Hålla ordning

efterbad, färgning, inspiration, naturliga färger, syrafärger, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Genom åren har jag gått många olika kurser i färgning, företrädesvis av garn. Jag har en hel del sparade garnprover och pärmar, som nu är väldigt värdefulla för mig. Den första kursen gick jag 1970 i Rättvik, och vi höll till vid Siljans strand. På bilden nedan ligger den ring med garnprover vi fick till då överst, fortfarande vacker och färgrik. Dessvärre har en del av etiketterna som satt i varje härva fallit bort.


I mitten av garnhögen tittar de syrafärgade garnproverna fram, i färgtoner av helt annan briljans och kulör. Just de färgerna borde jag väl kunna använda, eller? Jag kan ju spara en liten tofs som referens, så får jag mer plats. En del av mitt färgarkiv ligger dessutom i förråd. Undras hur det mår?

Men den där dokumentationen av färgningar pågår fortfarande, om än i annan form. Inte som små härvor utan som prover i pärmar. Det tar sin lilla tid att göra iordning men är mycket värt. Så roligt att bläddra tillbaka och se vad jag gjorde! Idag ser det ut så här när jag fixar pärmen. Men jag kan ge tipset att inte vänta in för lång tid innan arbetet blir gjort. Det har hänt att jag fått gå tillbaka till bloggen för att se vad jag gjorde egentligen…


Om ni vill veta mer om de färgningar som syns får ni vara snälla och kolla tidigare blogginlägg. Jag är inte tillräckligt sams med programmet för att kunna länka direkt tillbaks till mina inlägg.



This is a blog post where I discuss the ways to document your results when dyeing. I have samples from my first course in 1970 and following courses and occasions, dyeing with plants as well as with acid colours. Nowadays I use to glue samples and short notes on stiff papers, saved in folders.

Mysteriefärgning

färgning, lavfärgning, naturliga färger, ullgarn

Abstract in English below.

Av snälla vänner har jag fått färgningsmaterial som de ärvt. Påsar med olika spännande innehåll. Bland annat var där en gammal plastkasse – ni vet, en sån där blåvit som Konsum hade förr i tiden – med någon sorts torkad lav i. Det enda jag var säker på var att det inte var stenlav. Det fanns ju bara ett sätt att ta reda på vad det var, eller hur?


Här ser ni hur det stormkokar i min färgningsgryta. Jag bröt mot de gamla recepten på flera sätt. Dels har jag ingen järngryta här ”i stan”, dels ville jag inte varva garnet och laven så som recepten lyder. Garnet blir så oerhört skräpigt då. Utan jag stormkokade i två timmar och silade av. Sedan hällde jag på mer vatten, kokade upp och silade igen. Då hade jag fått tillräckligt med färgbad tyckte jag. Så var det dags för nästa förenkling: jag hällde betmedlet, 20 gr alun, i själva färgbadet. Jag hade ungefär 2 hg ljusgrått gammalt ullgarn från Bergå spinneri och två små provhärvor vitt redgarn.


Och här ser vi resultatet! Först vill jag säga att färgerna är starkare i verkligheten. Hela lilla härvan är som den biten i skuggan.

Hade detta nu varit letlav, som jag hoppades på, skulle garnet ha blivit mörkbrunt. Nu är jag inte missnöjd ändå, för jag har fått en fin aprikosfärgad broderihärva och ett varmbeige stickgarn. Men mysteriet är ju inte löst. Vad var det för lav? Var den för gammal? Gjorde jag fel ändå? Skulle det ha varit mer alun? Järngryta? Ingen som vet.

Friends of mine gave me some old dye stuff from their mother. In a plastic bag I found quite a lot of dry lichen of some unknown kind. Only way to find out was to dye. First picture shows my dyeing pot boiling hard with the lichen in it. The yarn I dyed in lower temperature, of course. But I’m still not sure what kind of lichen it was. The skeins were light grey and the small sample white before dyeing. As mordant I used alum. The picture is not fair to the colours, who are somewhat deeper in reality.

Ännu en koschenillfärgning

efterbad, färgning, koschenill, naturliga färger, rabarber, stickning, tigeröga, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

Jag ville göra ett färgskiftande garn och valde den här lite omständiga metoden.

Först delade jag en härva Stäkets 1 Naturvit Jämt & Fint 100% jämtlandsull i två delar och stickade ett stycke med dubbelt garn. Ett väldigt mjukt och fint garn som jag kan rekommendera för övrigt. Det stickade stycket tvättades och betades med alun, 60 grader i en timme.

Så vägde jag upp fem gr koschenill-löss och malde dem i mortel, samt hällde på c:a två dl hett vatten. Detta lilla bad fick dessutom ett uppkok. Jag strödde  torkade blomhuvuden av egenodlad tigeröga, Coreopsis tinctoria, på den våta sticklappen, vek ihop, rullade och knöt runt hårt med snöre.

Med hjälp av en sked öste jag på av koschenillvätskan på rullen lite här och där. Eftersom rullen var våt spred sig färgen snabbt. Koschenill, i alla fall den jag har, blir ganska mörkt lila i ren form. Efter några ösningar hällde jag lite limejuice, från en sån där grön flaska med gult skruvlock som finns i alla affärer, ner på koschenillvätskan. Det syrliga i juicen förändrar koschenillens färg till en röd ton med lite dragning åt blått. Så öste jag på lite av den varianten. Dessutom hällde jag på några droppar limejuice direkt på rullen. Efter den behandlingen såg den ut så här.


Och så stoppade jag rullen i en stekpåse, förslöt den men gjorde ett litet hål för ångan att pysa ut genom. Det hela lades i mikrougnens lock för att kunna hanteras när det blivit hett.


Jag körde ugnen tre gånger i fem minuter på halv styrka, med trettio minuters vilotid emellan. Ungefär. Jag försökta också vända på rullen mellan varven. Om man inte har/inte vill använda mikro kan man lägga sin rulle i ett durkslag och ånga den över vattenbad i minst en timme. Det borde gå bra att ”steka” den i ugn också, bara man inte glömmer att kolla så det inte kokar torrt. Sen gäller det att beväpna sig med tålamod och INTE ÖPPNA rullen förrän tidigast nästa dag, dels för att den är jättehet, dels för att det är bra för färgerna att mogna efter. Jag hällde dessutom på lite mer limejuice på några ställen eftersom jag tyckte det var lite väl mycket av den lila färgen.


Och det var spännande att äntligen öppna rullen må ni tro! Det första av sköljningen gjorde jag i ganska lite vatten, för det blev då blev en stark koncentration av dels färgpulverrester, dels själva blomhuvudena. Men sedan sköljde jag lappen ordentligt och lät den torka. Så här såg den ut efter det. Men jag måste påpeka att kameran gör färgerna rätt mycket bjärtare än verkligheten.


Här ser man då de olika röda tonerna från koschenillen och de gulgröna från tigerögat i en skön förening. Tycker jag själv åtminstone.

Maken fick hjälpa mig att repa upp lappen och dela garnet i två nystan igen. Sedan härvlade jag det, tvättade och lät torka.


Jag blev nöjd med mitt färgexperiment, måste jag säga. Även om det är omständigt. Och vad ska det bli? Jag vet inte. Det viktiga var själva processen. Men garnet i sig tycker jag nu bjuder in till nålbindning faktiskt. Vi får se.


Men det är inte slut här. Koschenill är väldigt drygt, så jag hällde det färgbad som var kvar efter ösningen i min färgarkastrull och började färga mina småhärvor, som jag försöker att alltid ha till hands för att göra mina experiment i liten skala. De väger ungefär tre gram styck.


Längst till vänster har vi silkegarn och därefter redgarn, betade med alun. Den mörkare gulbruna är en redgarnshärva betad med rabarberblad. Jag färgade med lite olika kombinationer av dessa garner och kunde få fram  sex graderingar av rött mot rosa.


De som ligger på tvären längst ner är färgade med det första sköljvattnet från rullfärgningen. Där fanns det ju med blomhuvuden som drog färgen åt det gula hållet. Den till vänster är färgad först. Den mer färgstarka till höger slarvade jag med tillsynen på. Det blev så att den fick koka i en timme, och när jag till slut kom på det hade nästan allt vatten kokat bort. Den stackars lilla härvan låg som en nästan stekt trasa på botten av kastrullen, men den hade trots allt inte bränt fast och färgen överraskade verkligen!

This is a story on dyeing a knitted piece, mordanted with alum, with cochineal and dried flowers from Coreopsis tinctoria. I dissolved the lice in water and poured on the rolled knitted piece with the flowers inside. I then dyed it in the micro wave oven, five minutes at a time, half the heat, three times, with a resting time for the yarn about half an hour in between. I also used some lime juice to change the colour of the cochineal bath from lilac to red. The small skeins of yarn were dyed in the exhaust baths.

Mattornas Märta

bildvävning, fiber art, flossa, gobeläng, inplock, inspiration, Märta Måås Fjetterström, mattor, rölakan, textilkonst, ullgarn, utställning, vävning

Abstract in English below.

På Kungliga slottet i Stockholm visas en jubileumsutställning från MMF AB, som nu har funnits i 100 år. Utställningen fokuserar på de mattor som producerats till den kungliga familjen och till andra offentliga miljöer. Men den berättar också om Märta Måås Fjetterström själv, hennes liv och konstnärliga gärning. Den står ända till den 19/4 så missa inte den!

Märta föddes 1873. Fadern var präst och fick en tjänst i Vadstena när Märta var liten, så det var i den staden hon växte upp. Hon hade turen att födas i en familj där man kunde tänka sig att utbilda även döttrarna. Eftersom hon visade konstnärlig talang fick hon fara till Stockholm och gå utbildning till teckningslärare och mönsterritare 1890-95. Så småningom kom hon i Skåne i kontakt med en av hemslöjdsrörelsens stora, Lilli Zickerman, och idén om en egen ateljé med anställda väverskor uppstod. När hon grundade MMF AB 1919 var hon på det klara med att det var mattor och andra större textila verk för hem och offentlig miljö hon ville formge. Detta arbetade hon med hela livet fram till sin död 1941. Men verkstaden lever vidare och producerar fortsatt mattor av hög kvalitet, både efter Märtas egna kartonger och andra formgivares.


Redan i trappen upp till Rikssalen, där utställningen hänger, visas denna stora matta, som är en tidig komposition, vävd innan ateljén i Båstad startades. Den är också ett exempel på vad som till största delen inspirerade Märtas formgivning, den natur som omgav henne. Denna heter Hästbete och är formgiven 1915, vävd i flossa.


Man får gå trappa upp och trappa ner och genom Ordenssalar för att komma till Rikssalen. Det första som fångade min blick var denna enorma matta, den största som vävts på MMF AB. Den heter Vita spetsporten och är en nutida bearbetning av ett mönster komponerat 1934. Bettan på Storholmen har faktiskt ett exemplar som hon kan borra ner tårna i!


Det var rätt så svårfotograferat. De flesta mattorna hängde som i lager framför varandra, och belysningen orsakade ett släpljus som gav konstiga skuggor och tokigt intryck av ytans struktur. Den här mattan, Svarta trädgårdsmattan (1923, flossa), förklarar mina problem. Klicka upp bilden så blir den tydligare!  Men det är bara fotot som är knepigt. I verkligheten är mattan väldigt vacker och med rätta ett omtyckt mönster, uppvävt till flera kunder.


Så här såg det ut i de flesta montrarna. Men å andra sidan: hur ska man annars göra med ett begränsat utrymme där man vill visa så mycket som möjligt? I bakgrunden har vi Korgmattan (1936), framför den draperiet Perugia (1937) och på golvet Vita Rutmattan (1933). Mattorna är vävda i rölakansteknik. I rutmattan ser vi också exempel på de grundfärger som togs fram i samarbete med Klippans yllefabrik, som spann och färgade de garner Märta ville ha. Nuförtiden har man en egen färgningsavdelning i ateljén.


Här har vi mattan Blå plump vävd i rölakan (1937) och draperiet Vildhästen (1933) vävd med inplocksteknik. Blå plump visades bl a vid World Fair i New York 1939. Eftersom Märta etablerade samarbete med ett flertal framgångsrika arkitekter och inredare, fick hon prestigefyllda uppdrag som ledde vidare till inredningar och utställningar i både Europa och Staterna.


Även om Märta trivdes utmärkt bra vid sitt arbetsbord ovanför ateljén, och utsikten över den natur som var hennes främsta inspirationskälla, tyckte hon också om att resa och få ny inspiration av det.


Den här mattan heter Tornet (1931, flossa) och är inspirerad av skyskraporna i New York. Tack vare Carl Malmsten, som fått uppdraget att inreda ett antal rumssviter på lyxhotellet Waldorf Astoria, fick Märta i uppdrag att förse dessa sviter med mattor. Själv tycker jag denna matta har en mycket intressant komposition, utan egentlig mittpunkt i motivet och med en fint varierad bård.


Här ser vi mattan Slottet (1927) vävd i flossa och draperiet Röda hästarna (1930) vävt i gobelängteknik. På golver ligger Korna (1930), rölakan. Om man tittar lite närmare på hästarna kan man tydligt se inspirationen från de folkliga skånska yllevävnaderna. Men tittar man på Slottet undrar man om det finns en föraning om Mario Bros alla figurer!



En av de tidigaste vävnaderna  Märta formgav är min favorit alla katagorier, Enhörningen. Den visades också men bakom glas och omöjlig att ta en bild av. Men denna, Hjortskogen, (osäkert tillkomstår) är i samma stil, även den vävd i gobelängteknik. Hur många hjortar ser du?


Det är inte bara de stora kompositionerna som imponerar utan även detaljerna. Här kommer en bild från en bård, där hjortens och kidets snabba lopp återges med tydlig känsla av fart.


Det presenteras 57 verk av Märta på utställningen, så det jag skrivit om här är bara en bråkdel. En annan person fastnar säkert för helt andra verk. Tveka inte, gå och se!

The Royal Castle in Stockholm is currently hosting an exhibition on the works of Märta Måås Fjetterström. She lived 1873-1941 and was the founder of the weaving company MMF AB, this year celebrating 100 years of success. Her carpets are stilled asked for, and of course also those designed by designers who followed her as directors of the company. If you have the possibility to visit this show, don’t miss it. It’s open till April 19. And there’s a very informative catalogue in English available.