Kategoriarkiv: ullgarn

Färga med morotsblast igen

Att man kan färga ullgarn med morotsblast är nog inte så känt. Tidigare har jag färgat en sidensjal med blast från köpta morötter, och den fick en väldigt fin citrongul färgton. Det kan man se här. Nu har jag provat med blast från mitt eget trädgårdsland.

Här kommer en annan bild också som är lite tydligare.

Jag har gjort enligt standard: kokat blasten en timme, silat, sjudit garnet en timme. Garnet var betat med alun enbart. Längst ner ligger härvan med den lite orent gula grundfärgen som kom i första badet. Mitthärvan har legat i byklut knappt 20 minuter och den översta gröna i kopparvatten samma tid. Det är ju inte alls samma gula ton som på sjalen, men det är säkert skillnad på olika morotssorter. Den jag har i landet nu är en sommarmorot som heter ‘Nanties’, tror jag.

Färga med rölleka

Gräsmattan ser inget vidare ut denna sommar, gula ytor blandat med ogräs. En av de växter som trivs ypperligt i torkan är röllekan. Eftersom den anges som färgande måste jag ju prova den!

På bilden nedan syns färgerna lite bättre.

Jag har gjort alldels som man brukar: plockat och klippt växten, men inte rötterna, kokat en timme, silat, sjudit garnproverna en timme. Det var ingen större överraskning att det blev gult. Härvan till vänster är alunbetad, den i mitten betad med rabarberblad, den till höger alunbetad med ett efterbad i kopparvatten.

Nu vet vi det.

Textilmuseum Tant Vanja

Om en är en textilintresserad kvinna som genom sitt arbete träffar äldre människor som berättar om livet förr, kanske en så småningom bygger upp en samling av föremål. Och efter sin pension kanske man fortfarande har mycket ork kvar och vill visa sina saker för andra. Ja, då bygger man ett litet textilmuseum i sitt eget hem. Det har Kerstin Lindebäck i Dals Rostock gjort. Jag hade annat ärende i där i orten så tiden var inte tillräckligt utmätt för att jag skulle kunna grotta ner mig ordentligt i hennes samling. Men ni som råkar ha vägarna förbi bör inte missa att stanna till.

Här kommer lite inspiration för yllebroderi. Denna duk är sydd av Karen Oline Edvardsen runt 1865. Bottentyget är grovt ylletyg i några olika kvaliteer. De olika rutorna är på sina ställen hopskarvade av flera bitar. Blommorna är diktade i fri fantasi, sydda med färgat yllebrodergarn.

Och ett annat exempel på yllebroderi. Jag gissar att det har varit en kudde med kavelfrans runt kanten.

Kanske man har härligt svartröda stockrosor i trädgården? Då kan man prova att färga med dem, eller hur?

Och om man råkar på sådana tygbitar som tjänat som stoppning mellan stockarna i ett gammalt hus, då måste man väl ta vara på dem?

Detta lilla museum är en liten pärla i sitt slag. På hemsidan med den kaxiga adressen Textilmuseum.se kan man läsa mer om utvalda textilier, hur museet kom till och öppettider.

Lätt och svår stickning

Den runda filten tuffar på.

Nu är jag uppe i 16 x 33 maskor, så det tar sin lilla tid att ta sig runt ett varv. Särskilt som jag inte är någon snabbstickare. Ett mönstervarv med prickar tar en långfilm just nu. Och då blir inte alla prickarna rätt, men dom får vara lite hipp som happ faktiskt. Tre nystan av det grå har jag kvar, så jag får vara förtänksam mot slutet så det räcker till bården. Varmt och gott är det redan…

Som omväxling till filten började jag på en länge efterlängtad Siri.

Jag har haft ögona på det här mönstret länge, och nu slog jag till! Men det är inte konversationsvänligt, om man säger så. I alla fall inte förrän jag är klar med oket, som är det man ser på bilden. Den stickas alltså från halsen neråt. Och det är korsningar hit och dit eller ökningar på varje varv på rätsidan. Avigsidan är gudskelov bara aviga maskor. Jag fick börja om två gånger innan jag fick alla rätt. Det är spännande hela tiden, särskilt som jag stickar i ett annat garn än det föreslagna. Även om stickfastheten stämmer, kan det ju visa sig bli fel storlek mot slutet. Jag håller tummarna, fast inte samtidigt som jag stickar.