Kategoriarkiv: fiber art

Ett sommarminne

Abstract in English below.

I somras besökte jag Matsgården i Östbjörka by utanför Rättvik. Det är en fin gammal gård, som är öppen och visas på sommaren, men man måste kolla upp öppettiderna ordentligt. De brukar dessutom ha kortare temautställningar, olika varje sommar. Denna gång var det Per Backman som ställde ut sina halmkronor. Han är konstnär med halmkronor som sitt medium och jobbar i Leksands kulturförvaltning på halvtid för sin försörjning. Som det så ofta måste vara dessvärre.

Kronorna visades i ett oinrett vindsrum på övre plan, och som de sköra konstverk de är hängde de högt och lite svårfotograferat. Jag har gjort så gott jag kunnat. De kommer här i ett bildsvep. Förutom halm och garn har Backman använt ägg, ulltussar, papper och kläde i sina luftiga skulpturer. Han lägger också tankemöda på att konstruera nya geometriska figurer att arbeta efter.




Last summer I visited an old farm in Rättvik, nowadays functioning as an open air museum. They usually also show additional exhibitions, and this year the straw artist Per Backman was invited to show his objects. He follows an old tradition of making straw decorations hangning from the roof at festive occasions, used in rural environments in Scandinavia and also, I think, in other parts of Europe. He has developed the technique though, and added further elements and shapes of design.

Pilgrimstapeten

Abstract in English below.

Vi gjorde en tur i Värmland, lilla gubben och jag, förra veckan. Det var jag som stod för planering och resväg, och en av de viktigaste stationerna var Utmarksmuseet i Ransby med sin Pilgrimstapet. Den har ju visats i Stockholm på Medeltidsmuseet, men av någon outgrundlig anledning kom jag inte iväg och såg den då. Å andra sidan fick jag ju nu en stor dos Värmland på köpet.

1995 samlades ett antal arbetslösa kvinnor från norra Värmland och Solör i Norge för att försöka genomföra ett stort projekt, ett broderi inspirerat av Bayeux-tapeten. (Den får ni googla på, om ni inte känner till den. Men den har jag också sett.) Projektledare var Gunnar Svensson. I museet visas en film med de som arbetat med broderiet, och de berättar om sin tveksamhet inför påhittet och osäkerhet inför de tekniska utmaningarna. De kom dock igång och resultatet är verkligen storartat! Arbetet pågick i två år, och de som broderade heter: Lena Andersson, Siv Andersson, Ingrid Berhardsson, Susanne Björklund, Inger Christensson, Gun-Britt Jacobsson, Venche Karlsson, Camilla Liljegren, Helene Nilsson, Ragnhild Martinsson,  Jorunn Palmqvist, Susanne Persson, Ellen Smalberget, Clarie-Ann Stigsdotter, Ann-Sofie Sätherberg. En del av dessa var mer ”gästbrodöser” och andra arbetade med projektet hela tiden.

Bayeux-tapeten broderades för att skildra förhistorien till slaget vid Hastings 1066, själva slaget och en del av efterhändelserna. Den är 70 meter lång ungefär, broderad på linne med ullgarn i många färger. Den är mirakulöst bevarad sedan tidig medeltid och visas i ett specialmuseum, som jag varmt rekommenderar ett besök till. Fast det ligger ju i Frankrike förstås.

Jag fick inte klart för mig om idén till Pilgrimstapten var enbart Gunnar Svenssons och inte heller hur han kom på den. Men i alla fall, förslaget var att göra ett broderi som berättade om den pilgrimsled som för länge sedan gick från Vänern till Nidaros, nvarande Trondheim i Norge. Den kyrkan är ju helgad åt S:t Olov, ett av de viktigaste helgonen i Norden. Leden användes då i flera hundra år, så länge Sverige och Norge var katolskt, och påverkade landskapet utefter vägen oerhört hela tiden, med kyrkobyggen, härbergen, kulturella impulser och så vidare. Och Bayeux-tapeten fick vara förlaga i rätt hög grad när det gällde materialval, tekniker och disposition av ytan. Brodöserna kände ju knappt till den, men det verkar allt som om dom rätt snart fick häng på tanken. Och det är ju så att görande är ett effektivt lärande.

Pilgrimstapeten har fått ett eget fint hus i Utmarksmuseet, visas uppsatt i bekväm ögonhöjd och förhoppningsfullt med skonsam belysning. Den är upplagd i geografisk ordning, börjar i Hammarö vid Vänern och slutar i Trondheim. Under vägen får vi se vyer från både nu och då, med större motiv i mitten och mindre, kompletterande motiv i händelseband upptill och nertill. Den är 40 meter lång, så det är ju inte möjligt för mig att visa foton på hela. Den var också ganska svårfotograferad, med ojämn belysning och reflekterande strålkastare.


Först en bild på själva museet inuti. Snyggt gjort tycker jag. Tänk nu på att ni kan klicka upp bilderna i storlek!


Mina bilder ligger också i geografisk ordning, men som sagt, det är massor av motiv som jag inte kunde fota.


Kyrkan i Ekshärad och små bilder som bl a syftar på de stora spelmansstämmor som hålls där.


Här har vi kanske ett självporträtt av en brodös. Annars förekom de mest som initialer här och där.


Primstaven, bevarad i en norsk kyrka, dateras från 1585 och är en slags kalender över årets helgondagar.




Suverän bild av ett par i en skåpsäng.


På Bayeux-tapeten finns en bild av en komet. Så det var helt logiskt att Hale Bopp, som visade sig för oss under de här åren, fick komma med här.


En av dessa resoluta men anonyma kvinnor historien inte berättar om.


Slutmålet, Nidarosdomen, numera katedralen i Trondheim. Här i biskopsgården invigdes tapeten i närvaro av kung Harald V. Får väl bli ett utflyktsmål nästa sommar kanske?

Och tack till er som hängde med till slutet!

This blog post tells about a visit to Utmarksmuseet, situated in the north of the county Värmland in Sweden. Here you can see The Pilgrim Tapestry, embroidered by women as a project against unemployment there and in Norway, in the years 1995-1997.  It is inspired by The Bayeux Tapestry, as is clearly seen, but this one tells the story of the pilgrim’s way from the lake of Vänern in Sweden to the cathedral of Trondheim in Norvey. The pilgrims followed the river Klarälven and had a large impact on the people, the landscape and the culture for several hundred years, as long as Sweden was a catholic country.

Sticksommar i Åkersberga

Abstract in English below.

Halsduksvimpeln var hissad i topp i lördags på Länsmansgården i Åkersberga!


Där var det nämligen vernissage på den utställning som nu ska stå nästan hela sommaren till 4 augusti. Den består noga taget av fyra olika utställningar. Jag var där i lördags så här kommer lite info om vad som skedde.

Länsmansgården består av ett stort riktigt gammalt hus, en konsthall, ett bra café och en vacker trädgård. Det finns dessutom hantverksförsäljning och en liten antikaffär. Man får ta sig till Åkersberga station och sedan en Norrtäljebuss, t ex 621 till hållplats Kantarellvägen. Utställningarna finns i både konsthallen och gamla huset.

I gamla huset finns den fantastiska utställningen om marknadsvantarna från Jokkmokk och Jukkasjärvi som Erika Nordvall Falk samlat material till och sedan gjort utställning om. På lördagen var hon också där och hade kurs. Jag fick tillfälle att höra henne presentera sin utställning.


Stickning är lite förbisedd som sameslöjd. Ändå har den utövats sedan minst 1600-talet, enligt pålitliga skriftliga källor. Den har av naturliga skäl varit en viktig beståndsdel i dräkten, både till vardags och fint. Det fanns inte så många regler och måsten i mönsterbildningen, men det går att urskilja vissa regionala särdrag. De flesta insamlade vantarna satt bakom glas av förklarliga skäl, så de blev svåra att fotografera. Men jag har ett foto av en vacker vardagsvante, som man vet stickades av Skajdde-Maria. Hon var en av de skickliga stickerskor som utvecklade en personlig stil. En vardagsvante ska vara så utformad att det går lätt att snabbt slänga av sig den vid behov, och som yttre skydd har den en sydd skinnvante.

Man utlyste en tävling i samband med att informationen om alla stickutställningarna gick ut, och resultaten av den visas på två stora skärmar i det som en gång var köket i det stora huset, det rum som nu används till bl a stickkaféer. Det var många fina vantar men här visar jag bara en skärm, där man i mitten kan se det vinnande paret.


Det finns i Åkersberga en stickgrupp som specialiserat sig på stickning av den typ som görs på Shetlandsöarna, och de hade också utställning i stora huset. Men mina foton av den blev inget bra.

I konsthallen visades stickat av olika förmänliga designers och konstnärer. Vad sägs om Ivar Asplund, Anna Bauer, Katarina Brieditis, Agnes Eriksson, Bara Jonsdottir, Linn Karlsson, Erica Laurell, Elsebeth Lavold, Johanne Ländin, Ylva Vamborg, Freja Willborg och Erika Åberg? Inte heller här blev mina fotografiska mödor särskilt framgångsrika, men några bilder ska jag visa.

Freja Willborg använde både ull och bomull i sin tröja för att få den önskade fläckiga ytan.


Katarina Brieditis visade en stortröja som var stickad på snedden och dessutom arbetad med både broderi och maskstygn, åtminstone tyckte jag det såg så ut.


Erica Laurell använder flera olika tekniker i sitt skapande. Förutom stickade ytor och figurer förekommer både broderi och applikation.


Länsmansgården är öppen torsd-sönd 12:00-16:00, och utställningarna står alltså t o m 4 augusti. Det hålls också en del kurser i samband med detta. Kolla på www.osterakerskonsthall.se

This blog post is about an exhibition on knitting during this summer at Länsmansgården in Åkersberga, in the northern outskirts of Stockholm.

En annorlunda världskarta

Abstract in English below.

På HV:s galleri på Djurgården i Stockholm visas just nu Katarina Evans stora broderi Outforskade vatten. Det är utfört på tyll i många olika stygn och är en slags inverterad världskarta. På samma utställning kan man se arbeten av några av hennes elever på skolan, Katarinas arbetsprover inför det stora arbetet samt broderier gjorda av kvinnorna på Livstycket i Tensta. Alla arbeten är variationer på temana tyllbroderi-vatten-fiskar. Där finns också ett fristående arbete i spetssöm.

Katarina Evans kan man följa på Instagram, och där har man kunnat få små sneak peaks av det som nu visas i sin helhet. Det var verkligen fantastiskt att få se något som man inte alls hade kunnat föreställa sig vad det skulle bli.


Också hängningen med skuggbilden var effektfull.

Det var lite ovant och främmande att se kontinenterna framställda som typ tomma hål.



Lite gissningstävling blev det ibland.

Utställningen står bara till 11 maj så det gäller att rappa på. Vi får verkligen hoppas att det här vackra och imponerande verket kan visas fler gånger på andra ställen.

At HV Gallery in Stockholm there is a time-limited exhibition of Katarina Evans great work Unchartered Waters. An excellent use of tulle embroidery showing an inverted world map.