Månadsarkiv: december 2015

Granris och krapprot

Här kommer några saker som var med på min lilla utställning.  

 
Ett gammalt ylleunderställ i super wash-kvalité fick bli offer för mina experiment, och en bit ylletyg. De rullades ihop med krapprötter och grankvistar, knöts om med mattvarp och kokades sedan i glasburkar på spisen, blev ”konserverade”.   

 
När ungefär en timme hade gått hade det blivit 80 grader inne i tygrullen och då fick det räcka. Locken sattes på och burkarna fick svalna. 

  
Efter tre dagar öppnade jag burken med ylletyget, och det blev så här. Mycket rött av krappen men väldigt svagt avtryck av granriset, som jag hade tänkt mig som en mörkare grå rundel runt det röda. Det här tänker jag ändå kan bli bra till framsida på en kudde. Kanske man kan förstärka det röda eldiga med broderade eldsflammor i gult, vitt och blått och svarta kol runt omkring i stället? Vi får se. 

  
Tröjan vecklade jag upp på hängningen, så medlemmarna i föreningen skulle få en uppfattning om hur färgningen kan gå till. Då hade den legat en dryg vecka i sin burk, och här ser man ett tydligare avtryck av granriset. Men en av deltagarna tyckte faktiskt det såg ut som blodiga kläder från ett slakteri eller liknande, i alla fall när det fortfarande var vått… Kalsongen fick ligga ytterligare tre veckor i sin burk. Och här kan man se granrisets gråbruna färg blomma ut ännu mer på sidan. 

När jag fotograferade kom två tofsmesar farande och undrade vad som hängde i deras utfodringsträd. De kvillrade fint och berömde mina saker men hoppade runt alldeles för snabbt för att jag skulle hinna ta en bild, fast jag stod med fingret på avtryckaren och väntade på tillfället. Men i huvudet har jag bilden av dem. 

En legendar inom växtfärgningen

Många av er känner väl till Lisa Johanssons bok: Gamla, i lappmarken välkända Växtfärgningsrecept. Själv blev jag nyligen begåvad med en stencilupplaga på delar av innehållet, men den finns på Bokbörsen t.ex. Det var roligt att läsa den, och här kommer några kommentarer. 

Men först lite om författaren. Lisa Johansson föddes 1894 i Vilhelmina socken i landskapet Lappland. Hon levde hela sitt liv där och avled 1982. Uppväxten var mycket knaper men så småningom blev hon etablerad som både författare, konstnär och folklivsskildrare och upptecknare. Levnadsteckning och verkslista har jag hittat på Wikipedia. Hon är också upptagen i Lappland Hall of fame. Jag har känt till hennes växtfärgningsbok länge, men hennes övriga verksamhet var okänd för mig. 

En bekant till mig gick en gång på 1960-talet (tror jag) en kurs i just växtfärgning för henne. Den hölls på en folkhögskola i Norrland, en skola som hade ett uttalat hälsoperspektiv på tillvaron. Kaffe var inte tillåtet på skolan, men när Lisa Johansson kom dit med sin pipsnugga och krävde kaffe innan hon skulle arbeta, så var det bara att rätta sig efter det. 

Recepten då? De flesta av dem är varianter på sådant som redan är bekant för mig, och jag har inte hunnit prova något än. Några saker är lite särskilda. Färgbadet kallas för ‘färgvört’. Många av recepten går ut på att blanda växter för att få olika färger, i stället för att jobba med överfärgningar som vi ofta gör idag. Nästan alltid är färgväxt, betningsmedel och garn blandade i samma bad. Det finns några för mig okända metoder att få blå färg ur roten av midsommarblommor och mjölkörtens tidiga skott som ska bli intressanta att testa. Men kanske någon av läsarna redan har gjort det? Med tanke på nutida metoder som ‘slow colour’ är det särdeles intressant att läsa om den metod som Lisa Johansson benämner ‘syrning’. Där ska först växten dra i färgbadet 2-3 veckor och sedan garnet i några dagar, med växten kvar i vörten förstås. Det finns också några riktigt gamla recept med gamla måttenheter som lod, och andra där man ska använda anilinfärger, alltså syntetfärger i den form de först kom i handeln. En hel del av recepten är dessutom avsedda även för lin och bomull. 

Men jag ser fram emot att få prova de här recepten, och givetvis ska jag berätta hur det gått. 

En annan färghistoria

Jag är i Falun just nu, sitter på fina bibloteket och skriver. Men innan jag gick in dit tog jag denna bild:

  
I Falun finns ju färgarföretaget Herdins, och det sedan mycket länge. Färgarverksamheten startade redan på 1700-talet, men det var i slutet på 1800-talet som familjen Herdins köpte verksamheten. Och de håller på fortfarande som de flesta väl vet, med Härvans hemfärger förr-i-världen och numera textilfärg att använda i tvättmaskinen. Och betser och andra kemisk-tekniska produkter, som nog hjälpt gruvan att förorena sjön Runn… Sköljbryggan har ”alltid” stått här i Faluån, fast den har väl rimligen fått virket ersatt många gånger. Den användes när färgaren sköljde det tyg som lämnats in till färgning. Ställningen mitt i bryggan håller två valsar, mellan vilka man kan veva tyget ner i vattnet och upp i luften. Stampverket som också hörde till verksamheten är dock flyttat till Norrköping och ingår i stadsmuseets samlingar där, i Färgargården.