Kategoriarkiv: halsduk

Mindre lyckad färgning med vau

Ja men hej. Jag lever fortfarande faktiskt. Det har dock varit lite si och så med blogglusten. Tycker ni det är värt att jag håller på med bloggen förresten? Sluta färga har jag dock ingen lust med. 

Och så hade jag uppdaterat min WordPress så jag tassade i helt okända marker. Det såg inte ut som jag är van vid. ”Block”? Naturligtvis gick det åt skogen. Snälla dottern som är min datasupport tog fram den gamla versionen av WordPress så jag kunde göra som jag brukar för att kunna färdigställa detta inlägg. Men förmodligen måste jag lära mig den nya versionen för att kunna fortsätta blogga. Så vi får se hur, om och när det kan bli. 

I alla fall. I våras när jag rensade landen från alla små och stora plantor av vau som kommit upp där dom inte skulle växa, tog jag reda på dom och lade dom på en sidensjal, tidigare alunbetad. Har man en gång odlat vau är det svårt att bli av med den ska jag säga.



Som ni ser är det stort och smått om vartannat, och rötter och jord fick också komma med. Det är halva sjalen som visas. Den andra sjalhalvan veks över och så rullade jag ihop allt och lade i en bytta som ställdes på den soliga terassen i en vecka ungefär tror jag. I samma bad lades också en remsa av tunt sidentyg med inlindade blad av vau. Så här blev det.

Sjalen blev flammigt gul och det var ju väntat. Av jorden och rötterna blev det inget spår. Den konstiga gröna figuren är ett misslyckat försök att göra en hapa-zome, ett avtryck av ett vejdeblad. Det var alldeles för saftigt till det tunna tyget och blev bara kladdigt tyvärr. Den tunna sidenremsan gjorde jag ett halsband av. Jag sydde den till ett rör, trädde i träkulor och gjorde knutar av tyget mellan pärlorna. Sidenremsan var drygt 1, 15 m lång och träkulorna 10 mm i diameter, om ni skulle få lust att göra något liknande. Om man inte gör knutar utan sätter något annat mellan pärlorna kan man få till ett längre halsband. 

Av detta har jag lärt att vau färgar bra även som pytteliten. Och att det är mindre bra att göra hapa-zome på tunna tyger. 

Afrikanska tyger

I affären Just Afrika som ligger på Södermalmstorg 4, bredvid Konsthantverkarna, har de just nu en utställning med ’bogolanfini’. Det är en särskild sorts tyger från Mali i Afrika. De är, om de är riktigt riktiga, s a s, handspunna, handvävda bomullstyger färgade på ett speciellt sätt. Jag har bara sett de tygerna i böcker förut men blev alldeles tagen av mönstren och färgerna då. Utställningen står till slutet av november.

Det visas en liten film där man får se hur kvinnorna spinner bomull med stödd slända, hur männen väver med en enkel vävstol och hur längderna sedan sys ihop. Det visas också hur man färgar, men alldeles för kort och översiktligt för att jag skulle bli riktigt nöjd.

Tyget betas med en växt av något slag som ger det en gul ton. Därefter stryker man på en särskild lera i mönster och lägger tyget att torka i solen. Då blir det en reaktion mellan betmedlet och leran (antagligen något mineral i leran) som gör att tyget blir svart. Andra växter (leror?) kan användas för att få de bruna tonerna. Dessa tyger kallas också ’mud cloth’, vilket är en översättning av bogolan, om jag förstått rätt. Tillägget -fini syftar på de speciella små mönster som målas på det svarta tyget med en pinne, eller en tandborste nuförtiden. Det är en särskild färg som sedan gör att de vita mönsterfigurerna bleks fram i solen. Kunskapen om just den här sista delen av mönstringen börjar dö ut bland utövarna.

Det finns en medvetenhet om att de här så speciella tygerna och mönstren lever farligt, och det finns konstnärer och skolor som försöker hålla liv i kunskaperna. Bland annat Le Ndomo som är ett center för arbetslösa ungdomar. Därifrån kommer halsduken jag unnade mig. Jag tyckte om det här stjärnhimmelsliknande mönstret, och jag ser att den är gjord av handspunnet och handvävt tyg.

Dessutom är det här premiär för min första selfie…

Flera färgningsexperiment

Jag fick en fasligt fin bukett för några veckor sedan, men skadad som jag är tänkte jag genast på om man skulle kunna färga med några blommorna i den, mörkröda dubbla anemoner och en gulgrön sort som jag inte vet vad den heter. Lyckades dock i alla fall hålla mig tills de vissnat lite. De torkade blommorna strödde jag sedan ut på ena hälften av en våt sidensjal. Sjalen var betad med alun och vinsten enligt anvisningar från boken Färgsvampar och svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund. 

  
Så vek jag ihop sjalen till fjärdedelsrutor, kavlade till den så den inte skulle vara så bucklig och la den i ett durkslag, som hängde i en kastrull över kokande vatten. Den fick ångas i 1 timme, med vändning efter halva tiden. Därefter lade jag den i press över natten. När jag hade sköljt bort växtresterna och torkat sjalen såg den ut så här:  

  Fin i och för sig men lite blek. Så jag slog upp lite lut i en skål och lade i den. Effekten var ögonblicklig, men jag bearbetade den ändå någon minut i två omgångar. När jag hade sköljt bort luten och torkat den såg den ut så här: 

  
Det gula hade blivit starkare i tonen och det rosa hade blivit grönt. 

Jag har också hackat lite rödkål och strött ut på en annan våt sjal, c:a centimeterstora bitar. Den sjalen rullade jag ihop till en liten rulle, stänkte på mer vatten och lade den in en plastpåse. Så fick den ligga på tvättbänken två dygn, men allt emellanåt fick den sig en omgång. Jag bankade på den, vred till den och tog till och med och daskade den i bänken riktigt ordentligt. Och på den behandlingen fick jag följande resultat:

  
Inte så pjåkigt faktiskt.

Kom just på att jag kanske ska ta och göra på samma sätt med den gulgröna? 

Men kolla!

Hey – look!
As shown in an earlier blogpost, I put some flower leaves on a silk scarf, made a tight roll and put it in water with some alum in a glass jar, then placed the jar in the sun 10 days. And this is the result. I’m happily surprised!

I ett tidigare inlägg har jag visat hur jag lagt blad av mörkröd stockros, blommor från kanadensiskt gullris och blad av skräppa på en sidenschal, rullat ihop den till en rulle och lagt i en glasburk. Sedan hällde jag på vatten med lite alun i och lät det stå, delvis i solen, 10 dagar ungefär. Så här blev det.

IMG_0799.JPG

Jag är glatt överraskad! Stockrosen blev alltså blå! Gullriset blev gult förstås och skräppan ingenting. Hur härdigt det sen är vete gudarna – förstås.

Härom dagen tog jag mig till ett ställe där det en gång funnits ett koloniområde. Nu ser det ut så här.

IMG_0795.JPG

Massor med förvildat kanadensiskt gullris. Ingen om brydde sig om en liten tant som gick och knipsade av blommor. En knapp halv papperskasse tog jag hem och kokade till färgsoppa.

IMG_0797.JPG

Det blev som ovan med alunbeta. Det grövre garnet är från Östergötlands spinneri, det tunnare är mitt gamla redgarn. Lustigt att olika ullsorter ger så olika ton på färgen.

This is wollen yarn died in a pot with Solidago canadensis, alum mordant.