Kategoriarkiv: svartris

Kurs i färgning av sidensjalar

För ett tag sedan ledde jag en kurs i färgning av sidensjalar för mina kompisar i Skansens byalag. Vi hade väldigt roligt.  

Kursen gick ut på att använda sånt man har hemma i köksskåpen och i avfallspåsen, plus några få färskare varor. Typ den bortglömda kryddburken längst in, lökskal, urtvättade svintobitar m.m. Dessutom rödkål och svartris. Sjalarna hade jag förberett med alunbetning hemma innan. 

  
Här har jag gjort ett upplägg med curry, kanel, enbär och svartris. De andra gjorde egna kompositioner av samma typ. 

  
Vi gjorde också smalare tygband med samma ingredienser, här mitt band med rödlöksskal och svinto. De smala banden är avsedda för halsband. Det var min medledare Eva Rapp som stod för kompetensen i det fallet. 

Vi lindade ihop våra små paket med rätt långa bitar mattvarp och satte på namnlappar av tejp. En del paket slogs dessuton in i skyddande bomulltyg, bitar från gammalt lakan. Sen stoppades alla de små paketen ner i grytan och fick sjuda en timme. 

  
Det var spännande att linda upp alla korvarna!  

 
Och här är det strålande resultatet! 

  
Alla blev glada och glatt överraskade.

  
Här är min sjal med gula toner från gurkmejan i curryn och lite svaga bruna toner från kanelen. De blå prickarna är från svartriset. Enbären är svårare att spåra. Det som ligger ovanpå och ser ut som ett ormskinn är biten som är avsedd till halsband, med rödlöksskal och gammal svinto. 

  
Sidenbiten syddes ihop till ett rör och sen stoppade jag in träkulor, de större med 15 mm diameter och de mindre med 10 mm. Mellan kulorna satte jag metalldelar som jag köpt på Slöjddetaljer, liksom låset. Man kan göra det ännu enklare för sig genom att göra knutar mellan kulorna och även göra låset av en kula i ena änden och en knuten ögla i andra. 

Som sagt, vi hade jätteroligt och jag gör gärna om det här med en annan grupp, om intresse finns. 

En exklusiv sjal

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på. 

Färglabb

Idag blev det ingen sovmorgon! 

Tidigare hade jag fått en inbjudan på face book till The Craft Lab, och nu skulle det bli av! Så det var bara att stiga upp och åka in till ”stan”, där vi samlades c:a 10 personer hemma hos Petra Holmberg. Vi skulle få pröva på eco-dyeing och slow crafting. Petra berättade om hur vi skulle göra, visade oss materialet och så satte vi igång. 

Vi fick varsina tre tygprover av siden, och det fanns många olika färgämnen att välja på: lökskal, rödkål, granatäppelskal, gurkmeja, järnspikar m.m. Vi gjorde små paket av våra tygbitar och färgämnen. Det gick så fort att jag bara hann ta en bild: lökskal, torkad rödkål och två stora järnspikar.

  
Mina paket såg ut så här.  

 

Förutom järnspikspaketet är det ett mindre med svartris, gurkmeja och lökskal och ett runt med blåbär, hallon och rödlök.

De små paketen fick vi lägga i en gryta med kokande vatten, som dessutom hade tre tepåsar i som betning. De fick koka en timme ungefär.

  
Och resultaten kommer här:

  
Svartris, gurkmeja, skal av gul lök. Gillar de små prickarna av riset! 

  
Bär och rödlökskal.

  
Spikar, rödkål, blandade lökskal. Här var jag lite otålig. Om jag hade väntat med att öppna paketet till i morgon hade säkert järnspikarnas svärta framträtt bättre. 

Roligt var det i alla fall, och förhoppningsvis blir det mer i höst. Håll utkik efter The Craft Lab!