Kategoriarkiv: ullgarn

Runda filten klar!

Jag köpte ett mjukt och fint ullgarn på Wonderwool Wales för några år sedan. Pura Lana Ecologica hette det, 50 % Virgin Wool (vad nu det är för nåt) och 50 % alpacka, ljusgrått för det var enda färgen, italiensk tillverkning, ett företag som heter Manifettura Sesia. Åtta nystan med 85 meter i varje och jag hoppades det skulle räcka till en tröja på stickor 5. Jag började på en tröja också, i egen modell, men fick kalla fötter efter ett nystan. Det kändes inte som det skulle gå bra. Men då kom mönstret till Den runda filten i min väg! Till mönsterhoppor letade jag fram två härvor rödblandat Vålbergsgarn ur stashen och satte igång. Det gick bra och blev snyggt på en gång, och roligt var det också. Sen blev det maj och väldigt varmt att ha en halvfärdig filt i knät, så den stickningen fick vara. Sen blev det fotbolls-VM och bara titta kan man ju inte, så då kom filten fram igen, fick ligga på soffbordet och pösa. Och till slut, i förra veckan, blev trådarna fästa och filten tvättad. Här ligger den på tork på golvet på en vaxduk.

Jag stickade tills det grå garnet tog slut och diametern blev då 1,22 meter. Mjuk, varm och härlig blev den. Det mjuka alpackagarnet kompenserar bra för det lite stickiga Vålbergsgarnet. Jag tappade räkningen lite här och där så hopporna är inte lika stora överallt men det syns knappt, och är lika varmt ändå.

Garnet räckte precis eller jag slutade sticka när det såg ut att vara på upphällningen, vilket som. Så här mycket blev det kvar.

Mönster till den runda filten köper man hos Tant Kofta. Och samtidigt kan man göra en god gärning.

Handspunnet

Förkyld har jag varit och hållit mig inomhus. Men nåt måste jag ha att göra, så då blev dom här härvorna tvinnade och tvättade.

De är båda spunna på den lilla turkiska sländan som ligger framför. Den bruna ullen köpte jag på WonderWool Wales 2014, och sländan köptes vid samma tillfälle. Dessvärre glömde jag höra efter vilken ull det var som jag drog handfullar av ur en säck, men den är väldigt mjuk och finkrusig så jag satsar på en merino. Den rosa är 100 % alpacka, och den har jag fått av en vän som rensade ut inför en flytt. Den är färgad av Manduzana och köpt på Etsy. Den rosa är tvinnad på slända, men en tyngre, och det tog sin tid ska jag säga! Så till den bruna rotade jag fram mormors gamla hjulbäckare (spinnrock) ur garderoben och tvinnade på den. Efter tvätten kan man verkligen se och känna skillnaden i kvalitet. Ullgarnet är mjukt och elastiskt, alpackan är ännu mjukare men mer stum.

Och vad ska det bli av dem? hör jag en del säga.

Bli och bli! Dom här härvorna är redan någonting i sig själva. De är mjuka och gosiga, härliga att klappa på eller ta med sig i sängen. De är minnen av särskilda tillfällen/personer. De är manifestationer av en självpåtagen genomförd uppgift, och även om de kunde ha blivit jämnare spunna är de helt användbara. De är steg på vägen för min ökade kunskap om ullfibrer.

Det klart att jag har idéer om vad de skulle kunna bli. Min väg är kantad av fådda och släppta idéer, fler än vad jag strängt taget behöver. Dessutom har jag 100 gr ljusgrön ospunnen fiber som skulle kunna passa bra tilsammans med dom här. Någon gång.

Efterbad på vejde och japansk indigo

För några dagar sedan hade jag ynnesten att tillsammans med några ”kolleger” besöka Färghäxan och under hennes kunniga överinseende göra färgbad till blå färg, ett med vejde och ett med japansk indigo. Resultatet visas nedan.

Här ser vi då inte bara mitt garn utan också de andras. Jag lärde mig mycket den dagen och förhoppningsvis ska det gå lika bra för mig i fortsättningen. I samband med det här pratade Färghäxan om efterbad man kan göra på bladmassan från blåfärgningen, och jag fick ta med mig resterna hem för att kunna prova på. Nu har jag gjort det.

De tre småhärvorna till vänster är då efterbad kokat av bladmassan från vejde. Det är kokat en timme, garnet var betat i alun och fick sjuda en timme. Den ljusrosa längst till vänster är färgen som den först kom ur badet, och det är är också en färg som man kan förvänta sig. Den ska gå från rosa/ beige till ljusbrunt. Den lite ljusare i mitten har legat i lut 20 minuter, och det blev den då blekare av, inte intensivare som det oftast blir. Den gröntonade slutligen har legat i kopparvatten. Särsklit den ljusare rosa är en färg som skulle passa bra till hudtoner, om man t ex vill brodera ”vita” människor. Längst till höger ligger överraskningen, härvan med den färg som kokades fram ur bladmassan från den japanska indigon. Den borde blivit rosa den med men slog till med en gulgrön färgton. Jag har ingen som helst förklaring, utom möjligen att det blå färgbadet var väldigt potent så något från det slagit över. Någon som har en annan förklaring?

Färga sockgarn

En tid har jag gått omkring och funderat på om och hur jag skulle ta och färga en socklapp. Och nu undrar kanske några av er vad en socklapp är. Det är mitt förslag till översättning av begreppet ”sock blanket” som förekommer en hel del i modern stickning. Fotlapp är något som var vanligt förr i det militära, yllelappar som skulle snos om foten och fick ersätta sockor. Antagligen var fördelen den att det inte kunde nötas hål på hälar och tår när man använde sådana, tror jag i alla fall. Så nu presenterar jag lite analogt med detta som förslag ordet socklapp. Grejen med en socklapp är att man får ett garn med så att säga parvis färgning. Och så här gick det till när jag gjorde en sådan.

På Syfestivalen i höstas gick jag till Stäkets Hantverk & Design och bad Eva att rekommendera ett fint sockgarn. Jag kom hem med en härva av hennes Naturfärgad Kidmohair Sock. Den nystade jag upp i ungefär två lika stora nystan. Sedan lade jag upp och stickade med dubbelt garn och stickor nr 5 –  tror jag det var – ett rätstickat stycke, en socklapp. Så gällde det att komma på hur jag skulle färga den.

Det fanns ett kraftfullt färgbad kvar efter min rabarberfröfärgning,  så jag beslöt mig för att börja där. Jag lindade den tvättade socklappen runt en pinne och sänkte ner den en bit i färgbadet, och sen fick det sjuda en timme. Det såg ut så här. På den här bilden ser man ju tydligt att jag stickat rätstickning, men många socklappar stickas på maskin, tror jag, så de blir rätstickade. Jag tror inte det spelar någon roll för slutresultatet.

Jag har förstås som alla växtfärgare (väl?) ett förråd av lökskal, så det strödde jag över den vita biten, plus några bitar krapprot. Det blev som på bilden nedan. Jag lade dit några rostiga järnspikar också efter att bilden togs. Och så strödde jag dit lite alun, eftersom jag glömt att beta lappen innan…

Ja, sedan rullades lappen ihop hårt och snoddes om med snöre, lades i en glasburk med vatten och lite alun och ställdes i solen. Där fick den sedan stå under två veckor ca när det var som varmast. När jag lindat upp och tvättat lappen såg den ut så här.

Där var det dags att be om lite assistans från mannen, och vi nystade upp var sin garnända samtidigt som lappen repades upp. Nystanen härvlades, blöttes och hängdes på tork med tyngder i. Nu har jag två fina härvor som ser ut så här.

Jag är väldigt nöjd själv med resultatet, men vet inte om jag vill sticka sockor av det här. Dom kommer ju inte att synas! Och jag använder väldigt sällan långbyxor dessutom. Jag får fundera lite till på den saken.