Svampfärgningsförsök

avtryck, eco-print, fjällig taggsvamp, hapa-zome, indigo, japansk indigo, narrkantarell, siden, svampfärgning, ticka, tygtryck

I lördags ordnade hemslöjdsföreningen här i Stockholm en svampexkursion under ledning av en ”riktig” konsulent. Strålande väder var det och trevligt sällskap också. Det är ju alltid skönt att komma ut i skogen. Focus låg på svampar för färgning, och vi/jag kom glatt skuttande och visade upp våra fynd för konsulenten. Här nedan har vi aspsopp, som man ju ska äta i stället, trappstegsskivling(?) som inte var bra till nåt tror jag och ärggrön hmhmskivling som inte heller var intressant trots sin fina färg. Nej namnen fastnade inte ordentligt…

Väl hemma lade jag upp min skörd i tvättstugan.

Från övre vänstra hörnet: smörsopp, fjällig taggsvamp, grynsopp, pepparsopp, rabarbersvamp och narrkantarell. Längst fram en rad med björktickor. Högst upp till höger en okänd sopp och en liten lysticka. Den sista fick jag av konsulenten som plockat den vid ett tidigare tillfälle. Så det blev till att rensa. Och provfärga. Först ut var narrkantarellerna och därefter den fjälliga taggsvampen.

Jag är väl inte så särskilt impad. Inget fel på grå färger, de har också sitt användningsområde. Men det kan man få på enklare sätt. Den till vänster är narrkantareller, de gula fina svamparna. En av provhärvorna har legat i lutbad, därför har den en något mörkare ton. Till höger ligger taggsvampen, som jag hoppades skulle vara motaggsvamp, men så var det icke. Om det verkligen varit motagg hade jag kunnat få blå toner. Det var väl tur att det var provfärgningar trots allt.

Ingen skugga över svampkonsulenten. Hon ledde oss till ett ställe där det borde finnas dom här fina röda skivlingarna, och vi hittade en. Det var väl inte tid för dom än, eller så hade någon annan hunnit före. Nu är vi ju dessutom flera som vet var dom kan finnas. Sopparna ligger på tork medans jag funderar på om det ska vara värt att koka dom. Den lilla fina lystickan får jag försöka hitta fler av. (Växer på rönnar, om någon av mina bloggläsande vänner skulle hitta…) Björktickan är också skuren och väntar på sällskap av samma sort, men den ska jag ha till papperstillverkning tänkte jag. Så småningom. Kom inte med förslaget att jag ska äta sopparna, för jag tillhör den underliga sorts människor som inte är särskilt förtjust i att äta svamp.

Men jag har i alla fall lyckats med ett experiment!

Jag plockade några blad av min japanska indigo, lade in i ett vikt tunnt sidentyg och slog till med hammaren ganska många gånger. Det kallas hapa-zome på japanska. Tyget fick torka ett dygn innan jag tvättade med marseilletvål. Och det blev ju inte så pjåkigt med de här blågröna tonerna!

mössa, stickning, ullgarn

I förra inlägget var jag ju osäker på vilket handarbete jag skulle fortsätta med. Det blev det här.

En mössa som matchar muddarna är på gång. Ingen beskrivning har jag, bara trampar på i det okända, med en annan mössa som mall. Det knepigaste är att hålla flätan i de andra garnfärgerna tillräckligt löst. I värsta fall får jag väl repa upp en bit. Det ingår, som jag ser det. Och jag har mer garn än på bilden, så det blir nog bra.

Sitta bredvid

återvinning, korg, mattrasor, muddar, stickning

Prova att klicka upp bilderna i storlek!

Ibland är det jag som kör bilen, men oftast är det mannen. Ibland sitter jag och bara tittar på vårt fantastiska Sverige, ibland känner jag lite större verksamhetslust. Då kan det bli sådana här resultat.

Muddar med tummar enligt ett mönster gjort av Eva-Lotta Staffas, som jag fått genom Sticka! ett antal år sedan. Lätt att förstå, bara att sticka på. Jag använde ett garn jag köpte i Mariehamn i våras, färgat av Gunborg Skogberg/Svalan, ett superwash-garn. Det var länge sedan jag stickade med ett sånt, det var väldigt halt men mjukt förstås. Det är tur att jag har små händer, för stickfastheten blev lägre än i originalmönstret, och därmed vantarna mindre. Och nu har jag en dryg härva kvar att göra nåt med, en mössa kanske?

Den röda skålen till vänster gick också bra att hålla på med som bredvidsittande. Den består av en kärna av snodda mattrasor, som jag virat andra mattrasor om och sedan sytt ihop med bomullsgarn. Det är en teknik som jag lärt mig i slöjdföreningen i Stockholm. Den mindre skålen är gjord efter samma princip, men där består kärnan av ett sisalsnöre. Den har jag dock sytt ihop på maskin, så den är inte tillverkad under bilfärd. Den lilla virkade plattan är ett test inför en eventuell större matta, bestående av övervirkade trasor. Kanske det får bli en pannlapp. Kanske jag börjar på något helt annat.

Nya kunskaper och misslyckanden

avokado, bomull, eco-print, färgning, koppar, siden, solfärgning, vejde

Frågan är väl om man ska skriva om sina misslyckanden. Ska man inte låtsas att allt blir bra, bara visa det som blev som man tänkt sig? Nu tänkte i alla fall jag klaga lite.

Och det jag vill klaga på är växten vejde. Varför ska den vara så krånglig och oberäknelig? Jag gör ju precis som det står i böckerna! Och så blir det bara blaha – desto värre som det dessutom var två kompisar med som skulle få se hur det går till. Nu håller den dessutom på att bli uppäten av kålmaskar – lagom åt den.

Sen gjorde jag en solfärgning också i sommar som höll på att gå åt skogen den med. Alla min sparade torkade och frysta avokadoskal och kärnor använde jag till dels ett nattlinne i sidentrikå, dels lite olika provbitar i olika material. Till nattlinnet använde jag också de gamla vejdefrön jag har som bara skräpar runt. Burkarna, som fått stå på terassen i solskenet (nåja) i åtminstone sex veckor, såg riktigt lovande ut före öppnandet.

Eller så tycker man att det ser ut som dom där spritburkarna med olika preparat i som finns på t ex Naturhistoriska museet… nåja, alla har väl inte lika morbid fantasi som jag.

Det som kom fram var väl sådär, färgat visserligen men ingen direkt höjdare.

De ljusa ränderna är från omknytningarna jag gjorde för att hålla mortlade skal och hackade kärnor på plats. Det lite blåtonade partiet är från vejdefröna. Att ärmarna är mörkare beror på att jag doppat dem i kopparvatten efteråt.

Det här några bitar av siden och och en gammal urtvättad liten bomullsbit som haft inknutna torra kärnor i sig. Blev mest ett jasså – lite bättre kontraster vill jag allt ha.

Ja, men nu hade jag alltså ett vejdebad så nu skulle jag allt se till att det blev mer färg på nattlinnet. Så jag doppade ner det i badet. Och mer färg blev det onekligen men –

Inte blått. Det är den starka alkaliniteten – ett pH på ca 12 – som påverkat den svaga avokadofärgen. Men jag tycker ju bättre om det här. Smålapparna blev också bättre.

Vad har jag lärt mig?
1. Vejden är dum.
2. Avokado kan manipuleras efteråt.
Och nattlinnet är skönt att sova i dessutom. Det är köpt från Sleep in silk.