Kategoriarkiv: bandvävning

Mer om band

Sommaren 2014 hade jag ett litet upprop om gamla band i samband med ett program på hembygdsgården i min hemsocken Ore i Dalarna. Det kom också några personer som visade sina gamla band för mig, och jag fick tillfälle att fotografera dem. Detta är ett av fotografierna. 

  
Nu har jag ägnat några dagar åt att ta fram mönster och provväva bandet med det plockade röda mönstret. Det har en mönsterfigur, den lilla ”krabban”, som inte är så vanlig i traditionen i Ore, kombinerat med motivet med vinklar och fyrkanter, som förekommer i flera varianter. Bandet har en tuskaftsbotten och inslag av ofärgat lingarn, samt plockade mönstertrådar och kanttrådar av olika kvalitéer ullgarn i rött, gult och grönt. Allt är handspunnet och hemfärgat. Det finns ingen uppgift om när bandet tillverkades, men mitten av 1800-talet är mest trolig. Till att börja med har jag koncentrerat mig på att analysera fram själva mönstret. Kvalitén i sig är nog nästan omöjlig att återskapa, i alla fall av en sådan spinningsamatör som jag. 

  

Själva mönsterrapporten var inte särskilt svår att ta fram, först med blyerts och sedan med färgpennor. Sedan gammalt vet jag hur banden är konstruerade vävtekniskt, och det fanns inget som tydde på någon annan lösning här. Mittenpartiets trådar är individuellt plockade både upp och ner, och de är varpade med två tuskaftstrådar emellan. Vid vävningen blir det alltså en slags ”falsk tuskaftsbotten”, där de nerplockade mönstertrådarna ger en svag markering i botten. 

  
En första provväv gav det här resultatet, som onekligen är väldigt olikt förebilden, även om mönsterfiguren är korrekt. Här visar sig problemet med skiljaktiga garnkvalitéer tydligt. De band som vävs idag har vanligtvis tunnare knyppeltråd i tuskaftsbotten, vilket naturligtvis skulle ge en tätare botten och också ge vinklarna en annan lutning. Samtidigt är det tunna knyppelgarnet så helt annorlunda i sin karaktär. Det är också möjligt att redskapet, i detta fall en bandstol, påverkar slutresultatet. Kanske det gamla bandet är vävt i bandgrind. Det ges ingen annan råd än att jag fortsätter med proverna. 

Band från Ore

Igår kväll satte jag upp och började väva ett band med mönstret taget från linningsbandet på en kjol till folkdräkten från Ore socken i Dalarna. Det är den socken jag kommer från. Kjolen finns på Dalarnas museum i Falun. 

  
Jag har ett projekt för mig själv att inventera och väva upp de bandmönster jag hittar. 

  
Lingarn 20/2 i varp och ett färöiskt ullgarn till det röda. Det här blir en ganska grov kvalite, så det blir nog ett prov med knyppelgarn 35/2 och ett tunnare ullgarn också. De bevarade banden är väldigt olika i kvalitéerna, så det är knepigt att välja garner. Och färgerna ska vi inte tala om!

Som ni ser blev det lite ludd i mönstret i avslutningen på den lilla ”krabban”. Är man inte uppmärksam vid mönstervändningarna, så man måste repa upp, blir det lätt så. Men det ingår i konceptet, så att säga. Man får räkna med att den första decimetern används till övning. 

Vackert vävredskap

Den här bandgrinden köpte jag på Skansens byalags höstmarknad i söndags.

IMG_0828.JPG

Den är tillverkad av mästersnickaren och mysfarbrorn Sören Rapp. Men om du får lust att äga en likadan, får du allt lov att vänta till nästa höst…

Ett annat nytt ”slöjdredskap” är den här boken:

IMG_0832.JPG

Gerillaslöjd av Frida Arnqvist Engström, utgiven på Hemslöjdens förlag. Hon driver också bloggen Kurbits, där hon bevakar vad som händer inom den svenska och utländska formgivningen och konsthantverket, med särskilt fokus på det nya, småskaliga, resurssnåla, nytänkande. I boken behandlar hon den hantverksrörelse som kan ges det övergripande beteckningen ”den handgjorda revolutionen” och presenterar flera av de olika tolkningar och utövare som finns där. Hon ger också förslag till egna övningar i ämnet. Gerillaslöjd är det namn som hon föreslår som svensk motsvarighet. Jag gillar den här boken och de värderingar den ger uttryck för. Det är fullt möjligt att tanten (undertecknad alltså) ger sig ut med en fröbomb eller lite garngraffiti.

Resan till Halland

Under Kristi flygar-helgen var jag på bussresa i Halland. På vägen dit besökte vi Äskhults by, som ligger i Kungsbacka kommun. Det är en gammal by med fyra gårdar på ursprunglig plats. Det äldsta huset är från 1600-talet. Jag kan varmt rekommendera ett besök. Fika har dom också. Jag tog inga exteriörbilder, men så här såg det ut inuti ett av husen.

20140602-202923.jpg

Och så en närbild på den fina listen med hallands-söm.

20140602-203038.jpg

En bandvävstol av det mer utstuderade slaget.

20140602-203137.jpg

Inne i ett annat hus, som används till kaffestuga och försäljningslokal, hade man satt upp en broderiutställning med gamla saker från skåp och kistor. Många fina saker visades där, hemvävt och märkt med fina monogram.

20140602-203433.jpg

På vägen mellan Varberg och Borås ligger Derome Trä- & Nostalgimuseum, ett mecka för dem som jobbar med trä. Himla massa gamla maskiner finns det. Men det finns mer än så. Till exempel den här stiliga handvevade tvättmaskinen! Man värmer vattnet i eldstaden inunder. Kopparsfären snurrar runt när man vevar och varmvattnet med tvättmedel och smutskläder sätts i rörelse. Så får man hålla på, jag vet inte hur länge. Det finns en gryta/lock att sätta på så värmen hålls kvar. Maskinen var från 1920-talet.

20140602-204155.jpg

Länk här
och här

In this blog post I´m writing about an open air museum named Äskhult, and show some pictures from there. The museum’s buildings are from 18th and 19th century. There’s also a pic from another museum, showing a washing machine from 1920-1930.