Ur min textila skattkammare del 1

blåtryck, färgning, indigo, kypfärg, linnetyg, örngott, tyg, tygtryck

Abstract in English below.

För närvarande är det ju bara trädgårdsjobb som gäller. Och inga grejer har jag färdigställda så jag kan visa dem. Så nu tänkte jag ta och visa några av mina finaste textila föremål.

Där jag jobbade tidigare, på Skansens klädkammare, kom det ibland försäljare av tyger och tillbehör. En av dessa försäljare kom från Österrike, tror jag det var, och hade med sig fantastiska sidensjalar och underbara ylletyger. Och en gång hade han med sig äldre örngott, gjorda av blåtryckta linnetyger. Ja det var ju bara att försöka bestämma sig för ett, det var ett tillfälle som inte skulle komma åter.


Örngottet mäter 107 cm på längden och 47 cm på bredden, öppet i en kortsida med två knytband. På mina resor på kontinenten har jag stött på den här modellen av kudde, som sträcker sig från ena kanten av sängen till den andra, kanske rentav tänkta att användas av två personer. Den modellen kan man fortfarande se i våra hembygdsgårdar, och den tid som skildras där är ju den där två personer vanligtvis delade säng.

Tyvärr tog jag mig inte tid att fråga ut försäljaren om örngottets historia. Det är en ganska grov tuskaftsvävd kvalitet i linne, och den verkar vara så gott som oanvänd. Så den skulle nog kännas lite ruff att vila kinden mot till att börja med. Jag kommer inte åt någon stadkant, så jag kan inte avgöra om tyget är handvävt. Det är hopsytt för hand med kaststygn och blå tråd.


Men det är ju det fantastiska trycket som är grejen! Min första gissning är att det är ett valstryck, med reliefmönster, och de små prickarna har då åstadkommits med hjälp av metallstift. Det är färgat med indigo, men jag kan inte avgöra om det är naturlig eller syntetisk. Just det här sättet att mönstra ett tyg kallas för blåtryck, vilket är ett namn som kan leda in i fel tankebanor.


För det är ju inte den blå färgen som tryckts på. Det är fråga om en typ av reservagefärgning, dvs att delar av det vita tyget har skyddats för färg. Mönstervalsen har doppats i ett medel som blockerar färgpådragningen, kanske ett vax, och sedan har mönstret tryckts. Därefter har tyget doppats i blått färgbad och fått den ljusare blå färgtonen. Sedan har en annan mönstervals fört på ett annat skyddande lager för att bevara den ljusare blå tonen. Tyget doppas i blått färgbad igen, en eller flera gånger, för att få den mörkblå bottenfärgen. Som avslutning tvättas tyget ordentligt för att få bort allt reservagemedel, och mönstret framträder då i all sin skönhet. Med den här tekniken kan man till och med göra tyger med olika mönster på tygets fram- och baksida. Det fanns många blåtryckerier på kontinenten under 1800-talet, och det var vanligt förekommande med blåtryck i de europeiska folkdräkterna. Det finns några exempel i svenska folkdräkter också.

Det finns inte så särskilt många blåtryckerier kvar, men här är länk till ett i Ungern, som också har försäljning på nätet.
https://blaudruckshop.at

This time of the year I’m mostly outside, working in the garden. Nothing of my textile works are finished and able to show. So I decided to look into my textile treasury and take out one of my beauties to let it shine.

This is a pillow case I had the opportunity to buy some years ago. It’s made from flax in an old fashioned model. This kind of patterned pillow cases were not used in Sweden, but is a continental model. The pattern is accomplished with a technique called ”blau druck” (I think) in German. Sorry to say I don’t know the name in English, ”blue print” maybe? Anyhow, the name’s somewhat misleading, since it is not the blue colour that is printed on the fabric. The white pattern is made by blocking the blue colour, indigo, by printing the fabric with a reservage fluid, that is later washed away. In this case, the blocking print was made two times, first to save the white parts of the pattern and then to save the lighter blue parts. There were many printing shops in Europe using this technique during the 19th century, as this fabric was very popular.

Torkad vau – färgning

färgning, färgreseda, färgväxter, naturliga färger, silke, stickning, syrafärger, ull, vau, växtfärgning

Abstract in English below.

Vau eller färgreseda (Reseda luteola) kallades ofta färggräs förr. Det odlades i stora mängder och kunde också importeras. Det är lätt att odla vau, och har man en gång gjort det blir man nästan inte av med den, då den fröar av sig så ohyggligt. Det är flera år sedan jag hade vauodling, men jag plockar fortfarande bort små spontana plantor här och där. Förra sommaren lade jag det jag plockat på tork i trädgårdsskjulet, och för ett par veckor sedan körde jag ett kok. Jag hade ett hg torkad vau som jag lade i kastrull och kokade en timme. Själva färgningen gick till som vanligt: den pågick en timme med temperatur 85-95 grader. Det luktade betydligt bättre än de gamla lavarna jag kört förut kan jag säga, ungefär som torrt hö. Och så här blev det med alunbetat garn:


Från vänster har vi då en härva på ett hg vitt ullgarn, och bredvid den ligger överst småhärvor av redgarn och under det härvor av ett lite tjockt entrådigt silkegarn. Den gröna färgen längst till höger fick småhärvorna när dom låg i mitt kopparvatten. Jag glömde att jag lagt ner dom så det blev onödigt lång tid, och inte klockade jag det heller. Men de blev ju väldigt fint gröna. Det var mycket färg kvar i badet så det hade nog räckt till ett efterbad också men det hade jag inte lust med denna gången.

Jag funderade på om det kunde bli någon skillnad på den gula färgen beroende på om den var färsk eller torkad. Så jag letade reda på den sjal jag stickade efter förra färgningen, när jag hade purfärsk vau. Det gula i sjalen är vau men de gröna tonerna är syrafärger.


Sjalens gula ser möjligen lite ljusare ut men det är ingen stor skillnad. Så äktheten kan väl sägas vara OK. Det sägs ju också att det gula korset i svenska flaggan förr färgades med vau.

A couple of years ago I grew weld in my garden, and it still keeps coming up at places. Last summer I dried the little plants, and last week I made a dye bath with them. It was 100 gr of dried weld, and I boiled it one hour before straining it. The big skein is 100 gr, and I also dyed a couple of small sample skeins, in woollen and silken (below) yarn. Green colour was acheived when letting the skeins soak in my copper water, but I actually forgot them there so I don’t know how long…

I also knitted a scarf from the yarn died with fresh weld, so I took it out to compare the colours. But I would say the colour has lasted well through the years. The green tones are from acid colours. There’s a saying that the yellow cross in the Swedish flag used to be dyed with weld.

Påskhälsningar

Okategoriserade

Abstract in English below.

Jag gjorde iordning ett kuvert med teckningar med påsktema och skickade iväg till barnbarnen.


Med teckningarna följde också en liten förklarande text om vad jag gjorde som liten flicka i samband med påsken i den by på landet i Dalarna där jag bodde då. Den texten gick ungefär som nedan.

När jag var liten gjorde vi barn påskbrev, dvs egna teckningar med påskmotiv, som sedan veks ihop på ett särskilt sätt, så som vi ser till vänster i bild. På skärtorsdag, den dag som häxorna tog till kvasten för att fara till Blåkulla, klädde jag ut mig till en påskkäring, lånade en kvast av mor, stoppade breven i en kaffepanna och gav mig ut på byn. På den tiden var ju inte dörrarna låsta, så det var enkelt att öppna dörren lite grann, ropa ”Glad påsk!” och slänga in ett brev. Kanske nån gång att jag fick lite karameller, men huvudsaken var överraskningen. Jag har pratat med min stora syster som gjorde likadant när hon var liten, och även för henne var det överraskningen som var grejen.

GLAD PÅSK på er alla i karantänen!

This is a little story from my childhood in a village out in the country in Sweden.

I wanted to tell this to my grandchildren and also bring them Eastern Greetings, the way I once did as a child.  So I made some pictures in the same style as I did then, and folded them in the particular way. In Sweden there was a saying that on Maundy Thursday, all the witches had their great summoning, to discuss last year’s events and give tips for times to come. And meet their Lord and Master of course, but this particular purpose was kind of faded away in my times. Anyhow, I dressed up in an old fashioned way, resembling a witch, grabbed my mum’s broom, put the ”eastern letters” in a coffee pot and walked out in the village. In those days people usually not locked their doors, so I sneaked up, opened the door a little, threw in one of my folded drawings, yelled Merry Easter! and run away. The surprise was the thing about it, but I can recall recieving candy at some time. Nowadays, I of course had to use the mail man to bring my grandchildren the letters, together with some explanatory words.

And now: Merry Eastern! to all you, in your quarantine.

Mera rensning i förråden

efterbad, färgning, koppar, lavfärgning, ullgarn, växtfärgning

Abstract in English below.

När man nu inte kan plocka i naturen blir det till att gå till förråden. En större plastburk innehöll ungefär 235 gr fådd gammal lav, till största delen vanlig grå skägglav men också lite mörk skägglav och annat skräp. Detta kokades på vanligt sätt och sedan färgade jag med mina småhärvor av redgarn, de som jag sedan ska använda till broderade storverk (haha!). De är alla betade med alun, utom en som är betad med rabarberblad. Och så lade jag till en småhärva av grått entrådigt garn också. Det blev som nedan kan beskådas.


Från vänster till höger: färgad härva som därefter fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter, grått garn, den rena färgen på vitt garn, rabarberbetat garn. Slutsatser: gammal skägglav ger inte de ljusgula nyanser som litteraturen säger. Eller var det för mycket föroreningar? För gammal lav?

En annan plastkasse med fådd lav, en blåvit plastkasse med ett kvitto från Konsum i Skärplinge från 1981, innehöll 400 gr lav av för mig obekant sort. Skärplinge ligger i norra Uppland, och där finns det säkert gott om stenblock med lav på i skogen. Den kokade jag och silade av. Till själva färgningen använde jag en härva gammalt vitt ullgarn, 2-tr Stickgarn Extra från Bergå numera nerlagda spinneri (där praktiserade jag en gång i tiden)  plus tre småhärvor. Det blev som följer.


En trevlig varmbeige färg, i alla fall i mitt tycke. Ovanpå stora härvan ligger en småhärva som jag inte gjort något med efteråt. Till höger ligger en som fått ligga i kopparvatten c:a 25 minuter och en annan som legat i lut. Det senare gav just ingen effekt i det här fallet.

Och till slut: på Fårfesten Kil köpte jag för några år sedan en liten påse med islandslav, 20 gr. Den var avsedd till te enligt försäljaren, men ni känner väl mig?


Ännu mera varmbeigt broderigarn blev resultatet, alunbetat förstås.

Ni ser väl att jag knyter om även de små provhärvorna tre gånger innan jag färgar? Det är en tendens till att överarbeta som jag har dessvärre. Men nu tror jag att jag gjort slut på all lav i förrådet i alla fall.

I have been cleaning upp my stash with dried lichens, most of it given to me so I don’t know from where or when. All of my yarns are mordanted with alum only. I boil the lichen one hour, strain the water  and then dye for one hour. The yarns with a green tone were put in copper water for some 25 minutes after the dyeing.