Kategoriarkiv: vävstol

Boktips

Nu har jag läst en väldigt inspirerande, lärorik och intressant bok!

Från Island kom Hildur Hakonardottir. Från Shetlandsöarna kom Elizabeth Johnston. Och från Norge kom Marta Klove Juhl. (Ber om ursäkt för att jag inte fixar de specifika bokstäverna…) Dessa tre visa och textilkunniga kvinnor möttes på museet i Hordaland utanför Bergen i Norge för rätt många år sedan, i akt och mening att undersöka den varptyngda vävstolen i alla aspekter. Det blev många möten och experiment, rotande i arkiv av olika slag, genomgång av arkeologiska skrifter, intervjuer och bokläsande, ännu mer experimenterande och möten, och till slut blev det denna redovisning av det nuvarande kunskapläget.

Boken innehåller redogörelser för vad som vävts på den varptyngda vävstolen på Island, på Shetlandsöarna och i Norge. Det tidsmässiga spannet sträcker sig från bronsålder till nutid. Där finns t ex mycket om vadmalsproduktionen på Island som jag tacksamt tar till mig. En stor del av boken är en ren handbok om hur man sätter upp en väv och väver, dessutom med fler än ett skaft. Uppsättningen är annorlunda än den som visas i Ellinor Sydbergs häfte. Bättre eller sämre kan jag inte yttra mig om – än. Här visas bilder en mängd färggranna vackra vävar ur den norska traditionen. Det finns också flera bidrag av andra författare som skrivit om olika experiment, som att väva plockad dubbelväv i ett hus med enbart belysning från ett vindöga eller att bereda vadmal i havet med hjälp av vågor och tidvatten, och annat. Ett intressant kapitel skrivet av redaktören Atle Ove Martinussen handlar om hur handlingsburen kunskap överförs, den kunskap som man inte kan läsa sig till. Det är alldeles för mycket bra saker i boken för att jag ska kunna redogöra för allt det i korthet här.

Jag fick tips om boken via en sida på facebook, Historiska textilier. Nästan omedelbart skickade jag iväg ett mejl till Museumssentret i Hordaland och frågade om jag kunde få köpa den. Efter ett vänligt svar och ett enkelt överförande av pengar via bank tog det knappt en vecka innan jag hade den i min hand. Den är föralldel ganska dyr, och portet var ganska saftigt det också, men ibland måste man bara ha.

Alltså:
The Warp-Weighted Loom av Hildur Hakonardottir, Elizabeth Johnston, Marta Klova Juhl
ISBN 978-82-7959-219-8
Förlag Skald 2016

Riktigt gammaldags vävstol

För några veckor sedan hälsade jag på min kompis Ulrika i hennes sommarstuga. Där har hon en mycket speciell vävstol. 

  
Det är en varptyngd vävstol av gammal nordisk modell, och hon har byggt den själv. Gått omkring i skogen och letat upp lämpliga stammar och tagit ner. Men hon fick visst lite hjälp av snickarkunniga kompisar. 

  
Varpen är fäst vid pinnen som knutits fast vid den översta tvärgående bommen, som är vridbar. Inslaget slås alltså in uppåt med ett vävsvärd, och det vävda tyget rullas upp på bommen allteftersom. Man varpar i en särskild ställning. Det går till så att man väver ett band på brickor, och bandets inslag dras i ena kanten ut till varptrådar i den längd man vill ha. Ulrika har gjort en smal brickväv, men man kan ju göra en bred dekorativ kant om man vill. Varpgarnet har hon spunnit själv och det är troligen av ryaull. Den röda mittranden är färgad med krapp. Inslaget är också handspunnet ullgarn av lite olika kvalitéer. 

  
Varpen är delad i grupper som är fästa i tyngder. De hänger fritt i två lager, ett framför och ett bakom den nedre bommen. Man ska ha kontakter i skrotbranschen för att få tag i så fina tyngder! Men annars kan man ta vanlig lera och väga upp, eller sand i plastpåsar. För länge sedan, när sådana här vävstolar användes på riktigt, var tyngderna av bränd lera. Sådana tyngder hittas ofta vid arkeologiska utgrävningar. 

  
För att hålla ut vävbredden och fördela garnet jämnt virkas en kedja med omtag runt varje varptråd. Kedjan fästs i sidostöden. 

  
Man knyter halvsolv från solvkäppen runt varannan tråd, för att kunna lyfta fram det ena skälet. Det andra skälet bildas av de trådar som hänger rakt ner. På detta sätt vävs tuskaft. Det är fullt möjligt att väva med flera skaft i någon form av kypert, men man behöver ju inte börja med de knepigare sakerna… 

  
Här syns hur skälkäppen lyfts fram och läggs i klykorna för att bilda andra skälet. 

  
Det är från det här häftet som Ulrika hämtat modell och mått. 

Mer från Kiasma

In this blog post I continue telling about my likes from the exhibition Kiasma/Together at art museum Kiasma in Helsingfors, Finland.

Men först en notis om en utställning jag var på idag. På lunchen kilade jag in på Liljevalchs och såg Attention: CRAFT. 11 konsthantverkare från Norge och Sverige som jobbar med keramik, glas, metall, trä och textil visar saker dom gjort. Jag gör så ibland, skippar lunchen och tar med mig en påse nötter, går där och tittar och har det bra. Tyvärr väldigt lite folk, men det beror väl på vädret. En rolig utställning, med hög wow-faktor. Och oj-, nämen- och det var värst-faktor också. Inte så mycket jaså… Men om man inte vill se när folk tänjer gränserna för konsthantverket utan bara vill se snygga drejade pottor, typ, kanske man inte ska gå dit.

Vi fortsätter med Kiasma.

I ett rum hade man låtit trasmattan ta plats.

20140724-203900-74340311.jpg

Tuula Pöyhönen formger som regel andra saker än textil, men gick några vävkurser förra sommaren, och vävningen och umgänget med de andra på kurserna resulterade i denna jättematta (som inte är vävd i ett stycke). Jag gillar verkligen att man lät något så vardagligt som trasmattan bre ut sig över väggar, golv och tak. Konstnären vill att vi ska se mattan som en symbol för livet.

20140724-204702-74822048.jpg

Och hur har hon gjort för att få den optiska effekten?

20140724-204810-74890323.jpg

Men jag gillar annat än textil också. Till exempel den här charmiga keramikfamiljen av Jenni Tuominen, inspirerad av både Lisa Larsson och Tove Jansson. Och märk väl, flera av dem har randiga Marimekko-tröjor.

20140724-205319-75199516.jpg

Snart kommer tredje delen.
Länkar till konstnärerna: Tuula Pöyhönen, Jenni Tuominen.

Resa i Wales 3

Vävstolar hade man också på museet, flera olika sorter. Det var ett förskräckligt oväsen när dom kördes! På väggen bakom ser man något som liknar kulramar. Det är en utbytbar mekanism som användes för mönstervävning. Jag tippar att det är en princip liknande jacquardvävning.

20130604-214019.jpg

Och såna här tyger vävde dom!

20130604-205928.jpg

En av specialiteterna på detta väveri var tunna ylleschalar. Schalarna hade en särskild eftertraktad finish, och för att de skulle få den använde man dessa pressar. I den ena kunde man värma schalarna när de låg i pressen, och i den andra fick schalarna långsamt svalna av.

20130604-210503.jpg

En annan specialite var tunna flanellskjortor av ylle, där tyget inte bara vävdes på fabriken. Man hade också tillverkning av färdiga plagg, som såg ut så här.

20130604-210720.jpg

Nästa bild är tagen utanför fabrikslokalen. Här ser man dels den stora ram som det beredda ylletyget spändes upp i för torkning. Fältet den står på var en gång i tiden alldeles full med sådana ramar, och ladan i bakgrunden användes när det behövdes regnskydd. Krokarna tyget spändes på kallas ‘tenter hooks’, och det gav upphov till ett talesätt. Om någon var nervös och spänd sades den personen vara ‘on the tenter hooks’.

20130604-211424.jpg

Bredvid museibyggnaden fanns ett mindre väveri, som producerade vävar till olika museibutiker och liknande. Där hade man byggt en brygga där man kunde gå och titta ner på hur de anställda arbetade. Här är en bild på en man som knyter fast den nya varpen i en gammal med samma solvning.

20130604-211836.jpg

Och en sann berättelse ur livet!

20130604-211950.jpg

Lite souvenirgarn måste man ju också ha!

20130604-212723.jpg