Kategoriarkiv: spinning

Fortsatt städning

Så här kan väl en sticklåda inte få se ut! 


Upp med alltihop på sängen, bordet och brickbordet! Sortera efter storlek, ta bort krokiga stickor osv. 


Och ner i lådan igen. Men nu ser det bättre ut. 


Nu gäller det att tålmodigt bibehålla ordningen och inte bara slänga ner stickor och tillbehör. 


Någon av er som gjorde ett sånt här stickfodral i skolslöjden? Först fick man sy på symaskin utan tråd på tryckta pappersark i raka rader innan man släpptes lös på den riktiga sömnaden. Var det en trampmaskin tro? En gammal Singer. Jag använder fodralet men det räcker ju inte till på långa vägar. Och rundstickor var ett okänt fenomen, så sådana finns det inget fack för. Jag har kvar min gamla sypåse också, men den måtte nog ligga i en annan avlagring. 

Några fina grejer har jag i samlingen. 


En gammal spolapparat från tiden före And. Mattson Mora och hans patentsökta apparat. En sån har jag också, arv efter mor. Den här har fina gjutna kugghjul av mässing, och den näns jag förstås inte använda. 120 kr på loppis. Borde försöka putsa upp den dock. Hur gör man det bäst? 


Den här hittade jag bland stickorna kvarlämnade efter mannens förra fru. Så vitt jag förstår är det en nätt liten slända, men hur har den hamnat där? Hon var inte intresserad av spinning, vad jag förstått. Någon som känner igen modellen? Det verkar vara ett stort frö som använts som tyngd. Det ska bli spännande att provspinna den, men den är kanske inte ens avsedd för ull. 


De här stickorna tillverkade jag för rätt många år sedan, i samband med en utställning på Murberget i Härnösand. De är gjorda av unga rönnar, målade med lackfärger och har träpärlor som stoppknappar. Ungefär nummer 6. De är inspirerade av de stickor Märta-Stina Abrahamsdotter från Kubbe i Ångermanland tillverkade åt sig, men hon hade förstås inte pärlor och lackfärger. Hon var ”storstickerska”, stickade för sin försörjning och utvecklade en helt egen stil med mönster och färger som inspirerar många än i dag. Dom näns jag inte heller använda. Nu är de torra och spröda och det vore synd om de gick av. 

Om Märta-Stina kan man läsa mer här och här.  

Fäbod och får

Inte långt från min sommarstuga ligger Ärteråsens fäbod. Där är det gott att vara. 


Den finns belagd i dokument från 1600-talet, men är säkerligen äldre än så. Numera har man ingen fäboddrift där, men husen och vallen sköts om och kor betar där varje sommar. 


Under sex veckor under sommaren finns det en enklare servering. Där kan man läska sig efter att t ex gått till utsiktstornet högst upp på åsen och beskådat utsikten över Dalarna, Härjedalen och Hälsingland. Här demonstreras fikamiljön av min dotter med familj. 


Under v 29 varje år har man en Kulturvecka där på fäboden med olika teman för varje dag. En dag denna vecka var Fårets dag, och Kerstin Danielsson kom dit med några av sina värmländska skogsfår. De är så fina med sina olika färger och mycket tama och klappvänliga, i alla fall de som fått följa med dit upp. 


Kerstin och jag pratade om får och ull, Kerstin hjälpte den som ville att tova, och jag demonstrerade spinning på slända och de som ville fick pröva på det. 


Men jag ägnade mig också en hel del åt fårklappning, i mitt fina förkläde från Mexico.


Jag är ingen vidare fårporträttör, det blev mest ulliga bakar på mina bilder. Men jag fick en fin bild av en pärlemorfjäril på en karda! 


Om Ärteråsen kan man läsa mer här.

Och om Kerstins värmländska skogsfår läser man här.  

Min fina lilla slända av turkisk modell

På Wonderwoolwales 2013 köpte jag en slända av turkisk modell. Det betyder att sländan kan monteras ner i sina beståndsdelar. Sländan är tillverkad av trä från tulpanträdet (Liriodendrum tulipifera) av IST Crafts och kostade sina modiga 34 pund… Men den är ju så vacker och så bra! Kolla hemsidan jag länkat till, där finns många fina saker. 

  
Här ser ni en ”fullspunnen” slända. Nu drar jag ut tenen först, neråt, och lirkar sedan ut korsarmarna. Och hokus pokus har jag ett nystan färdigt för tvinning eller rentav stickning. 

  
Efter hopmontering är det bara att fortsätta spinna. 

  
Den tar ju ingen plats den här lilla sländan, och jag sitter bekvämt i tv-soffan när jag spinner. Jag använder mig av en metod med stödd slända. I vänster hand har jag ullfibrerna, och med höger hand sätter jag snurr och låter sländan rotera, hängande över mitt knä. Ganska snart börjar sländan stanna av i rotationen, men då lägger jag ner den i knät och släpper upp snodden i fibrerna med hjälp av båda händerna, matar fram fibrer från vänster hand och släpper upp snodden med höger hand. Så håller jag upp sländan och sätter den i snurr, nu med en längre tråd att hänga i så den kan snurra längre. När den stannar av lägger jag den i knät och fördelar snodden i fibrerna igen. Och nu är tråden kanske dessutom så lång att det är bäst att nysta upp den. Varefter allt börjar om från början. Det här är inte det snabbaste sättet att spinna på, men bekvämt och passar bra när man har lite delad uppmärksamhet, som mellan tv:n och garnet.  

Framtidsplaner

Igår blev jag glad!
Då fick jag ett OK från mina (våra) chefer att jag och mina kolleger får åka till Fårfesten i Kil nu i vinter. Ulrika Hjärpe och Osva Olsen, som är museipedagoger på Skansen, ska tillsammans med mig visa och prata om vadmal och om återbruk av ull. Det ska bli kul! Nu ska det planeras. Mer om detta senare, när planerna satt sig ordentligt.