Månadsarkiv: september 2015

Konserverad färg

De här burkarna stod på altan ett par veckor i september. 

  
Jag provade en annan metod att färga tyg, en metod som är lånad från konserveringstekniken. Det är India Flint som har introducerat den, tror jag. Man viker ihop sitt tyg runtom de växter man vill ska ge färg åt tyget, knyter runt så det blir ett stadigt litet paket, slår på vatten och ställer sedan burken i en stor gryta i vattenbad. Inget lock på burkarna. 

  
Sedan fick burkarna koka i vattenbadet c:a 1 timme. De två burkarna med sidensjalar tillsattes lite alun löst i vatten innan de fick koka. De två större burkarna med bomullstyg fick en skvätt lut var när det var färdigkokat. I alla burkarna fyllde jag på med hett vatten från vattenkokaren upptill kanten innan jag skruvade på locken. Sen fick de stå och svalna på köksbänken, och det knäppte till tydligt när vacumet uppstod. I princip kan såna här burkar stå i åratal, men det får bli en annan gång. Nu gick det drygt två veckor innan jag öppnade dem, och det var inte så lätt ska jag säga! Jag fick lov att be om lite mannakraft till hjälp.

Så här såg det ut först, när jag strött på tidigare använda eukalyptuslöv och annattofrön på en sjal med tidigare misslyckad färgning. Sjalen var våt, ooch jag strödde på färgmaterialet på ena halvan innan jag vek och rullade ihop den, knöt om tråd och stoppade i burken. 

  
Resultatet blev så här. Eucalyptusbladen syns som svaga oranga fläckar, och de återanvända annattofröna hade massor av färg kvar i sig. 

  
Den andra sidensjalen preparerades med avokadoskal samt torkade blommor: röd pion, amaryllis och tulpan. Som färgbad fick den ett efterbad från tigeröga. Den blev som nedan, inte så väldigt intressant enligt min smak. Men jag har en idé för vidareutveckling. Kameran ljuger lite om färgen, den är mer gulgrön IRL. På båda sjalarna har jag dessutom fått permanentade skrynklor… 

  
Jag ville återupprepa en tidigare succée med pulvriserad krapp och annattofrön för att få mer tyg till ett tilltänkt projekt, och lyckades delvis. Den första färgningen gjordes med enbart solvärme, och där blev fröavtrycken gula. Nu blev de mer bruna, men det spelar ingen roll. Och det är förstås krappen som gett den rosa färgen. 

  
Till sist ett tyg där jag lade på eucalyptusblad tillsammans med sönderrostat järn, dessutom efterbad från tigeröga. Det blev en fin skala av färgeffekter, och så här efteråt kom jag på att jag kunde ha gjort två mindre rullar i stället för en stor. På så vis kanske jag hade fått ett ”par”. Något att tänka på till nästa gång. 

  
India Flints blogg kan man läsa här.

Annattofrön och krapp och en hel del annat kan man köpa här

Färga med vau

Tidigare visade jag en bild på hur vauen (sic) växer i min pallkrage. 

  
Med hjälp av sekatören klippte jag en papperskasse full och tog den med till sommarstugan. Och kokade soppa på den. Nu har jag lovat mig själv att för all framtid stoppa växtklippet i ett par gamla strumpbyxor innan det stoppas i grytan, för man kan ha roligare för sig än sila färgspad. 

  
  
Nåväl, det blev ju fin färg i alla fall. Underst ligger härvor av vitt 1-trådigt ullgarn från Bergå, spinneriet hemslöjden hade en gång i tiden. Jag köpte det när jag praktiserade där i min ungdom. Den klarare gula är en härva garn av okänd härkomst, som jag köpt på utförsäljning för länge sedan. Det är mjukt och fint, som tunt redgarn, och tar färg jättebra. Enbart alun till betning.  Det är mycket färg kvar, så det blir nog ett efterbad i morgon. 

Någonstans har jag läst att det gula korset på Sveriges flagga rekommenderades att färga med vau, som också kallas färgreseda. Hur som helst är det en gammal färgväxt i historien. Och jag har massor kvar. Undras om det går att torka och spara på det viset? 

Vadmal och konst

I trakterna kring Nora har man varje år en konstrunda som kallas Ljusspår. I år åkte vi dit. Det fanns massor att se och uppleva. 

Jag känner ju för vadmalsstampar så den måste jag besöka. Hit har jag varit förut för många år sedan, på den tiden då Kerstin Gustavsson skötte den. Det var min första närkontakt med vadmal och stampning. När Kerstin flyttade från Viker och Skrekarhyttan, där stampen ligger, fick Vikers hembygdförening ta över den. De sköter om den och har faktiskt monterat in en elektrisk motor, som gör stampen oberoende av vattentillgång. Det går bra att boka den och använda den för stampning av sitt egna hemvävda tyg. Kontaktperson finns här.

  
  
Här ser man tyget när det tas upp ur hon för översyn. De ”randiga” träbitarna i bakgrunden är stamparna, som går växelvis upp och ner och under tiden föser tygrullen, som ligger i hon under, runt. Tyget är blött och man häller på vatten under tiden också, varmt eller kallt. Tyget bearbetas i stampen 20-30 minuter per omgång. 

  
Mellan varje omgång tas tyget upp och veckas om på dragspelsvis. Det ska vara 6-7-kg tyg i hon. Är det inte det får man fylla ut med t.ex. filtar. Man får hålla på och växelvis stampa och vecka tills man är nöjd med kvalitén på tyget, hur hårt stampat man vill ha det. 

Sedan letade vi reda på Svalbo, där ett antal hantverkare och konstnärer höll till. Jag hade siktet inställt på Elisabet Jansson, och hon och hennes hantverk hittade jag i orangeriet. 

  
  
Bortse nu från den ofrivilliga skottkärran och beundra hantverket. Hur Elisabet gör berättar hon på sin blogg, Textila inslag. Kudden till vänster är dock inte längre tillgänglig. 

Det fanns som sagt oerhört mycket att titta på och för den delen också lyssna till under det här evenemanget. Alla konstnärer och hantverkare deltar i en samlingsutställning inne i Nora stad, i ett ombyggt bryggeri. Det är tur, annars har man inte en chans att se alla.