Pilgrimstapeten

broderi, fiber art, folkkonst, museum, Pilgrimstapen, textilhistoria, textilkonst, Utmarksmuseet

Abstract in English below.

Vi gjorde en tur i Värmland, lilla gubben och jag, förra veckan. Det var jag som stod för planering och resväg, och en av de viktigaste stationerna var Utmarksmuseet i Ransby med sin Pilgrimstapet. Den har ju visats i Stockholm på Medeltidsmuseet, men av någon outgrundlig anledning kom jag inte iväg och såg den då. Å andra sidan fick jag ju nu en stor dos Värmland på köpet.

1995 samlades ett antal arbetslösa kvinnor från norra Värmland och Solör i Norge för att försöka genomföra ett stort projekt, ett broderi inspirerat av Bayeux-tapeten. (Den får ni googla på, om ni inte känner till den. Men den har jag också sett.) Projektledare var Gunnar Svensson. I museet visas en film med de som arbetat med broderiet, och de berättar om sin tveksamhet inför påhittet och osäkerhet inför de tekniska utmaningarna. De kom dock igång och resultatet är verkligen storartat! Arbetet pågick i två år, och de som broderade heter: Lena Andersson, Siv Andersson, Ingrid Berhardsson, Susanne Björklund, Inger Christensson, Gun-Britt Jacobsson, Venche Karlsson, Camilla Liljegren, Helene Nilsson, Ragnhild Martinsson,  Jorunn Palmqvist, Susanne Persson, Ellen Smalberget, Clarie-Ann Stigsdotter, Ann-Sofie Sätherberg. En del av dessa var mer ”gästbrodöser” och andra arbetade med projektet hela tiden.

Bayeux-tapeten broderades för att skildra förhistorien till slaget vid Hastings 1066, själva slaget och en del av efterhändelserna. Den är 70 meter lång ungefär, broderad på linne med ullgarn i många färger. Den är mirakulöst bevarad sedan tidig medeltid och visas i ett specialmuseum, som jag varmt rekommenderar ett besök till. Fast det ligger ju i Frankrike förstås.

Jag fick inte klart för mig om idén till Pilgrimstapten var enbart Gunnar Svenssons och inte heller hur han kom på den. Men i alla fall, förslaget var att göra ett broderi som berättade om den pilgrimsled som för länge sedan gick från Vänern till Nidaros, nvarande Trondheim i Norge. Den kyrkan är ju helgad åt S:t Olov, ett av de viktigaste helgonen i Norden. Leden användes då i flera hundra år, så länge Sverige och Norge var katolskt, och påverkade landskapet utefter vägen oerhört hela tiden, med kyrkobyggen, härbergen, kulturella impulser och så vidare. Och Bayeux-tapeten fick vara förlaga i rätt hög grad när det gällde materialval, tekniker och disposition av ytan. Brodöserna kände ju knappt till den, men det verkar allt som om dom rätt snart fick häng på tanken. Och det är ju så att görande är ett effektivt lärande.

Pilgrimstapeten har fått ett eget fint hus i Utmarksmuseet, visas uppsatt i bekväm ögonhöjd och förhoppningsfullt med skonsam belysning. Den är upplagd i geografisk ordning, börjar i Hammarö vid Vänern och slutar i Trondheim. Under vägen får vi se vyer från både nu och då, med större motiv i mitten och mindre, kompletterande motiv i händelseband upptill och nertill. Den är 40 meter lång, så det är ju inte möjligt för mig att visa foton på hela. Den var också ganska svårfotograferad, med ojämn belysning och reflekterande strålkastare.


Först en bild på själva museet inuti. Snyggt gjort tycker jag. Tänk nu på att ni kan klicka upp bilderna i storlek!


Mina bilder ligger också i geografisk ordning, men som sagt, det är massor av motiv som jag inte kunde fota.


Kyrkan i Ekshärad och små bilder som bl a syftar på de stora spelmansstämmor som hålls där.


Här har vi kanske ett självporträtt av en brodös. Annars förekom de mest som initialer här och där.


Primstaven, bevarad i en norsk kyrka, dateras från 1585 och är en slags kalender över årets helgondagar.




Suverän bild av ett par i en skåpsäng.


På Bayeux-tapeten finns en bild av en komet. Så det var helt logiskt att Hale Bopp, som visade sig för oss under de här åren, fick komma med här.


En av dessa resoluta men anonyma kvinnor historien inte berättar om.


Slutmålet, Nidarosdomen, numera katedralen i Trondheim. Här i biskopsgården invigdes tapeten i närvaro av kung Harald V. Får väl bli ett utflyktsmål nästa sommar kanske?

Och tack till er som hängde med till slutet!

This blog post tells about a visit to Utmarksmuseet, situated in the north of the county Värmland in Sweden. Here you can see The Pilgrim Tapestry, embroidered by women as a project against unemployment there and in Norway, in the years 1995-1997.  It is inspired by The Bayeux Tapestry, as is clearly seen, but this one tells the story of the pilgrim’s way from the lake of Vänern in Sweden to the cathedral of Trondheim in Norvey. The pilgrims followed the river Klarälven and had a large impact on the people, the landscape and the culture for several hundred years, as long as Sweden was a catholic country.

Trasmattsutställning i Alsters herrgård

återvinning, bildvävning, bomull, folkkonst, hemslöjd, mattor, mattrasor, trasmatta, utställning, vävning

Abstract in English below.

De som inte kan eller hinner ta sig till Boda i Dalarna för att titta på trasmattor, kanske istället kan åka till Alsters herrgård strax utanför Karlstad i Värmland. Den utställningen står till 11 augusti. Där i stora magasinet finns en utställning av trasmattor och annat relaterat till trasor över sommaren. Det var många mattor, vackert hängt men lite svårfotat, så här kommer bara ett litet urval.


Trasmattor är ju en utmärkt manifestation av återbruk, och fokus i utställningen och aktiviteterna som blir vissa helger är kopplade till detta. Det visades t ex lite annorlunda trasor.


Här kommer också ett utmärkt exempel på det jag diskuterade i mitt förra inlägg, sniljetrasor. En hel gammal rulle med sniljeväv och trasor av alla möjliga slag, bl a gamla nylonstrumpor!


Nästa bild visar en av de många möjligheter till enkel textil arkeologi, som kan yppas i en trasmatta.


Man kan använda trasor till rent dekorativa vävar också!



En specialité för Värmland är ”filleklee”, där ordet fille står för trasa. Det är en varprips, där inslaget ofta var tunnt klippta vita trasor. De användes inte alltid till mattor, eftersom de blev så tunna, utan till t ex överkast. Här kommer några exempel på det.


Och till sist en närstudie!


Det är olika programpunkter i samband med utställningen. Den 27/7 är det
Klipp till! En dag i trasans tecken, den 6/8 ett särskilt pysselprogram för barn och den 8/8 Crafter work med inriktning på att virka av trasor.

This is another blog post on rag rugs, a big thing in Sweden. The exhibition is in Alster mansion, (Alsters herrgård) close to the city of Karlstad in the county of Värmland i western Sweden, by the border of Norway. Don’t miss it if you happen to be near. It’s on until August 11 and open between 11:00 – 18:00.

Trasmattor i mängder

återvinning, bomull, hemslöjd, mattor, mattrasor, trasmatta, utställning, vävning

Abstract in English below.

För några år sedan var det en utställning i Orsa kyrka, där hela kyrkan hängdes full med trasmattor. Jag hade inte till fälle att se den tyvärr, men det var andra som såg och inspirerades. Till exempel damerna i vävstugorna i Boda och Vikarbyn.  Denna sommar har dom slagit till och upprepat succen men i Boda kyrka.


De har lånat ihop 155 mattor, nya och gamla, och draperat dem över kyrkbänkarna. Den här bilden är tagen från predikstolen. Ganska mäktigt, eller hur?

Den smala mattan som ligger längs mittgången och korsgången är delar av den (de) mattor som vävdes som ett skolprojekt för några år sedan. Syftet var då att täcka Långbryggan med en matta. Långbryggan i Rättvik går ut till en konstgjord ö där ångbåtarna på Siljan anlöper. Den är 628 meter lång. Jag läste om mattan men hade inte tillfälle att se den då så det var kul att det blev av nu. Tydligen hade man inte använt hela mattlängden ändå till den här utställningen….

Jag tog många bilder men här kommer ett slumpmässigt urval.



Den spräckliga mattan längst fram till höger i bild hade fått en liten förklaring av tillverkningsprocessen.


Klicka upp bilden så går det bra att läsa! Och då funderar jag på om detta är riktigt rätt formulerat. Jag förleds att tro att man slår in med mellanrum på tvären av varpen, som det sedan klipps i. Jag tror nog att det i stället är varpen som är ställd i skeden så det blir tomma ränder på längden man sedan klipper i för att få  fransigt inslag. Vad tror ni? Hursomhelst gillar jag formuleringen ”gamla Bodakläder”- återbruk av folkdräktsdelar alltså.

Från predikstolen hängde tillfället till ära en trasväv, en bild av Styggforsen.

Här fick jag se en matta som slog an en ton hos mig, den blå till höger med tvärränder i ljust och rött. En sådan vävde mor, och förlagan hittade hon i en av hemslöjdsföreningens böcker. Den måste jag leta reda på, mattan alltså.


Det är kanske inte så lätt för alla att ta sig till Boda för att titta på det här, men mattorna ligger i kyrkan till den 9 augusti och kyrkan hålls öppen för detta mellan kl 10 och 16.

For just a few weeks, the chuch of Boda is filled with 155 homewoven rag rugs. The exhibition is organized by the women of the weaving societies in Boda and Vikarbyn. The rags are both old and new, just for show, not for sale.

Stickutställning i Uppsala

boktips, Celia B Dackenberg, docka, handsytt, hemslöjd, indigo, kläder, krapp, lingarn, museum, stickhistoria, stickning, tröja, ullgarn, Upplandsmuseet, utställning

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.