Kategoriarkiv: fiber art

Korgutställning – exhibition on baskets

Abstract in English below.

Österåkers konsthall strax norr om Åkersberga visar en utställning om korgar i sommar, 13 juni till 16 augusti. Det är öppet torsd – sönd 12 – 16, och det finns ett fint kafe där och en vacker trädgård dessutom, samt en hantverksbutik och en antikhandel. Korgutställningen är gjord av hemslöjdskonsulenterna i Stockholms län, men det är minsann inte bara svenska korgar som visas, och inte heller bara traditionella. Här kommer ett axplock.



Skira korgar av metall i förgrunden.
Baskets from metal wire.


Knypplade korgar. Dom kan man ha rosenblad i t ex?
Baskets made by bobbin lace-method. For rose petals maybe?


Ståltråd omvirat med snören.
Metal wire covered with string.


Ullkorg.
Basket for wool.


Korg med krusiduller.
Basket with frills and turns.


Korgar med spännande utsida, bananblad tror jag.
Baskets with an outer surface made from banana leaves, I think.


I andra huset.


Korg av näver fodrad med bomullstyg.
Made from birch bark with cotton fabric inside.


Korg med historia.
Basket, once used when making cheese.

A short rewiew on an exhibition on baskets, held at an art center/café/garden just outside Stockholm, in Åkersberga. If you have the possibility to go there, it’s open June 13 to August 16, thursdays to sundays, 12-16.

Trådar – Threads – i Norrtälje

This text tells about an exhibition at Norrtälje Konsthall, now closed.

Nu är utställningen Threads i Norrtälje nerplockad och konsthallen stängd tills vidare, men jag tog mig dit den sista dagen för att se. Det verkar vara enda sättet för mig att komma mig iväg till utställningar, att vänta till sista dagen. Det var fyra sins emellan väldigt olika konstnärer, i en ganska liten men mycket intressant utställning. Norrtälje konsthall är byggt intill berget där förra tändkulemotorfabriken Pythagoras, numera museetmed samma namn, ligger. Men om man hårdrar det hela kan man kalla konsthallen för ett trapphus upp på berget med några vidhäftande utställningssalar.

Det vi tittade på först var Leyun Wangs skira arbeten. I ett mörkt rum var det iordningställt med glasskåp med inbyggd belysning, och där låg de vackra blomliknande verken av sidenorganza, färgade med reservagemetoden. De lyste i sina skåp eller svävade bort. Trots mörkret i rummet blev man liksom lyft av verkens lätthet och skönhet. Titel: En maskros avbryter fjärilens dröm.


I ett annat rum hängde verket Växlande molnighet: ett moln av små tygbitar hängande i glänsande trådar.



Britta Marakatt-Labba visade ett flertal verk, både broderier och tryck med hennes broderier som förlaga. Verket Kråkorna har jag sett förr, men jag tycker fortfarande hennes framställning av maktfullkomligt övergrepp är något av det bästa som gjorts. De kraxande kråkorna som hotande flyger in över samernas möte och sedan, förvandlade till poliser, marscherar upp för att bryta samlingen.


En annan tavla, Mot sommarbeteslandet, visar hur renarna flyttar, när de simmande tar sig över ett vatten.


Den tredje konstnären var Linnéa Sjöberg, som fyllde en av salarna med stora, svårfotograferade verk. Materialet i flera av verken var trasor, något som jag för min del helt bejakar. Alla hennes verk hade dessutom infogningar av olika föremål. Konstnären bor numera i Berlin och verkar på den internationella konstscenen. Verket nedan heter Clear-headed expanded into a treated form.


Längs en vägg hängde ett flertal Portraits of Unknown Women. En metallbåge utgjorde fäste för ett smyckeliknande assemblage, en sammanfogning av olika osannolika objekt som kunde berätta om bärarens personlighet. Inte förrän långt efteråt fattade jag att bågen var en sådan som används i bygelbehåar!


Ayedin Ronaghi visade tre verk som tillsammans hette The Gathering. Han har använt sig av gamla handvävda mattor, som han sprättat upp och dekonstruerat. De visades tillsammans med en text som berättade om en skrämmande och hotfull situation, och gjorde starkt intryck.

Mattornas Märta

Abstract in English below.

På Kungliga slottet i Stockholm visas en jubileumsutställning från MMF AB, som nu har funnits i 100 år. Utställningen fokuserar på de mattor som producerats till den kungliga familjen och till andra offentliga miljöer. Men den berättar också om Märta Måås Fjetterström själv, hennes liv och konstnärliga gärning. Den står ända till den 19/4 så missa inte den!

Märta föddes 1873. Fadern var präst och fick en tjänst i Vadstena när Märta var liten, så det var i den staden hon växte upp. Hon hade turen att födas i en familj där man kunde tänka sig att utbilda även döttrarna. Eftersom hon visade konstnärlig talang fick hon fara till Stockholm och gå utbildning till teckningslärare och mönsterritare 1890-95. Så småningom kom hon i Skåne i kontakt med en av hemslöjdsrörelsens stora, Lilli Zickerman, och idén om en egen ateljé med anställda väverskor uppstod. När hon grundade MMF AB 1919 var hon på det klara med att det var mattor och andra större textila verk för hem och offentlig miljö hon ville formge. Detta arbetade hon med hela livet fram till sin död 1941. Men verkstaden lever vidare och producerar fortsatt mattor av hög kvalitet, både efter Märtas egna kartonger och andra formgivares.


Redan i trappen upp till Rikssalen, där utställningen hänger, visas denna stora matta, som är en tidig komposition, vävd innan ateljén i Båstad startades. Den är också ett exempel på vad som till största delen inspirerade Märtas formgivning, den natur som omgav henne. Denna heter Hästbete och är formgiven 1915, vävd i flossa.


Man får gå trappa upp och trappa ner och genom Ordenssalar för att komma till Rikssalen. Det första som fångade min blick var denna enorma matta, den största som vävts på MMF AB. Den heter Vita spetsporten och är en nutida bearbetning av ett mönster komponerat 1934. Bettan på Storholmen har faktiskt ett exemplar som hon kan borra ner tårna i!


Det var rätt så svårfotograferat. De flesta mattorna hängde som i lager framför varandra, och belysningen orsakade ett släpljus som gav konstiga skuggor och tokigt intryck av ytans struktur. Den här mattan, Svarta trädgårdsmattan (1923, flossa), förklarar mina problem. Klicka upp bilden så blir den tydligare!  Men det är bara fotot som är knepigt. I verkligheten är mattan väldigt vacker och med rätta ett omtyckt mönster, uppvävt till flera kunder.


Så här såg det ut i de flesta montrarna. Men å andra sidan: hur ska man annars göra med ett begränsat utrymme där man vill visa så mycket som möjligt? I bakgrunden har vi Korgmattan (1936), framför den draperiet Perugia (1937) och på golvet Vita Rutmattan (1933). Mattorna är vävda i rölakansteknik. I rutmattan ser vi också exempel på de grundfärger som togs fram i samarbete med Klippans yllefabrik, som spann och färgade de garner Märta ville ha. Nuförtiden har man en egen färgningsavdelning i ateljén.


Här har vi mattan Blå plump vävd i rölakan (1937) och draperiet Vildhästen (1933) vävd med inplocksteknik. Blå plump visades bl a vid World Fair i New York 1939. Eftersom Märta etablerade samarbete med ett flertal framgångsrika arkitekter och inredare, fick hon prestigefyllda uppdrag som ledde vidare till inredningar och utställningar i både Europa och Staterna.


Även om Märta trivdes utmärkt bra vid sitt arbetsbord ovanför ateljén, och utsikten över den natur som var hennes främsta inspirationskälla, tyckte hon också om att resa och få ny inspiration av det.


Den här mattan heter Tornet (1931, flossa) och är inspirerad av skyskraporna i New York. Tack vare Carl Malmsten, som fått uppdraget att inreda ett antal rumssviter på lyxhotellet Waldorf Astoria, fick Märta i uppdrag att förse dessa sviter med mattor. Själv tycker jag denna matta har en mycket intressant komposition, utan egentlig mittpunkt i motivet och med en fint varierad bård.


Här ser vi mattan Slottet (1927) vävd i flossa och draperiet Röda hästarna (1930) vävt i gobelängteknik. På golver ligger Korna (1930), rölakan. Om man tittar lite närmare på hästarna kan man tydligt se inspirationen från de folkliga skånska yllevävnaderna. Men tittar man på Slottet undrar man om det finns en föraning om Mario Bros alla figurer!



En av de tidigaste vävnaderna  Märta formgav är min favorit alla katagorier, Enhörningen. Den visades också men bakom glas och omöjlig att ta en bild av. Men denna, Hjortskogen, (osäkert tillkomstår) är i samma stil, även den vävd i gobelängteknik. Hur många hjortar ser du?


Det är inte bara de stora kompositionerna som imponerar utan även detaljerna. Här kommer en bild från en bård, där hjortens och kidets snabba lopp återges med tydlig känsla av fart.


Det presenteras 57 verk av Märta på utställningen, så det jag skrivit om här är bara en bråkdel. En annan person fastnar säkert för helt andra verk. Tveka inte, gå och se!

The Royal Castle in Stockholm is currently hosting an exhibition on the works of Märta Måås Fjetterström. She lived 1873-1941 and was the founder of the weaving company MMF AB, this year celebrating 100 years of success. Her carpets are stilled asked for, and of course also those designed by designers who followed her as directors of the company. If you have the possibility to visit this show, don’t miss it. It’s open till April 19. And there’s a very informative catalogue in English available.

Ett sommarminne

Abstract in English below.

I somras besökte jag Matsgården i Östbjörka by utanför Rättvik. Det är en fin gammal gård, som är öppen och visas på sommaren, men man måste kolla upp öppettiderna ordentligt. De brukar dessutom ha kortare temautställningar, olika varje sommar. Denna gång var det Per Backman som ställde ut sina halmkronor. Han är konstnär med halmkronor som sitt medium och jobbar i Leksands kulturförvaltning på halvtid för sin försörjning. Som det så ofta måste vara dessvärre.

Kronorna visades i ett oinrett vindsrum på övre plan, och som de sköra konstverk de är hängde de högt och lite svårfotograferat. Jag har gjort så gott jag kunnat. De kommer här i ett bildsvep. Förutom halm och garn har Backman använt ägg, ulltussar, papper och kläde i sina luftiga skulpturer. Han lägger också tankemöda på att konstruera nya geometriska figurer att arbeta efter.




Last summer I visited an old farm in Rättvik, nowadays functioning as an open air museum. They usually also show additional exhibitions, and this year the straw artist Per Backman was invited to show his objects. He follows an old tradition of making straw decorations hangning from the roof at festive occasions, used in rural environments in Scandinavia and also, I think, in other parts of Europe. He has developed the technique though, and added further elements and shapes of design.