Kategoriarkiv: vävning

Väv 2017, del 3

Växjö Konsthall hade tagit upp temat med vävning och visade utställningen Trådvandringar/Threadways. Det var flera konstnärer som ställde ut. En av dem var Reiko Sudo, som driver företaget Nuno i Japan. Det företaget är känt för sina extraordinära tyger, och det visades några exempel på både mässan och konsthallen. Det här svart/vita tyget består av många små tyglappar av silke fastsydda med maskin på ett tunnt undertyg.

I konsthallen visades också dessa vackra ”rockar” (tror jag) designade av Mylla Ek. Själv tycker jag de har en tydlig japansk touche.

Där hängde också ett par av Rita Parniczkys ”skelettvävar”. Hon jobbar med att få fram ungefär samma uttryck som ett röntgenfoto, därav namnet. Riktigt hur de är gjorda har jag inte förstått, men vackert skimrande är det.

Det var inte allt från konsthallen eller mässan, inte än!

Länkar:
Reiko Sudo och nunotyger
Mylla Ek
Rita Parniczky

Väv 2017, del 2

Ett av de föredrag jag lyssnade på hölls av Monica Hallén, trasmattsspecialisten. Hon ställde ut en gammal alnamatta tillsammans med en nyvävd kudde i slarvtjällsteknik. Mycket inspirerande för mig, föredraget, boken och föremålen.

Där bredvid hängde den här läckra lilla saken vävd av Pia Eldin-Lindstén. Jag gillar när själva monteringen är gjord med en tanke och en tvist som i det här fallet: guldblad på en ruff träplatta och ett mellanrum mellan plattan och väven. Läckert som sagt!

Den estniska textilkonstnären och uppfinnaren Kadi Pajupuu har tänkt ut en vävsked där rören är flyttbara i grupper, så att varpens täthet kan varieras under vävningens gång. RailReed heter den. På bilden ser man både skeden och i bakgrunden ett gardintyg där ränderna manipulerats.

Tänk på att bilderna är klickbara.
Det kommer mera!

Länkar:
Pia Eldin-Lindstén
Kadi Pajupuu
Det ser inte ut som om Monica Hallén har någon hemsida.

Väv 2017, del 1

Ja, så har det då varit vävmässa igen, denna gång i Växjö. Ett fantastiskt arrangemang som anordnas av Svenska Vävrådet vart tredje år i olika städer runt om i landet. Det är nu 30 år sedan första gången. Här får man inspiration, köper garn, verktyg och böcker, träffar gamla bekanta och gör nya bekantskaper. Nu när den är slut är det bara att se fram mot nästa, var den nu kan bli.

Även Växjö stad präglades av mässan. Förutom alla kvinnor av olika nationaliteter: japanskor, danskor, norskor, finskor, isländskor, engelskor, amerikanskor, en massa småländskor och andra svenskor, var det affischer och utställningar över hela stan och fullbelagda hotell. Ett antal män fanns det också, givetvis. En förvånad busschafför undrade om det var PRO-möte i mässhallen… men annars var det många yngre deltagare också. Mitt på Storgatan låg en 328 meter lång trasmatta, vävd av olika deltagare i vävstugor i Kronobergs län. Tidigt på torsdagmorgonen rullades mattorna ut och fogades ihop och fick sedan ligga där i regn och rusk. En trasmatta tål ju sånt, till viss del. Efter utställningen rullades mattorna ihop och donerades till Erikshjälpen.

Trafikanterna i Växjö hade lite olika strategi inför denna annorlunda gatubeläggning. En hel del brydde sig inte förstås. Andra tog ett stort kliv över mattan och lyfte cykeln för att inte förstöra. Jag såg ett gäng unga män som böjde sig ner och försiktigt ryckte i slarvtjället. Viss förundran tror jag allt att mattan skapade, och gjorde vävning som teknik mer synlig.

Det hålls ett antal seminarier i samband med mässan, och de inbjudna konstnärerna får ställa ut verk i en särskild del av mässhallen. Här nedan presenteras en del av dessa.

Matilda Dominique har grävt sig ner på djupet i våffelvävstekniken. Den kan användas till mer än handdukar, om man säger så. Hon är inte färdig med den än för övrigt. På mässan visades denna stora väv av grovt ullgarn samt ett antal andra provvävar.

En annan väverska som jobbar i det stora formatet med grovt ullgarn är norskan Brita Been. Hon visade denna väggbonad som gick från golv till tak med ett mönster som åtminstone jag tycker är inspirerat av de ”flygande moln” som finns i traditionella kinesiska vävnader. Det är intressant med sådana korsbefruktningar. Vackert och imponerande är det också.

Det kommer mera!

Länkar:
Svenska Vävrådet
Matilda Dominique
Brita Been

Annorlunda mattor

På Textilmueet i Borås ställer en av de mest intressanta fiberkonstnärerna i världen ut i sommar. Det var alldeles nödvändigt att jag fick se det, kände jag, så det blev en dagsutflykt med bilen. 87 mil på en dag!

Det är Faig Ahmed från Azerbajdzjan, uppvuxen med den inhemska matt-traditionen, som han omvandlar på det mest häpnadsväckande sätt till mattor man inte kunde drömma om: upplösta i former och färger.

Vi vet ju alla ungefär hur en ”orientalisk” matta ser ut. Men så här?

Eller såhär?

Ränder på rymmen.

En matta där mittpartiets dekorelement ligger nere i luggen och ändrar färg med den skiftande belysningen.

Det jag sett tidigare i tidskriften Selvedge var mattor av den här typen, där färgerna får bryta sig ut och bilda egna figurer.

Mitt i rummet stod en platsspecifik installation. En matta av traditionell typ, där de olika delarna i kompositionen skickats iväg på egna varpstigar för att sedan återförenas. Svårt att förklara, måste ses.

Det fanns mer än så att se. Bland annat en film som visar hur Faig Ahmed tänker och skissar, filosofiska funderingar om enskilda dekorelement som finns i folkkonsten över hela världen, besök i ateljén där mattorna tillverkas m.m. Där fanns en video som inte kan beskrivas, den måste ses! Utställningen hade också ljudinstallationer av Jens Patrik Svensson. I slutet av katalogen kommer förklaringen till utställningens titel: Ekvation. Där finns nämligen ekvationer där x och y står för konst och vetenskap. De kan inte gå riktigt jämnt upp eftersom vetenskapen saknar metafysiken.

Ja sen var det ju resten av Textilmuseum också. Åk dit och se själva, säger jag!