tofs som referens, så får jag mer plats. En del av mitt färgarkiv ligger dessutom i förråd. Undras hur det mår?

Men den där dokumentationen av färgningar pågår fortfarande, om än i annan form. Inte som små härvor utan som prover i pärmar. Det tar sin lilla tid att göra iordning men är mycket värt. Så roligt att bläddra tillbaka och se vad jag gjorde! Idag ser det ut så här när jag fixar pärmen. Men jag kan ge tipset att inte vänta in för lång tid innan arbetet blir gjort. Det har hänt att jag fått gå tillbaka till bloggen för att se vad jag gjorde egentligen…


Om ni vill veta mer om de färgningar som syns får ni vara snälla och kolla tidigare blogginlägg. Jag är inte tillräckligt sams med programmet för att kunna länka direkt tillbaks till mina inlägg.



This is a blog post where I discuss the ways to document your results when dyeing. I have samples from my first course in 1970 and following courses and occasions, dyeing with plants as well as with acid colours. Nowadays I use to glue samples and short notes on stiff papers, saved in folders.

Ännu en koschenillfärgning

Abstract in English below.

Jag ville göra ett färgskiftande garn och valde den här lite omständiga metoden.

Först delade jag en härva Stäkets 1 Naturvit Jämt & Fint 100% jämtlandsull i två delar och stickade ett stycke med dubbelt garn. Ett väldigt mjukt och fint garn som jag kan rekommendera för övrigt. Det stickade stycket tvättades och betades med alun, 60 grader i en timme.

Så vägde jag upp fem gr koschenill-löss och malde dem i mortel, samt hällde på c:a två dl hett vatten. Detta lilla bad fick dessutom ett uppkok. Jag strödde  torkade blomhuvuden av egenodlad tigeröga, Coreopsis tinctoria, på den våta sticklappen, vek ihop, rullade och knöt runt hårt med snöre.

Med hjälp av en sked öste jag på av koschenillvätskan på rullen lite här och där. Eftersom rullen var våt spred sig färgen snabbt. Koschenill, i alla fall den jag har, blir ganska mörkt lila i ren form. Efter några ösningar hällde jag lite limejuice, från en sån där grön flaska med gult skruvlock som finns i alla affärer, ner på koschenillvätskan. Det syrliga i juicen förändrar koschenillens färg till en röd ton med lite dragning åt blått. Så öste jag på lite av den varianten. Dessutom hällde jag på några droppar limejuice direkt på rullen. Efter den behandlingen såg den ut så här.


Och så stoppade jag rullen i en stekpåse, förslöt den men gjorde ett litet hål för ångan att pysa ut genom. Det hela lades i mikrougnens lock för att kunna hanteras när det blivit hett.


Jag körde ugnen tre gånger i fem minuter på halv styrka, med trettio minuters vilotid emellan. Ungefär. Jag försökta också vända på rullen mellan varven. Om man inte har/inte vill använda mikro kan man lägga sin rulle i ett durkslag och ånga den över vattenbad i minst en timme. Det borde gå bra att ”steka” den i ugn också, bara man inte glömmer att kolla så det inte kokar torrt. Sen gäller det att beväpna sig med tålamod och INTE ÖPPNA rullen förrän tidigast nästa dag, dels för att den är jättehet, dels för att det är bra för färgerna att mogna efter. Jag hällde dessutom på lite mer limejuice på några ställen eftersom jag tyckte det var lite väl mycket av den lila färgen.


Och det var spännande att äntligen öppna rullen må ni tro! Det första av sköljningen gjorde jag i ganska lite vatten, för det blev då blev en stark koncentration av dels färgpulverrester, dels själva blomhuvudena. Men sedan sköljde jag lappen ordentligt och lät den torka. Så här såg den ut efter det. Men jag måste påpeka att kameran gör färgerna rätt mycket bjärtare än verkligheten.


Här ser man då de olika röda tonerna från koschenillen och de gulgröna från tigerögat i en skön förening. Tycker jag själv åtminstone.

Maken fick hjälpa mig att repa upp lappen och dela garnet i två nystan igen. Sedan härvlade jag det, tvättade och lät torka.


Jag blev nöjd med mitt färgexperiment, måste jag säga. Även om det är omständigt. Och vad ska det bli? Jag vet inte. Det viktiga var själva processen. Men garnet i sig tycker jag nu bjuder in till nålbindning faktiskt. Vi får se.


Men det är inte slut här. Koschenill är väldigt drygt, så jag hällde det färgbad som var kvar efter ösningen i min färgarkastrull och började färga mina småhärvor, som jag försöker att alltid ha till hands för att göra mina experiment i liten skala. De väger ungefär tre gram styck.


Längst till vänster har vi silkegarn och därefter redgarn, betade med alun. Den mörkare gulbruna är en redgarnshärva betad med rabarberblad. Jag färgade med lite olika kombinationer av dessa garner och kunde få fram  sex graderingar av rött mot rosa.


De som ligger på tvären längst ner är färgade med det första sköljvattnet från rullfärgningen. Där fanns det ju med blomhuvuden som drog färgen åt det gula hållet. Den till vänster är färgad först. Den mer färgstarka till höger slarvade jag med tillsynen på. Det blev så att den fick koka i en timme, och när jag till slut kom på det hade nästan allt vatten kokat bort. Den stackars lilla härvan låg som en nästan stekt trasa på botten av kastrullen, men den hade trots allt inte bränt fast och färgen överraskade verkligen!

This is a story on dyeing a knitted piece, mordanted with alum, with cochineal and dried flowers from Coreopsis tinctoria. I dissolved the lice in water and poured on the rolled knitted piece with the flowers inside. I then dyed it in the micro wave oven, five minutes at a time, half the heat, three times, with a resting time for the yarn about half an hour in between. I also used some lime juice to change the colour of the cochineal bath from lilac to red. The small skeins of yarn were dyed in the exhaust baths.

Svampfärgningskurs

Abstract in English below.

Medan ett färgkok puttrar på spisen skriver jag detta inlägg om en svampfärgningskurs jag gick för två veckor sedan.


Gysinge bruk ligger vid Dalälvens strand, i kanten av Färnebofjärdens nationalpark, omgivet av vida svampmarker, på gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det är ett gammalt järnbruk, som nu drivs som folkhögskola av PRO. Där hålls det färgningskurser vartannat år. (Vartannat år är kursledaren på svampkongress.) Den här gången passade jag på och anmälde mig, liksom ett flertal andra från både Sverige och Norge. Jag är inte medelm i PRO, men det behöver man inte vara. Dock får man betala något högre pris då. Kursen ges som internat med boende och all mat inräknad, bara det!

Vi började på torsdag med lunch och färgning på eftermiddagen. Då hade vi  förstås inte hunnit plocka svamp själva, men vår kursledare var oerhört förberedd och hade med sig egenodlad japansk indigo och vejde, som blev det första vi fick börja med att färga, samtidigt som betningsgrytan hölls igång. Här nedan ser vi kursledaren Barbro Wingård i sin vackra svampfärgade hemstickade tröja. Hon bloggar som Färghäxan och kan följas där.

Fredag, lördag och söndag förmiddag tog vi oss till olika miljöer i skogen runtomkring där vi kunde tänkas hitta svamp. Bilden nedan visar gammal granskog, där vi bland annat hittade busksvamp och stor blodspindling.


Ja, vi hade tur med vädret alla dagar. Fotot nedan visar kungen av färgsvampar, stor blodspindling, två rejäla exemplar.


Allra första dagen var vi till en tallhed, där vi fick ihop ansenliga mängder av olika rödskivliga spindlingar och även gulskiviga spindlingar. De rödskivliga delades i hattar och fötter, eftersom de ger olika färg. Det blev rätt rejält med hattar, som synes.


Alla dessa hattar åkte ner i stora bykgrytan, och snart var vi många som var med och slängde i våra alunbetade garnhärvor. Första koket gav den här underbara färgen.


Sen är det så fantastiskt med de här svamparna att de fortsätter att ge färg, med svagt avtagande styrka. Många dopp blev det för dem som hade garn till det. Förutom stora pannmuren hade vi en rad lång rad med elplattor och lite mindre grytor, där det gjordes olika kok allt eftersom. Till alla förstakok men knappast alla efterbad gjordes det prover, som vi fick att ta med hem.


Jag för min del hade med mig fyra 100gramshärvor, två vita och två ljusgrå. Men jag ångrade verkligen att jag inte tagit med mig mina småhärvor! Vid kursens slut hade jag detta att ta med hem, förutom provtofsarna.


De två till vänster är ”röda hattar”, den ljusare första efterbadet på vitt garn, den mörkare första koket på grått garn. Den gula fick alldeles fel färg på bilden och är i verkligheten mycket intensivare. Den har fått sin färg i fjärde efterbadet av de rödskivliga spindlingarnas fötter. Den bruna slutligen är färgad med färska gröna valnötter, som Barbro hade med sig.

Sedan pysslade jag en del med ett annat eget projekt. Jag köpte en socklapp av Barbro, som jag blötte och lade i en sån där sil man kan ha till spagettikok. Socklappen varvade jag med bitar av torkade röda hattar samt torkad gulskivig spindling. Så brassade jag på under grytan så ångan trängde igenom och framkallade färgerna.


På kvällen lade jag på en massa bitar av urkokta droptaggsvampar, som fick står där över natten. Nästa dag fortsatte jag ångningen så det hade nog sammanlagt blivit minst två timmar innan jag inte kunde hålla tillbaks min nyfikenhet mer. Socklappen blev som nedan, riktigt intressant.


Och garnet ser ut så här:


Inte så pjåkigt, om jag får säga det själv. Överhuvudtaget var jag alldeles nöjd med kursen, särskilt att få lära mig var svampen växer och hur den ser ut.  Fortsätt läsa Svampfärgningskurs