Kategoriarkiv: folkkonst

Tropenmuseum i Amsterdam

Holland har en lång historia av handel med länder i andra delar av världen ända sedan 1600-talet när det Ostindiska kompaniet startade där. Man köpte kryddor i Indonesien och Indien, tyger i Indien, slavar i Västafrika och fraktade dessa varor både hem och till andra delar av världen. Och många andra saker också för den delen. Samtidigt kom man i kontakt med andra kulturer. På Tropenmuseum (typ Tropiska museet tror jag) visas en hel massa föremål upp. Numera dessutom med en modern syn på vad detta kulturutbyte men också kulturimperialism fört med sigav både ont och gott. Det jag kommer att visa här är bara ett urval baserat på mitt enögda textilperspektiv…  Det fanns inte så mycket av den här varan för övrigt men desto mer av träsnideri. Många av fotona har tagits genom glasrutor, därav konstiga reflexer.  

   
   
Dessa trasiga små lappar anges vara de äldsta tyger som museet har. De är alla tryckta bomullstyger från Indien, och de beräknas vara tillverkade under sen europeisk medeltid. Det här är alltså inte handelsvaror utan insamlat på annat sätt. Det fanns också en mekanik där man kunde trycka fram andra exempel på textilier, men dels var det sparsamt belyst, dels gick det lite för fort för att fotograferas. Som gammal museiman måste man ju respektera försiktighetsåtgärderna! 

  
I ”afrikanska” avdelningen visas dessa imponerande kläder för kvinnor. Dessutom spelas en film utan ljud om hur tyget till vänster tillverkats. Först får man se kunden diskutera mönstret med den manlige färgaren. Sedan ser man hur han på det vita tyget ritar upp konturerna till de stora spetsovalerna med hjälp av en kartongmall. Så är det dags att knyta för och reservera de små vita fyrkanterna mellan spetsovalerna. När det är gjort doppas tyget i ett gult färgbad. Det framgick tyvärr inte vad som gav den gula färgen. Därefter dras spetsovalerna till och reserveras genom att lindas om med breda band, innan tyget doppas ner i vad som såg ut som ett indigobad. Sedan är det en himla massa knutar som ska tas upp, och för att det ska gå lite fortare, arbetar man med rakblad och skär bort tråden. Till slut fuktas tyget och bankas med stora träklubbor för att få en blank yta. 

I en annan monter visas tyger av äldre tillverkning, både ”mud cloth” och indigofärgade. Jag vet inte vad det är med den här mönstertypen som fångar mig så helt. Jag blir alldeles vansinnigt hagalen. Dels ett mycket strikt och uträknat mönster och säkert med en välkänd symbolik, samtidigt med en snedhet och improviserad karaktär som jag går igång helt på. 

  
  
Sista bilden visar ett tyg som liksom många av de gamla stora tygstyckena är vävt av smala remsor tyg som sedan sytts ihop. Här har sömmarna gjorts dekorativa genom färgbyten. Och vilka krumelurer! De moderna plaggen som visas framför är exempel på hur man idag tillverkar kläder av småbitar.  

 
Länk till Tropenmuseum här. 

Pappersklipp i Falun

Länsmuseet i Falun visar nu en fin utställning med pappersklipp. Det är den danska konstnären Sonia Brandes som visar klipp med motiv hämtade från Selma Lagerlöfs berättelse ”En herrgårdssägen”.  

 
Det är runt 30 bilder och här visar jag dem i en ordning som inte följer bokens intrig, om ni nu råkar kunna den. Det var litet knepigt att fotografera med alla glasytor och lampor, men det här vill jag gärna visa er ändå. 

  
Sonia Brandes har dels arbetat med papper i flera lager, dels med papper som målats efter klippningen. Dessutom är klippen monterade med distans till underlaget i de flesta fallen, vilket ger en fin djupverkan. 

  
I Danmark är detta en etablerad konstart som kallas psaligrafi. Sonia Brandes har ställt ut många gånger både i Danmark och i andra länder, gjort offentliga utsmyckningar och illustrerat ett flertal böcker. 

  
Jag är djupt imponerad av skickligheten och också charmad av tekniken som sådan. I Sverige ses pappersklipp mest som barnpyssel på ett rentav nedlåtande sätt, men det är riktigt orättvist. Både Picasso, Matisse och vår svenske Stig ”Slas” Claesson har använt tekniken på imponerande sätt. Och bara tänk på alla collage som gjorts av konstnärer på olika nivåer! 

  
I en av utställningens salar visas äldre och nyare klipp, samtidigt som teknikens historia berättas. Konstarten som sådan uppstod i Kina, där man var först med att tillverka papper. Den kom till Europa lite försiktigt under 1500-talet. Med stigande kunskap om hur man gör papper och med en mer diversifierad produktion av papper avsett även för dekorativa ändamål blev det vanligt att ägna sig åt pappersklipp i borgerliga kretsar. Oilka slags siluettbilder blev på modet. Under 1800-talet blev papperet så billigt att det även började användas av folkkonstnärerna till olika gratulations- och minnestavlor. 

  
I utställningen visar Sonia Brandes även några stora ”skärmar” (vet inte riktigt vad jag ska kalla dem) med klippen monterade mellan genomskinliga skivor. Ännu svårare att fota men så vackra! 

  
Numera är konstnären bosatt i Bingsjö i Dalarna, och alla dessa verk har tillkommit efter flytten dit. Och jag undrar allt om inte det är kurbitsar och bårder från dalmålningar gjort intryck och resulterat i de här… 

  
Sonia Brandes har en fin och informativ hemsida, titta här

Utställningen står inte så länge, bara till 4 april. Men den är värd en utflykt till Falun.