Kategoriarkiv: shibori

Slut på kursen…

I helgen var det tyvärr sista tillfället för shiborikursen – snyft! För min del ägnade jag hela tiden åt att förbereda en halsduksvarp för färgning nr två. Det blev en himla massa knytande! Och ett sätt att återanvända en gammal härvel, som ses här.

20140319-140132.jpg

Nästa bild visar hur jag förbereder inslaget, uppvirat på ett par skruvtvingar. Alla trådar ska räknas och så ska man försöka bedöma invävningen också – puh! Bra att ha en så duktig fröken som vi haft, Linnéa Blomgren. Denna vackra bild, där skärpan råkade hamna på tejphållaren i bakgrunden, visar förutom den kreativa oredan hur man reserverar. Först virar man om med vanlig gladpack och ovanpå det tätt och hårt med något snöraktigt, i mitt fall blev det mattvarp.

20140319-140933.jpg

På nästa bild ser man alltihop som ska färgas i nästa bad: två sidovarpar utan något reservage, mittvarpen förberedd för en rad med rutor, inslaget till rutorna och det garn som ska slås in mellan rutorna. Brun färg har jag tänkt mig, och det är syrafärg det är fråga om. Garnet är redgarn.

20140319-141344.jpg

Sen vill jag slå ett slag för den här boken, som jag lånade av en kurskamrat. Jag har redan beställt ett eget exemplar, bara 125 kr på Adlibris. Riktigt läcker bok!

20140319-141610.jpg

Om man vill se mer shibori kan man gå till Konstfack på torsdag kväll den 20 mars, 16.00-20.00. Telefonplan, LM Erikssons väg 14. Utställningen hänger fram till 30 mars, varje dag 12.00-16.00.

Shiborischalar

Så här kan det bli.

20140220-162448.jpg

Det här är en bit japonsiden, som jag skrivit om tidigare i bloggen. Den är solfärgad med krapp och sedan omknuten och överfärgad med syrafärg. Det blev inte så pjåkigt, tycker jag. De större cirklarna i hörnen är gjorda genom att jag först tråcklat runt en cirkelform som sedan dragits ihop. De mindre är gjorda på fri hand. Att de blivit mer fyrkantiga beror enligt ”fröken” på att tyget kan styra det så.
Så här ser den ut på.

20140220-163000.jpg

Nästa schal har jag också skrivit om tidigare: hur jag veckade, markerade, sydde och drog ihop och sedan färgade. Det var minst lika mycket jobb med att efter färgningen sprätta bort alla trådar…

20140220-163219.jpg

Än så länge har jag ingen lust att pressa bort vecken. Den har en väldigt mysig känsla så här.

20140220-163356.jpg

20140220-163433.jpg

På närbilden kan man se spåren efter tråden och nålen. Någonstans har jag läst att man kunde låta lite tråd sitta kvar i tyget, så att köparen skulle se att det var äkta vara! Det kan man verkligen se här, fast på ett annat sätt.

Häromkvällen var jag på en väldigt bra föreläsning, som föreningen GardeRobe här i Stockholm ordnade. Det var Ulla Oscarsson, som tidigare arbetat på Jamtli museum i Östersund, som berättade om arbetet med sin fina bok. Den heter Kvinnomöda och skaparglädje Nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria och kan verkligen rekommenderas! Rätt så dyr, det medges, men det finns ju bibliotek. Läser man den får man en bra uppfattning om det tunga arbete kvinnorna hade förr med att producera allt textilt som behövdes och den enorma kunskap om materialen som byggdes upp. Och trots slitet fanns tid och ork kvar till att dessutom skapa vackra saker.

20140220-164608.jpg

Regn i färggrytan!

Enligt min son som studerat japanska betyder ’arashi’ regn, och enligt fröken betyder det storm. Hursomhaver, så har det varit oväder i färggrytorna i helgen!

20131211-124954.jpg

Det här är en teknik där man först rullar upp tyget på ett rör av något slag, snor ett snöre runt rullen och sedan skjuter ihop det så mycket det går innan man färgar. Man kan rulla både snett och rakt, och vecka tyget innan man rullar på.

20131211-125250.jpg

Här har jag först sytt tyget till ett rör, något vidare än vattenledningsröret, och därefter trätt på det. Sedan har jag lindat mattvarp runt det hela, varv efter varv. I det fallet var jag dessutom ute efter en speciell veckning, så jag snodde tygröret samtidigt som jag sköt ihop det. Man skjuter ihop så mycket det går och sen lite till. Sen ner med hela paketet i färggrytan!

20131211-125721.jpg

Som ni ser delade jag gryta med två till. Färgen vi använde denna gång heter Levafix, lätt att använda men lite långsammare, eftersom man måste få upp temperaturen till 50 grader och hålla den där en god stund.

20131211-130139.jpg

Och så här blev det! Här kan man se dels ränderna efter mattvarpen, dels snedvecken mellan. Just det här kallas ’yoko chiri’. Inte så pjåkigt, om jag får säga det själv!

Boktips och annat

Här har vi senaste fyndet!

20131124-213052.jpg

Nu är ju inte japanska min starkaste gren… Men det är många och tydliga bilder. Annars får man väl be sonen och dottern om hjälp.

20131124-213306.jpg

Jag har fått den genom en kurskamrat, men den finns på nätet. Vet inte riktigt vad den kan heta på japanska men på bokspråk heter den så här: ISBN978-4-87940-545-6.

En annan sprillans ny bok är detta:

20131124-213750.jpg

Den blå handen Om Stockholms färgare 1650 – 1900, av Eva Bergström.
Den berättar om de färgare som fanns i Sthlm, om de färgstoffer som användes, hur verkstäderna såg ut osv. De recept som presenteras är inte moderniserade så det är ingen direkt ”kokbok” men intressant läsning.
225 kr på Nordiska museets shop, ISBN 978-91-7108-562-7.

Och när jag inte läser så sprättar jag…

20131124-215354.jpg

Här har vi ännu ett exempel på misslyckad färgning, men i det här fallet beror det mest på mig som inte lyssnar ordentligt på fröken. När man ska färga svart ska man ta dubbel mängd färgpulver nämligen. Så det kändes lite snopet när den här blågröna färgnyansen uppenbarade sig ur det svarta färgbadet. Men nu tycker jag om den. Och så funderar jag på om jag ska strunta i att pressa ut den och i stället låta den vara skrynklig med alla hålen efter nålen synliga. Någonstans läste jag att man bör låta en tråd eller två sitta kvar i det tygstycke som säljs, så att kunden kan se att det är äkta vara!

20131124-220200.jpg