Kategoriarkiv: hemslöjd

Stickutställning i Uppsala

Abstract in English below.

På Upplandsmuseet visas Celia B Dackenbergs utställning ”Kulturkoftor och sagotröjor” fram till 22 september. Missa inte den! Utställningen är baserad på hennes vackra böcker, som ju är ”must-have” för alla intresserade av stickhistoria. Varför har ingen tagit itu med att översätta dem? Och i höst kommer en ny bok av henne, det ser vi fram emot.


Här visar jag bara ett exempel av hennes stickningar, inspirerade av sagor. Det är den röda klänningen som Lillan bär i barnboken Kattresan och också på många av de porträtt hennes pappa Ivar Arosenius gjorde. Ni vet: ”Lillan gick på vägen ut mötte där en katt blev så rädd så att hon hävde upp ett tjut…” osv.


Men Upplandsmuseet passar också på att visa några andra stickade föremål ur samlingarna. Här finns tröjan som hittades tillsammans med många andra utslitna plagg på loftet till ett hus i Riala. Där hade de legat som isolering, men när de hittades vid en renovering erbjöds de till Upplandsmuseet som gåva. Det är bland dessa plagg förlagorna till Riala-dräkten hittades. Tröjan togs inte som modell till något plagg då, men det skulle vara kul om någon tog tag i det. Den är stickad i ett ganska grovt vitt garn med ett litet färgmönster på livet, kanske i natursvart och nu bleknat rött.


En annan enastående sak som visas upp, mitt ibland fina saker som stickade börsar, miniatyrstickningar, strumpor och vantar, är denna fantastiska docka. Kolla på alla utlägg och minskningar för att forma kropp och huvud! Fötter och händer!


På ett helt annat ställe i museet, avdelningen för stadshistoria, hittade jag den här trasiga men just därför så intressanta tvärärmatröjan från 1700-talet. Visst blir museimänniskor glada för gåvor av gamla saker i gott skick men även trasiga saker är väl så intressanta, bland annat för att man då kan gå in i t ex sömmarna och kolla hur man sytt. Här kan man fundera över den handspunna lintråden i fodret och i varpen på yttertyget, färgerna – indigoblått och krapprött – randningarna i yttertyget och i laglapparna, storleken – den är liten men i vuxenmodell – och mycket mer.


Kom ihåg att ni kan klicka upp fotona i större format för att se detaljer bättre! Och se till att ta er till Uppsala för att se utställningen!

This is a blog post on an exhibition at Upplandsmuseet in Uppsala. Writer and knitter Celia B Dackenberg shows garments inspired by children’s books and artist’s wear. There are also some notes on knitted artifacts from the museum’s collections on show.

En liten textilskatt

Abstract in English below.

Hemma hos min storasyster ligger den här pärmen.

Hon gick vintern 1958-59 en vävkurs i Norrbo i Hälsingland när hon var nyutexaminerad småskollärare, som det hette på den tiden. Öppnar man pärmen ser man sida efter sida med vävnotor, skrivna med hennes vackra prydliga handstil. Här kommer ett exempel med notan till tyget på pärmen.


Hon har kvar och använder en hel del av det hon vävde. Gardinerna hänger i sovrummet och gästhandduken på toaletten. Annat är dessvärre utnött. Här kommer bild på gästhandduken vävd i daldräll och notorna till den. Ordentligt, prydligt och vackert.

Materialkunskap ingick också förstås. Förutom de välbekanta proverna på lin och ull i olika stadier en del lite annorlunda råmaterial.

Där finns också en sluträkning, där man ser vad som hanns med. Och man häpnar över slutsumman! Förhoppningsvis kan ni läsa vad som står, trots påverkan från tidens tand.


Kursen hölls i den gamla skolan, och när den var slut gjordes en utställning av de färdiga alstren i den nybyggda skolan bredvid. Min systers skolbarn sjöng, ledaren avtackades med blommor och specialskriven visa, (som också finns med i pärmen) lokaltidningen kom och gjorde reportage. Här kommer en gruppbild som visserligen är suddig men där ni kan se min syster Birgit Haga längst till höger i översta raden.


Själv var jag en liten slarva som sprang vild i skogen på den här tiden, eller satt med näsan i en bok. Men jag är nu, precis som min syster, väldigt glad åt den här lilla skatten. Jag vill inte på något vis ställa mig på samma sida som de stränga slöjdlärarinnor som dödade så många barns skaparglädje i slöjden. Men jag är uppskattar verkligen att min syster var så omsorgsfull vid skapandet av sin vävpärm.

This is a blog post on my big sister’s weaving file, that she created during an evening course in weaving hold in the winter of 1956-57. It’s one of her textile treasures, and also of great joy to me. There are a few inside photos of the weaving notes, concerning the cloth the file is covered in and a guest towel. Added are photos of the invoice, which also is a list of items the participants made, and finally a note of a local paper’s, regarding the terminative exhibition.

Hemslöjdsresa del 2

Det här köpte jag i Tallinn. Rätt så blygsamt får man väl säga. 

  
Kristi Jöeste har skrivit tre böcker om estniska vantar, och den första har just kommit på engelska: Ornamented Journey. Den beskriver olika typer av vantar med olika tekniker och mot slutet instruktioner hur man stickar, dock inget regelrätt mönster. Till vänster om boken ligger ett kit till ett par fingervantar, som jag förhoppningsvis ska sticka med stickorna till höger, nr 1,5… För säkerhets skull passade jag på att skaffa mig några nr 1,25 också… Under stickorna ligger en härva garn spunnen av en inhemsk fårras. Den köpte jag direkt från fårbonden, som berättade att hon måste skicka ullen till Italien och få den spunnen där, eftersom det inte finns något spinneri i Estland längre! Träpärlor från Karnaluks och örhängen av glas. Här ser vi också namnet på den otroligt duktiga folkmusiktrion som underhöll på mässan, Torupilli Jussi Trio. Alltihop ligger på en bred handvävd linneväv, spetskypert, som ska få tjäna som löpare har jag tänkt. Två bröd köpte jag också, och en variant på äppelklubba, doppad i choklad. 

  
Varm om huvudet har jag tänkt vara i vinter. Den här hattmössan kommer från hemslöjdsbutiken. 

Lördagsförmiddagen var det ”fri lek”, så då bloggade jag, men somliga gick tillbaka till Karnaluks. På eftermiddagen samlades vi för att äta en god lunch tillsammans på restuarang Kaerajaan vid Rådhustorgeet i Tallins gamla stad. Där var det så här fint iordningställt. 

  
Sen fick vi en trevlig guidning runt den gamla stadsdelen, kryddat med en massa historia av olika slag, och besök hos hanrverkare. Guidningen gjordes förtjänstfullt av Eha Org. Det finns gott om fina fotomotiv men det springer folk i vägen överallt! Lite grått och dåligt ljus var det också. 

  
Så jag avslutar med en bild på en underbar kappa som var utställd i estniska hemslöjdens affär. Den vore nåt att svepa om sig en grå vinterdag! 

  
All heder till Hemslöjdsresor och vår reseledare Margareta Tägt Lee som ordnade denna resa. 

En resa med hemslöjdstema

Just nu är jag på Hemslöjdsresa till Tallin. Vi tog båten torsdag kväll och hade gårdagen planerad för några handarbetsrelaterade stationer. 

Efter att ha checkat in tog vi bussen till en enormt stor affär för alla slags sybehör och garner. Den heter Karnaluks och ligger på K. A. Hermanni 1, en liten tvärgata till Tartu mnt. Det ligger inte särskilt långt från centrum, så man kan gå dit eller ta spårvagn, om man nu är i stan på egen hand. Karnaluks är ett  postorderföretag, men har försäljning över disk också. Det har inga skyltfönster utan ligger tre trappor upp i port nr C och man får ringa på dörren för att komma in. Väl inne blir man alldeles överväldigad och kan – som jag – drabbas av handlingsförlaming (sic!). Ett antal alldeles smockfulla rum med knappar, sybehör, miljontals meter med band och spetsar, garner för stickning och broderi, pärlor, tråd osv. Det kan vara bra att vara förberedd med en lista. Men det jag ville ha, en fållmarkerare som står på en platta på golvet, hade dom inte. Man har nog slutat tillverka sådana… 

  
En av gränderna med blixtlås.

  
Sisådär en fjärdedel av garnrummet. 

I samma hus runt hörnet mot Tartugatan finns en tygaffär, Abakhan, med en hel del tyger men inte enormt välsorterad, mycket polyestertyger t.ex. Och en hamburgerbar. 

På motsatt sida gatan något längre upp i backen ligger det här gamla huset. 

  
Här på Tartugatan 60 ligger Long ja longust, en affär med kvalitetsgarner, många tunna och passande till maskinstickning eller sjalar. Innehavaren får dem på koner och nystar upp önskad mängd efter beställning. Den affären kan rekommenderas. 

Sedan tog vi bussen en bit till stans utkanter och en stor sporthall, där Martinmässan går av stapeln. Det är en stor samling som hålls varje år runt Martindagen i november, en dag som av tradition var väldigt viktig i Estland förr. Då skulle alla utomhussysslor i jordbruket vara avklarade nämligen, och inomhusarbetet, med främst hemslöjd, tog sin början. Det är nu 19:de året som estniska hemslöjdsförbundet (eller motsvarande) arrangerar denna mässa, och det är inte vem som helst som släpps dit. 

  

På golvet fanns hantverkarnas stånd och en trappa upp fanns matställen, bokshopar och mathantverk. Det är övervägande delen textilt hantverk, men också smide, trä, keramik och glas. Ett antal muséer deltog och hade verkstäder, både med hantverkare och för publiken. På en scen i mitten var det olika uppvisningar. Och det höll på ända till kl 9 på kvällen: det blev verkligen en heldag för mig. 

  
Jag hittade dom här söta gummorna! 

  
Det visades korg-, halm- och träslöjd. 

  
Dom här superduktiga tjejerna sjöng och spelade fiol, säckpipa, mungiga, kantele och flöjt. Namnet på gruppen kommer i nästa inlägg. Och sen kommer några fler dräktbilder! 

  
  
  
Vad som också var roligt att se var man inte tvekade inför att använda delar eller detaljer från folkdräkten till sina vanliga (eller lite representativa) kläder: ett brett bälte av ett vävt band, ett smycke eller en vanlig kjol av ett dräktkjoltyg. Snyggt!