Kategoriarkiv: textilkonst

Besök i konstnärens atelje

Nu är det många år sedan jag lärde känna konstnären och hantverkaren Anna Sjons Nilsson. I början av 1970-talet var vi båda i full gång med vår grundläggande utbildning i textila tekniker, och vi möttes och blev vänner på terminskursen i sömnad, som då var i Avesta. Där fick vi lära oss sömnadsdetaljer av olika slag, förändring av mönster och en del annat. Till stor del sådant vi redan kunde, men man måste ju ha papper på det också. Efter den kursen började vi på olika skolor, Anna kom in på Nyckelviksskolan i Stockholm tror jag och jag gick ”ettåriga väven” i Leksand. Men vi fortsatte att ha kontakt till och från, genom olika utbildningar, livsförhållanden o s v. Vi kommer ju ur samma mylla, byar i Rättviks kommun med några få mils avstånd. Det är en stor förmån att ha en människa som man direkt känner sig hemma hos och förstådd av, trots att kontakten bryts ibland.  

Numera bor ju Anna i Falun, och det gör min syster också. Så i samband med att jag hälsade på min syster, gjorde jag upp med Anna om ett besök i hennes atelje i Nisserska huset i Falun. Det är en stor gammal villa av tegel som en gång beboddes av överläkaren på Falu lasarett. Numera är den omgjord till teater och olika konstnärsateljeer. Där har Anna ett utrymme tillsammans med sin yngre syster Karin, som också arbetar med textilt konsthantverk men på deltid. 

Nu är ju jag en ganska kass fotograf, och dessutom förlorade vi oss i samtal om ditt och datt. Så något sånt där tjusigt fotoreportage från en kreativ persons arbetsrum, som man kan se i vissa inredningstidingar, blir det inte här. 


Anna höll på att avsluta ett uppdrag från Gagnefs kommun, en utsmyckning till ett äldreboende, och det är det hon jobbar med på bilden. Det blir bilder från den motivkrets från dalmåleriet som vi redan kommit att förknippa med henne, utförd med det rika fantasi och påhittighet som är hennes signum. I framkanten ser vi för övrigt syster Karins arbetsbord. 



Precis som hos alla konstnärer kan det se kaotiskt ut men jag är säker på att Anna har koll på vad hon har vad. 


På väggarna och överallt hänger och står olika små figurer av det slag som är så typiska för Anna. Ett kännetecken för dem är humorn och ömsintheten i utförandet. Sommaren 2016 såg jag på länsmuseet i Falun den stora utställningen Arvbetagelse som Anna gjorde tillsammans med 5 kolleger i nätverket Fiber Art Sweden. Den väckte så många tankar att jag inte kunde få ner dom i ett inlägg… Men nu har konstnärerna publicerat en liten bok med tankar om det samarbetet, som resulterade i tre utställningar på olika muséer. Här kommer ett citat från början på en text skriven av Anna:

”En skapelseberättelse

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Maska, bli till!” Och maskan blev till. Gud såg att maskan var god, och hon skiljde ”rätan” från ”avigan”. Gud kallade ”rätan” för dag, och ”avigan” kallade hon för natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var det första varvet som blev stickat. 

Gud sade: ”Varv 2: Sticka den aviga maskan avigt och lyft den räta m med tråden bakom arbetet som om den skulle stickas avigt. Upprepa dessa två varv.”

(Min kommentar:  härefter blev det genast mer komplicerat med stickningen, livet och allt annat.) 

Anna läste den här texten vid en samling kring hennes utställning på Konsthantverkarna i Stockholm i januari. Hon kommenterade själv med att hon väl tillhör den sista generationen som kan läsa och tolka en skriven stickbeskrivning. Riktigt så illa är det inte än ändå. Hursomhelst, den utställningen inspirerade till en annan utställning, där en skolklass gjort egna figurer insprirerade av hennes figurer. Ringar på vattnet. 

Om en utställning

Galleri Yamanashi vid Köpmantorget i Gamla stan visar Siden, trasa, lump – en utställning med vävda mattor, broderi & återbruk av Pia Eldin-Lindstén och Inger Carlsson. Den står bara till 23 december men försök slit er loss från julstöket och gå och se den. Definitivt sevärd!


Inger Carlsson broderar både på maskin och för hand, som detta väggstycke i form av en flickklänning.



Här kan man titta på både fram- och baksida. Praktiskt med blixtlås.


Pia Eldin-Lindstén väver mattor och syr väskor av återanvända kavajer.



Och ibland kombinerar de sina färdigheter.


Det finns mer att se av väskor, broscher, halsband m.m. Det är bara att gå dit och titta helt enkelt, om du har möjlighet.

Textil intarsia på Sven-Harrys museum

Den här utställningen måste du se!

Norska textilkonstnären Inger Johanne Rasmussen ställer ut sina monumentala textila verk. Utsökt tecknade på ett bakgrundsmaterial och sedan fullbordade med textil intarsia av egenfärgade ylletyger. Lika stora som min vägg i köket, med motiv inspirerade av gamla mönsterformer, återberättade historier som bottnar i gamla myter och kvinnors arbete genom generationerna. Jag blev helt tagen. 

Men det visade sig vara lite svårt att ta bra bilder av de stora väggtextilierna…

  
Ni ser väl stolarna? 

  
Kolla övergången här mellan de svängda och de raka mönsterdelarna.  

 
Nästan alla bilder har en motivdel som framträder först efter en stunds betraktande. 

  
Och man kan göra konst av det mest triviala. 

  
Eller förstora detaljer så de blir alldeles överväldigande. 

  
Tänka sig att det är gamla omfärgade fotlappar som transformerats till dessa konstverk. 

Konstnären har också en fin hemsida där ännu fler verk visas, och där hon i en film förklarar tankegångarna bakom verken, se här

Utställningen visas till 22 november. Sven-Harrys Museum på Eastmansvägen 10 är stängt på måndagar och tisdagar. Gå dit bara! 

Weavolution! på Meken, Smedjebacken

Nu har jag varit på en fin utställning igen. Den gamla verkstadslokalen i Smedjebacken har gjorts om till utställningslokal, och i sommar är det en vävutställning där.

  
Det som mest fick mig att tappa hakan var Annika Ekdahls verk: Definitely Gold. Jag kan inte föreställa mig hur många timmar det måste tagit att väva detta. Och att behålla visionen av bilden kvar bland alla trådarna och över tid. Hon har en fin hemsida där man kan följa hennes arbete, här.  

 
Det visades två verk av en annan av våra mest framstående textilkonstnärer, Helena Hernmarck. Först Forest Path: 

  
Den här bilden gör inte verket riktig rättvisa. I verkligheten lyckas konstnären ge sina verk nästan samma djup som verkligheten har, trots sitt ganska grova raster av trådar. De är avsedda att ses på längre avstånd. Nästa bild jag visar är mer abstrakt.  

 
Passing fall heter den, och här kommer en närbild av den speciella teknik konstnären utvecklat, en blandning av tuskaft och andra tekniker. Hennes hemsida kan man besöka här. 

  
Barbro Lomakka visade en lång gallerimatta, Concorde, med inslag av remsor av filtad ull. Om hennes arbete med främst den gotländska ullen kan man läsa mer här. 

  
Handarbetets Vänner var ett av de företag som ställde ut där, och här kommer närbild på en fiffig tolkning på en skiss från Siri Derkert.  

 
Det finns mer att se än jag visat här. Någon anledning att åka dit måste ju finnas kvar för er! Utställningen är öppen till 30 augusti. Mer information finns här.