Färgning med blodamarant ‘Oeschberg’

Bland de färgörter jag odlade i somras var också blodamarant, en sort som heter ‘Oeschberg’. Den ser ut så här.

  
Ganska lovande inte sant? På sensommaren plockade jag blad och vek in i en sidensjal. 

   
Så här såg det ut när jag gjorde iordning. Den tunna alunbetade blöta sjalen veks på mitten längsefter och så pillade jag in bladen emellan. Jag brukar kavla till det hela lite grann innan jag lindar t ex lindar upp tyget, eller knyter till det. Mest för att få ner volymen lite. Som ni ser har jag lindat sjalen på en bit plaströr av den där sorten man drar elledningar i. Och nertill i bilden ligger en liten bit armeringsjärn. När jag hade lindat sjalen färdigt och knytit fast den, stoppade jag järnbiten i röret och la det hela i vatten i en liten plastback från Clas Ohlson. I vattnet tillsatte jag ättika till pH 4. Röret höll ner det hela och påverkade förstås färgen också. Alltihop ställdes på varmvattenberedaren i en vecka tror jag, ingen anteckning om tiden… Och när jag tog upp det blev jag snopen: lite grått av järnet förstås men bara lite svaga gula tecken av bladen, nästan inget alls på den delen som var längst in på rullen. 

Lite förargad lade jag undan sjalen några veckor. Men senare tog jag fram den, satte på handskar och bearbetade den i bad av björkasklut, pH c:a 11. Och effekten var nästan ögonblicklig, det svagt gula djupnade och kom fram på ett härligt vis! 

  
  
Även det grå tycktes bli förstärkt, och bladmönstret avtecknade sig fint. Så den sjalen fick vara med på utställningen. 

Blodamarant får mörkröda ”tofsar” till blommor, och jag färgade små garnhärvor med dem, men det har jag inte fotat tydligen. Garnet var betat med alun och vinsten, och färgen blev gulvit, inte så vidare värst intressant. De härvor som fick ligga kvar i färgbadet med tillsats av ättika drog mot rosa efter 30 minuter. Undrar vad som händar om jag låter dem bada i lut? 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *