Kategoriarkiv: tovning

Än är det vinter kvar

Så jag har anledning att använda min nya mössa och mina nya vantar. 


I höstas råkade jag ut för stickallergi och ägnade mig åt nålbindning istället. Det var en hel del klurande innan de gamla kunskaperna var framplockade från ryggmärgen, men det gick. Garnet, Vålbergsgarn från Wålstedts i Dala-Floda hade jag hemma redan. Det blev så småningom en mössa och ett par vantar, tillverkade på fri hand efter mina egna mått. Sen gick det väldigt fort så någon bild av dem i ovalkat tillstånd har jag inte. 


Så här blev dom i alla fall. Och så här ser dom ut burna. 


Eller så här. 


Skriket i Täby. 

Älvaljus

För några år sedan köpte jag material och beskrivning till en speciell design, Elves´ Lights. Den är utfunderad av den isländska stickdesignern Hélène Magnússon. Ganska snart efter beställningen kom ett litet paket som innehöll både beskrivning och garn, isländskt Plötulopi. Sen blev det liggandes ett tag men till slut tog jag mig i kragen. 

Det var inte svårt att förstå hur man skulle göra när man stickade de fyra bladen och den lilla skålen som skulle sättas ihop till en blomma. Men jag skulle förstås krångla till det lite med att också använda ett annat garn jag hade, ett grått förgarn från Hamra gård som jag inhandlat på Äskhults by vid ett besök där. Äskhult är en bevarad gammal bymiljö i norra Halland, som nu fungerar som en hembygdsgård och är öppen om somrarna. Ett besök där kan varmt rekommenderas. 

Jag hade fått för mig att jag skulle ha en enhetlig färg på själva blommorna i stället för att blanda färgerna fritt som det föreslogs i beskrivningen, och det var därför jag valde det grå garnet. Det var inga problem med att sticka blomman, även om hamra-garnet var lite tunnare. Beskrivningen rekommenderade tovning i maskin, och efter lite obeslutsamhet släppte jag mina små blad och blommor utom kontroll i 40 graders tvättprogram, i tvättpåsar men tillsammans med en stor frottéhandduk. Min maskin är ju frontmatad, utan möjlighet att stoppa och gå in och kolla hur det går. Så det var med bävan jag tog ut de små filtbollarna som blev resultatet. 


Plötulopi-bollarna var lätta att ta tag i, öppna upp och forma till. Men det det gråa förgarnet hade kommit längre i filtningsprocessen. Ett tag trodde jag att hela blivit ett enda misslyckande. Man måste ju försöka i alla fall tyckte jag. Så jag lät den trubbiga saxen följa de djupa vecken i den grå bollen upprepade gånger. Varje gång kunde jag klippa av ett antal hopfiltade fibrer och sedan ta i med ett bestämt grepp och dra isär tills jag återfått den lilla skålformen och kronbladen. Jag lyckades till slut, i en del fall inte helt men tillräckligt för att det skulle funka. 


Här har vi en liten armada av ulliga näckrosor…

Sedan klippte jag ett litet hål i mitten på blommorna och bladen och tryckte fast dem på den slinga med LED-lampor, som följde med köpet. Till sist hängde jag upp slingan i min stora benjaminfikus, som har fått tjäna som julgran de senaste åren. 


Så här ser det ut. Både ulligt och gulligt. 

Här finns en länk till Hélène Magnússons hemsida. Om Äskhults by kan man läsa här. Och slutligen Hamra gård, som är länkad till här. 

Monthly Makers augusti – pärlor

Den här gången var månadstemat – pärlor – riktigt passande! Jag har gått havande med några idéer som jag beslöt att förverkliga. 

Nu har jag använt mitt favoritmaterial ull och tovat ett antal stora och små pärlor, men jag har inte hunnit hela vägen med alla jag gjorde. Dessa pärlor är våttovade, för nåltovningsnålen och plattan behagade försvinna. (Nu har dom dykt upp.)


Först ut en sjalbrosch. Det är länge sedan jag köpte den här stora säkerhetsnålen, men var det inte på Panduro så var det på Slöjddetaljer eller Symässan. Fem små ullpärlor, tre skalbaggar och några glaspärlor i grönt och ofärgat blev en bra kombination, tyckte jag. 


Här har jag först gjort en liten kula av rosa ull och sedan tovat på ett lager grön ull. Därefter skar jag upp kulorna med en brytkniv och sydde fast ”pistillerna”. Små metallringar och stift till montering finns på den flesta pysselaffärer. 


Och så ser den ut på plats! 

Dom andra pärlidéerna presenteras vid ett senare tillfälle. 

En saga (juli månads bidrag till Monthly Maker)

2012 var det en stor hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Allmänheten bjöds in att göra ett ”löv”, i valfri teknik, som sedan visades som en del av den utställningen, med namnet ”Ser du löven för alla träd?” Jag har återanvänt figurerna jag gjorde då men idag hittat på en helt ny historia till dem. Tyvärr är jag en dålig fotograf och ännu sämre redigerare, men skoj har jag haft. Månadens tema Saga var ett roligt men knepigt tema, men det ska inte vara lätt alla gånger. 

Sagan om trollet och spindeln som rymde.


– Nej, sa trollet, nu är jag trött på att sitta i det här förrådet!

– Ja, det är ju jättetråkigt här, sa spindeln. Tacka vet jag på utställningen, där fanns det massor av trevliga spindlar att prata med om nätterna. Både i träden och i hörnen på huset. Här verkar det ju bara finnas någon spindel i badrummet här bredvid ibland. 

– En del av de andra trollen där var faktiskt också trevliga, men dom verkar ha flyttat väldigt långt bort nu. Men jag har en idé: tänk om vi skulle ta och rymma? 

– Jättebra idé! Jag sitter inte fast så hårt, det ska nog gå att slita sig lös.

– Ja, mig har hon satt fast med bara tre spikar. Hoppas jag inte sliter sönder byxorna. 


– Lite läskigt det här ändå. Tänk om dom ser oss! 

– Äsch, sa spindeln. Kom nu bara. Dom där två sitter bara och glor på sina apparater. Något slags världsomspännande nät, som dom säger. Jag fattar inte ett dyft av det. 


– Åh så skönt med riktig sand under fötterna! 

– Ja-a. Men den här människan har då ingen ordning på sin terass, myrlejonhålor och gräs och ogräs. Usch! 

– Men jag hör hur det susar i träden där om hörnet. Kom nu! sa trollet. 


– Här vill jag bo. Det finns ju massor av hallon här som hon inte har plockat. Och jag är så hungrig!

– Nej, det här stället är alldeles för farligt, sa spindeln. Det kommer säkert en massa fåglar och vill hacka på oss om vi stannar här.  

– Ja om du säger det så. Men jag tänker i alla fall smyga tillbaks hit i natt och äta, vad du än säger. 

– Då får du allt se upp för alla katter som finns här! 


– Åh vilken härlig gammal tall! sa spindeln.

– Ja, den tar vi och klättrar upp i. Så kan vi sitta precis som förr och titta ner på alla som går förbi. 

– Säkert finns det någon trevlig spindel där uppe som kan berätta för oss om den här platsen.  

– Ja det tror jag nog. Men finns det något mer troll?