Kategoriarkiv: craftivism

Möte med Sarah Corbett, craftivist

På HV Galleri finns nu en utställning om craftivisten Sarah Corbett, ”Gentle Protest”. I samband med det håller hon träffar, där hon förklarar vad som menas med att vara en craftivist och vad som fick henne att bli det. Jag var på en träff onsdag 19 september, och det kommer att bli flera. Läs på HV Galleri:s hemsida

Sarah Corbett har varit aktivist sedan hon föddes, nästan. När hon så blev vuxen fortsatte hon med  professionellt kampanjande för olika organisationer som t.ex. Oxfam, och även andra aktivistverksamheter. Runt 2008 började hon tvivla på hur verksamma dessa metoder var och startade 2009 i stället en annan verksamhet som bygger på hantverk och är helt fredlig. Alla kan eller vill inte stå på barrikaderna, och sådan verksamhet kan dessutom skapa fiendskap och ovilja till kommunikation. Hon skapade den här metoden för att människor skulle få möjlighet till mjuka men uthålliga protester. Tekniken är broderi, motiven är olika tänkvärda citat, och det är när andra människor antingen läser citaten i form av små bonader eller ser en brodös sitta och brodera det, som ett möte eller en diskussion kan uppstå. Förhoppningvis leder detta till att en ny tanke slår rot även hos andra. 

Träffen hette Stitchable Change-makers workshop, och vi var 11 personer, tror jag, som var där. Vår uppgift var att välja bland fem kort med en bild på en person och ett citat, samt en presentation av personen. De som fanns att välja bland var: Eleanor Roosevelt, Desmond Tutu, Malala, Abraham Lincoln och J K Rowling. Jag valde den sista och sedan fick vi alla först sticka hål i kortet, sedan följa numren med efterstygn tills det blivit ett enkelt porträtt av den utvalda. 

  
En av fördelarna med denna långsamma teknik är att man har gott om tid att tänka på det man gör. Så vi fick uttryckligen i uppdrag att fundera på varför vi valde denna person och detta citat, och på vilket sätt personens verksamhet är involverad i det egna livet.

Jag valde citatet för att jag ofta känner mig lite feg och inte vågar säga det jag tycker, inte ens bland vänner. (det finns kanske somliga som inte håller med…) Sedan tycker jag mycket om hennes böcker om Harry Potter. Ja, jag läser gärna fantasy och sci-fi överlag. Och det gör jag av flera anledningar:

Det brukar vara en förfärlig röra och många besvärligheter i mitten av berättelserna men det slutar ändå lyckligt. Det gör det inte alltid i verkliga livet.

På senare tid har det skrivits många böcker inom changern där stereotypa könsroller ifrågasätts och världar och berättelser med alternativa lösningar presenteras. 

Och så tycker jag att hantverk i sig är en form av magi om än långsam: att av en träbit eller ett stycke tyg skapa något som inte fanns förut. 

När jag nu är färdig med den aktiviteten, ska jag fundera på vilket citat jag ska välja för mitt ”banner”. 

  
Kitet innehåller tyg, beskrivning och förslag till olika tänkespråk. Jag får återkomma om detta. 

Och om jag sedan känner mig upplagd för lite mer craftivism, kan jag titta i den här lilla boken, som Sarah Corbett skrivit. Där finns förslag till ännu fler aktiviteter. 

  
Tidigare den dagen som mötet var, läste jag en understreckare i SvD om hur soldaterna i IS övertygats om att våldtäkt av icke rättrogna kvinnor inte är ett brott utan numera ingår i den rätta teologin för dem. Då blev jag väldigt deprimerad. Jag vet förstås att man inte kan slå en IS-soldat i huvudet med ett kort, men workshopen gav mig i alla fall ork att fortsätta leva i den här förfärliga världen och försöka göra något åt den. 

Vackert vävredskap

Den här bandgrinden köpte jag på Skansens byalags höstmarknad i söndags.

IMG_0828.JPG

Den är tillverkad av mästersnickaren och mysfarbrorn Sören Rapp. Men om du får lust att äga en likadan, får du allt lov att vänta till nästa höst…

Ett annat nytt ”slöjdredskap” är den här boken:

IMG_0832.JPG

Gerillaslöjd av Frida Arnqvist Engström, utgiven på Hemslöjdens förlag. Hon driver också bloggen Kurbits, där hon bevakar vad som händer inom den svenska och utländska formgivningen och konsthantverket, med särskilt fokus på det nya, småskaliga, resurssnåla, nytänkande. I boken behandlar hon den hantverksrörelse som kan ges det övergripande beteckningen ”den handgjorda revolutionen” och presenterar flera av de olika tolkningar och utövare som finns där. Hon ger också förslag till egna övningar i ämnet. Gerillaslöjd är det namn som hon föreslår som svensk motsvarighet. Jag gillar den här boken och de värderingar den ger uttryck för. Det är fullt möjligt att tanten (undertecknad alltså) ger sig ut med en fröbomb eller lite garngraffiti.